Under Tangdynastin levde en berömd skald vid namn Li Bai (701-762 e.Kr.) som betraktades som ”Diktkonstens vise man”. Han efterlämnade över 900 dikter och de reciteras fortfarande i dagens Kina.
Alltifrån sin barndom blev Li Bai känd för att vara smart och säker på sig själv. I tioårsåldern utmärkte han sig med att skriva dikter och antitetiska (diametralt motsatta) kupletter dessutom lärde han sig också svärdkonstens kampsport. Han blev skicklig på det litterära området såväl som i kampsport.
När han var över 20 år gammal började han resa över hela Kina och besöka berömda berg. Vid 26 års ålder påbörjade han en ny resa med syfte att söka efter en officiell karriär och den resan täckte halva Kina.
Under resans gång hjälpte Li Bai de fattiga och gav bort sina tillhörigheter utifrån generositet och ridderlighet. När en av hans vänner plötsligt avled blev Li Bai djupt bedrövad. Han ordnade en begravningsceremoni och begravde vännen vid stranden av en sjö.
Eftersom han visste att människor föredrog att bli begravda i sin hemstad enligt den tidens sed, lovade Li Bai, där han stod vid graven, att senare föra tillbaka vännens kvarlevor hem.
Några år senare gjorde Li Bai särskilt en resa tillbaka till sjön för att själv samla in hans avlidne väns ben och bar dem den långa resan tillbaka till vännens hemstad, där han begravde benen.
När han var 42 år rekommenderade en ämbetsman Li Bais dikter till kejsaren av Tang. Ämbetsmannen hade blivit mycket imponerad av hans dikter. Kejsaren utfärdade då ett påbud där han begärde att Li skulle komma till Chang’an och tjäna vid hovet.
Efter att ha tjänstgjort en kort tid hos kejsaren insåg Li Bai att kejsaren bara uppskattade hans litterära talang men inte värdet av hans politiska råd. Han fann det också allt svårare att stå ut med arrogansen från de kejserliga familjerna.
Hans talang lockade även fram avundsjuka och förtal från mäktiga ämbetsmän och han insåg snart att han inte kunde stanna kvar vid hovet mycket länge till.
Strax därpå lämnade Li Bai huvudstaden och återupptog sitt kringströvande liv som taoist. Under resan förlorade han aldrig sitt självförtroende eller optimistiska sinnelag och gav inte heller upp sin ambition, även när han blev fattig. Han påverkades också av buddhismen, vilket syns i några av hans dikter.
Li Bais dikter speglar hans djupa patriotiska känslor för Tangdynastin och de innehåller även eremitisk filosofi, taoism och ridderlighet. Även under den tid som Li Bai hade det svårt i sitt liv, lämnade han många vackra dikter till eftervärlden.
Hans skrev över 900 dikter som samlades i en bok som sedan spreds i stor utsträckning till hushåll och blev ett värdefullt arv i den kinesiska poesin.
