Alltsedan de afrikanska länderna blev självständiga, innanför kolonialregimernas artificiella gränser som inte dragits med hänsyn till olika stammars territorium, har rivaliteten mellan stammarna flammat upp, hand i hand med en till synes politisk konkurrens.
Kenya är sedan några årtionden en demokrati som har tagit engelskan som officiellt språk. De har lyckats med att förvandla det vackra, naturliga landskapet till en turistattraktion, men i kristider har rivaliteten mellan de olika stammarna åter fått liv.
Dold bakom en politisk mask är stamtillhörigheten hos presidentkandidaterna något som står över deras politiska ståndpunkter. Det var när president Mwai Kibaki omvaldes som kontroversen började. Han tillhör Kikuyu-stammen, medan oppositionsledaren Raila Odinga kommer från stammen Luo.
I och med urbaniseringen i Afrika har många stammar lämnat de egna, traditionella territorierna och lever nu sida vid sida i städerna, men inte utan konflikter. Efter valen i Kenya har upploppen i städernas fattigkvarter orsakat uppskattningsvis 600 dödsfall och omflyttning av 250 000. Många av de migrerande har flytt till grannlandet Uganda, där militärstyrkor blockerar gränsområdena.
Moshe Tredman, som är expert i Mellanösternfrågor och islam i Afrika, förklarar att upploppen, vilka stör turismen och aktiviteterna i Mombasas hamn, orsakar oöverskådliga ekonomiska skador. Instabiliteten skadar även andra länder i Centralafrika, som Uganda, Rwanda och Burundi, vars oljeförsörjning är beroende av hamnen Mombassa. Oljepriserna skjuter nu i höjden i de här länderna, tillägger han.
Idag är de flesta afrikanska regeringarna korrumperade. Även Kenya har misslyckats med att motverka korruption, vilket har lett till misstankar om valfusk.
– Det finns en annan faktor utöver den djupt rotade etniska kampen i valen, fortsätter Tredman. För första gången har den muslimska befolkningen blivit en avgörande faktor. Om hela befolkningen ställer sig bakom en av kandidaterna kan det bli den som avgör vem som ska bli Kenyas näste ledare.
I en artikel från december förra året om islam i Afrika, skildrar Tredman Kenyas muslimer. Han menar att muslimbefolkningen känner sig diskriminerade sedan Kenya blev självständigt. President Kibakis USA-vänliga terrorpolitik har gjort att muslimer arresterats som misstänkta terrorister. Några av dem har förts till rättegångar i närliggande länder. Det här har minskat Kibakis popularitet bland muslimerna.
En del muslimer stödjer nu Odinga, Kibakis politiska rival. Som ett svar på deras stöd skrev Odinga före valet under ett avtal, där han lovade dem ökad självständighet i områden där de är i majoritet. Den konfidentiella överenskommelsen kritiserades av de kristna ledarna och olika politiska grupper i Kenya.
Även om Kofi Annan, som anlände till Kenya som medlare, lyckas med att stilla upploppen, kommer de grundläggande problemen i Kenya och andra afrikanska länder inte att lösas av sig själva. Kanske behövs omvärldens hjälp för att åstadkomma en hållbar utveckling och för att bekämpa korruption, om länderna på den afrikanska kontinenten ska bli lugna och stabila, med sina sällsynta naturskatter och många fattiga invånare.
