Efter att det kinesiska handelsministeriet rapporterade att investeringarna i Afrika minskat med 40 procent under första halvan av 2015, har det spekulerats i vad tillbakagången kan bero på.
I en artikel i Voice of America (VOA) redogörs för olika teorier kring de minskande kinesiska investeringarna i Afrika. En del tror att det har att göra med att Kinas ekonomi saktar in, medan andra menar att Peking har ändrat sin investeringsstrategi utomlands. Ytterligare andra tror att Kina inte har lika stort behov av naturresurser som förr.
— Kinas behov har förändrats. Förr var man intresserad av att investera i naturresurser, men nu vill man investera i teknologi och innovationer för att kunna etablera sig på den utvecklade marknaden, snarare än att återgå till utländska direktinvesteringar, sade Graham Robinson, chef för Global Construction Perspectives till VOA.
Andra menar att på grund av de höga produktionskostnaderna och att priserna på mineraler och olja är låga, finns ingen lönsamhet. Därför skjuts utländska direktinvesteringar upp på framtiden.
Voice of America skriver att det i Kinas nya femårsplan finns som mål att minska beroendet av den naturresursslukande tunga industrin, och att man vill minska sitt koldioxidutsläpp. Fokus i den nya utvecklingsriktningen handlar om en övergång till en serviceinriktad sektor.
— Det finns trender som visar på att kinesiska företagsinvesteringar i Afrika minskar… men Kina kommer fortsättningsvis att vara intresserat av Afrika, fortsätta stödja projekt i olika afrikanska länder, sade författaren Robert Lawrence Kuhn till VOA.
Kuhn tillade att Kina har en 50 år lång relation med Afrika, och att Kina har politiska intressen av afrikanska länder, kopplat till FN-frågor. Han säger att ”Xi [Jinping] inte har gått tomhänt från något land”.
Ur en annan synvinkel kan man se att de kinesiska ledarna intresserar sig för samarbetsprojekt i Europa och Latinamerika, liksom en vilja att finansiera infrastrukturprojekt i Central- och Östeuropa. Voice of America skriver också att utvecklingen av BRICS och etablerandet av banker som Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) förser kinesiska företag med nya ”jaktmarker” att erövra.
