Genom att fotografera knä- och fotleden med en magnetkamera minskar risken för att barn bedöms som vuxna och tvärtom. På så sätt tror Socialstyrelsen att unga asylsökandes ålder kan bestämmas betydligt säkrare än i dag.
Myndighetens utgångspunkt har varit att barn inte ska betraktas som vuxna. Det är alltså bättre om en 19-åring bedöms som ett barn, än att en 17-åring bedöms som vuxen.
Den litteraturgenomgång som myndigheten gjort visar att risken för att ett barn misstas som vuxen om knäleden undersöks är tre procent för pojkar och sju procent för flickor.
Om undersökningen kompletteras med avbildningar av fler tillväxtzoner, exempelvis fotleden, ökar säkerheten ytterligare.
– Resultaten är så pass positiva att ett ordnat införande kan övervägas, säger Carl-Erik Flodmark, medicinskt sakkunnig på Socialstyrelsen.
Väl genomförd
För att bli helt säker på metodens tillförlitlighet vill myndigheten nu genomföra en pilotstudie på ungdomar folkbokförda i Sverige vars ålder redan är känd.
Socialstyrelsen dömer samtidigt ut de metoder som använts hittills, som röntgen av handled och tänder.
– Man presenterar magnetröntgen av knäled som en bättre metod och det finns ingen anledning att ifrågasätta det. Däremot är underlaget ännu så länge bristfälligt och det är därför helt nödvändigt med en pilotstudie, säger Anders Hjern, professor vid Karolinska institutet och medlem av Barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn.
Socialstyrelsens genomgång är väl genomförd, tycker han. En svaghet är dock att de studier som hittills genomförts av metoden bara omfattar människor från höginkomstländer.
Viktig fråga
– Och de flyktingar som kommer till oss har ju en helt annan bakgrund och vi vet inte hur det påverkar skelettmognaden. Det är en viktig fråga att belysa i pilotstudien, säger Anders Hjern.
Enligt Carl-Erik Flodmark kan en studie komma igång relativt snart och vara klar tidigast i början av nästa år. Kostnaden för varje undersökning beräknas till cirka 2 000 kronor.
– Om man jämför med kostnaden för asylprocessen så tror vi att det finns ett intresse. Men vi kan inte trycka på knappen. Någon annan måste ta initiativ till och betala för studien, säger han.
