Hur bevisar eller motbevisar man vetenskapligt nära döden-upplevelser? De anses ju företrädesvis rymmas inom det andliga området.
Personer som haft nära döden-upplevelser (NDU) hävdar att deras upplevelse av att lämna sina kroppar, komma till himlen och träffa avlidna människor och himmelska varelser och så vidare, är verkliga. Många vetenskapsmän hävdar dock att upplevelserna är hallucinationer orsakade av kritiska biologiska tillstånd, som till exempel syrebrist i hjärnan. Det finns emellertid en annan grupp vetenskapsmän, som efter 30 års forskning har funnit bevis som stödjer de berättelser som kommit från personer som haft upplevelserna.
I förra delen av den här artikelserien diskuterade vi delade nära döden-upplevelser, där någon närstående till en döende person upplever något som liknar en nära döden-upplevelse. Raymond Moody, medicine doktor, berättar för Epoch Times att personer som har delade nära döden-upplevelser ofta ser den döde personens själ lämna kroppen, och kanske ser honom eller henne träffa avlidna människor, upplever att livet passerar revy, kommer till en annan värld, och så vidare.
”Alla de drag som jag identifierar som initiala nära döden-upplevelser, som jag studerade för flera år sedan, finns också hos människor som har dessa upplevelser på sängkanten, utan att vara sjuka eller skadade”, sade Moody på konferensen International Association for Near-Death Studies (IANDS) i år.
”Det är inget fel på syretillförseln till deras hjärnor, men de har ändå identiskt lika upplevelser som jag hörde från människor som själva varit nära döden.”
Moody menar att detta vänder upp och ner på den konventionella vetenskapliga hypotesen att nära döden-upplevelser är hallucinationer orsakade av kritiska tillstånd i hjärnan. Det ger emellertid inga starka bevis för berättelserna om nära döden-upplevelser.
Det finns dock dokumenterade fall som är svåra att motbevisa med konventionella vetenskapliga förklaringar. Till exempel finns det fall där personer med nära döden-upplevelser ser avlidna släktingar som de inte visste att de hade, eller som de aldrig träffat.
Neurokirurgen Eben Alexander, medicine doktor, hade en sådan upplevelse under en koma orsakad av akut bakteriell meningit. Under IANDS-konferensen berättade han att han vid vissa tillfällen under sin nära döden-upplevelse upplevde att han var en prick på en fjärilsvinge, och åtföljdes av en varelse som han betraktade som en skyddsängel.
Alexander var föräldralös och fick inte kännedom om sina biologiska syskon förrän på senare år, och då var en av hans systrar redan död. En dag efter hans nära döden-upplevelse tittade han på fotografiet som hans syskon gav honom och upptäckte att ”skyddsängeln” var den syster som hade dött.
Ett annat intressant fall som Moody berättade om under en intervju med Epoch Times handlade om en präst och en nunna som var med om en bilolycka i Sydafrika. Båda två återupplivades efter hjärtstillestånd och beskrev med identiska detaljer en gemensam nära döden-upplevelse där de lämnade sina kroppar och gick in i ett ljus tillsammans.
Det finns också berättelser om nära döden-upplevelser som kan bekräftas direkt. NDU-forskarna Robert och Suzanne Mays återgav flera sådana på konferensen samt vid en intervju med Epoch Times.
I ett fall blev en man allvarligt skadad i en bilolycka en dimmig natt. Han berättade att han steg ut ur sin kropp, flög över till ett hus och hoppade upp och ner och skrek efter hjälp utanför ett fönster på andra våningen. En man som var på andra våningen hörde skriken och ringde efter polis. När polisen kom rapporterade mannen att han sett dimman i form av en man som hoppade utanför fönstret.
Robert och Suzanne Mays kunde bekräfta detaljerna i George Ritchies nära döden-upplevelse. (Foto: Stephanie Lam/The Epoch Times)
Robert Mays berättade
också om fall där personerna som hade nära döden-upplevelser trädde in i andras kroppar. En man försökte begå självmord genom att hänga sig, men ångrade sig under sin nära döden-upplevelse. Han trädde in i sin frus kropp för att kommunicera med henne och söka hjälp. Efter att han fått kontakt med henne sade hon: ”Åh herre gud”, tog en kniv, gick direkt till platsen där hennes man befann sig och skar ner honom.
Ett annat dokumenterat fall handlade om George Rodonaia, medicine och filosofie doktor i neuropatologi, som hade varit dödförklarad i tre dagar. I detta tillstånd hade han en nära döden-upplevelse. Rodonaia upplevde han att han kom in i sin frus huvud och hörde hennes tankar när hon, eftersom hon trodde att han redan var död, funderade över män hon kunde träffa och som kunde bli hennes framtida make. Hustrun bekräftade sedan att hon verkligen hade sådana tankar innan han kom tillbaka till livet.
Det fall som gjorde störst intryck på Robert och Suzanne Mays var fallet George Ritchie, medicine doktor. 1943, när han bara var 20 år, var han soldat och skulle precis börja läkarutbildningen. Ritchie dödförklarades den natt då han skulle ta tåget och lämna armébasen i Texas och åka till Virginia för sin utbildning.
Ritchie rapporterade att han kom ut kroppen men att han först inte insåg detta. Han visste att han hade missat tåget och bestämde sig för att lämna sjukhuset och resa på egen hand. Efter att ha bestämt riktningen utifrån Polstjärnan rapporterade Ritchie att han börjat flyga österut.
När Ritchie passerade genom en stad på sin väg fick han syn på en man som var på väg in i ett nattöppet café och tog sig ner för att fråga mannan om vägen, men blev ignorerad. Han lutade sig då mot en stagningsvajer till en telefonstolpe och hans hand gick rakt igenom vajern. Han insåg att han hade lämnat kroppen och tog sig tillbaka till sjukhuset, där en varelse i form av en ljusgestalt hjälpte honom att komma tillbaka till sin kropp.
Efter nära döden-upplevelsen hade han kört genom staden och känt igen det nattöppna caféet. Han förstod därför att staden han flög till under sin nära döden-upplevelse var Vicksburg. Detaljerna som Ritchie mindes från området innan han återvände dit fysiskt stämde exakt med verkligheten.
Med utgångspunkt från Ritchies beskrivning av hur han tog sig ut från sjukhuset kartlade Robert och Suzanne Mays den väg som Ritchie kan ha tagit, och de fann att dörren som Ritchie förmodligen gått ut igenom fanns på samma latitud som det nattöppna caféet i Vicksburg.
Ritchie hade också nämnt att han sett blinkande ljus i en av de städer han flög över. För att bekräfta detta hittade Robert och Suzanne Mays en kvinna som bodde i en av städerna han kan ha passerat. Kvinnan berättade för dem att det fanns fyra blinkande ljus i staden 1943, och det visade sig att den väg som Ritchie förmodligen tog gick mellan platserna för ljusen som hon pekade ut.
Se en film där Ritche berättar om sin nära döden-upplevelse.
Nära döden-upplevelser: 30 års forskning – del 5
VIDEO: Dödad för organ – Kinas hemliga transplantationsindustri
