Brexit-hot, flyktingtryck och strid om värderingar i öst lär leda till en helt ny europeisk union. Om den överhuvudtaget överlever.
Mungiporna har pekat rejält nedåt på några av EU:s tyngsta företrädare under början av 2016. Permanente rådsordföranden Donald Tusk har varnat för ”allvarliga konsekvenser” om man inte kan få ordning på migrationskrisen under de närmaste månaderna. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker är oroad för både Schengen-systemets och hela den fria marknadens överlevnad.
– EU kan falla ihop snabbare än vi tror, siade Luxemburgs utrikesminister Jean Asselborn om redan i november.
10 Downing Street i London, en av de platser där EU:s framtid diskuteras intensivt. På bilden Donald Tusk och David Cameron vid ett möte i slutet av januari. (Foto: Jonathan Brady/AP/TT)
Nya klyftor
Dysterheten bygger främst på oenigheten kring flyktingkrisen där beslut om gemensam omfördelning av asylsökande tagits – men sedan inte genomförts av medlemsländerna. Förutom den klassiska EU-klyftan mellan nord och syd med olika syn på ekonomi och förvaltning finns nu även en allt tydligare ”värderingsklyfta” mellan öst och väst och deras syn på allehanda friheter och rättsväsende.
Därtill drar sig Storbritannien allt närmare ett utträde, påhejat av växande anti-EU-krafter hos exempelvis Marine Le Pen i Frankrike och Geert Wilders i Nederländerna.
Plötsligt har frågan om ett Europa utan EU blivit aktuell igen – även om få verkligen tror att det kommer att gå så långt.
EU:s stats- och regeringschefer vid toppmötet i december. (Foto: François Walschaerts/AP/TT)
Inre och yttre cirkel
– Om vi i dag inte hade haft EU – men haft flyktingfrågan, för den hade varit där ändå, och klimatfrågan och Ryssland och den ekonomiska strukturen – då hade Europas ledare vallfärdat till Bryssel för att skapa Europeiska unionen. Då hade nästa toppmöte handlat om hur tusan kan vi så snabbt som möjligt skapa en union som kan hantera de här frågorna? gissar EU-parlamentsledamoten Gunnar Hökmark (M).
Inte heller parlamentskollegan Marita Ulvskog (S) tror på ett sammanbrott.
– Men jag tror vi får en tydligare inre och yttre cirkel. . . Samarbetet mellan euroländerna stärks och de blir liksom ”det riktiga” EU, säger Ulvskog.
| FAKTA: EU – på olika vis |
| Här är några exempel på vad som skulle kunna ske med EU, inklusive fördelar och nackdelar: Total nedläggning plus: närmare demokrati när länderna får bestämma själv minus: risk för interna handelskrig, svårigheter för exportinriktade företag, svagare röst i världen – framför allt för de små länderna Realpolitiks-EU plus: fortsatt stark inre marknad och utrikespolitisk röst minus: interna spänningar mellan mer eller mindre demokratiska medlemmar Flerhastighets-EU plus: ger euron en verklig chans att lyckas minus: stor skillnad mellan euro- och icke-euro-länder, risk för stora flyttvågor när ekonomin samordnas ytterligare Europas förenta stater plus: samma regler för alla, lättare att fatta obekväma beslut minus: svårt att få alla att lita på varandra, kräver att nationalstaterna i princip ges upp |
| FAKTA: EU:s utmaningar 2016-17 |
| Här är några av det kommande årets stora utmaningar för EU: februari 2016: slutförhandlingar om Storbritanniens framtida relation till EU. Ska bana väg till den folkomröstning som utlovats till senast 31 december 2017. mars 2016: migrationstoppmöte i Bryssel. Kan de 28 medlemsländerna verkligen dra åt samma håll i asylfrågan? april 2016: folkomröstning i Nederländerna. Formellt om en relativt marginell fråga – frihandelsavtalet med Ukraina – men med stor sprängkraft. Ett nej kan leda till nyval och kratta manegen för EU-fientlige Geert Wilders. april 2017: presidentval i Frankrike. Seger för Nationella frontens Marine Le Pen kan vara dödsstöten för hela EU. |
| FAKTA: Europeiska unionen |
| Europeiska unionen (EU) grundades som ”kol- och stålunionen” av dåvarande Västtyskland, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike och Italien i och med Parisfördraget 1951. Sedan dess har unionen utvidgats sju gånger och har i nuläget 28 medlemsländer. Namnet EU har använts sedan 1993. Den nuvarande ”grundlagen”, Lissabonfördraget, trädde i kraft den 1 december 2009 och gäller för en union där befogenheterna på varierande sätt inom varierande områden är delade mellan medlemsländerna, EU-kommissionen och EU-parlamentet. Kommissionen leds sedan 2014 av luxemburgaren Jean-Claude Juncker, med polacken Donald Tusk som rådets permanente ordförande. |
Mer EU?
Två saker förs ofta fram som huvudorsaker till EU:s problem: dels fortsätter skillnaderna mellan det gamla EU och de nya medlemmarna från Östeuropa att skapa politiska och sociala spänningar, dels är eurosamarbetet bara gjort till hälften – euroländerna delar valuta och regler men har 19 olika finansministrar som ska fördela pengarna.
En utväg som gärna nämns i EU:s ursprungsländer är att gå vidare mot ett än mer intensivt samarbete, även om det medför att en rad länder i så fall stiger åt sidan.
– Vi måste fråga: vilka är redo att gå ännu längre? säger belgiske EU-veteranen Étienne Davignon i en stor intervju i tidningen Le Soir.
Mer realpolitik?
En annan väg är ett EU som mer ägnar sig åt ”realpolitik” – säkerhet och ekonomi, snarare än mänskliga fri- och rättigheter.
”Jag förutspår ett EU där värderingarna mer kommer att hanteras enligt minsta gemensamma nämnare än de vackra ideal som Europa vill stå för. Det kommer att skapa eviga spänningar, men kosta mindre än att splittras”, siar statsvetaren Jan Techau i en rapport för tankesmedjan Carnegie.
