Under de senaste årtiondena verkar det som att vi har fått en ökande press på att mäta våra kolesterolnivåer i blodet, och att göra någonting åt det om det visar sig att de är förhöjda. För höga kolesterolnivåer sägs ofta vara en stor riskfaktor för hjärt-och kärlsjukdomar, vilket kan leda till oönskade och potentiellt dödliga hjärtinfarkter och stroke (slaganfall).
Från den konventionella medicinens perspektiv är behandlingen med statiner, i vilket ingår preparat som atorvastatin (Lipitor), rosuvastatin (Crestor), och simvastatin (Zocor), viktigast när det gäller att minska kolesterolnivåerna. En enorm summa pengar har tjänats på dessa mediciner, men förtjänar de verkligen ryktet som livräddare?
Låt oss vara klara över de två grundläggande sätt som statiner kan användas i förebyggande av hjärt- och kärlsjukdomar. Först och främst handlar det om ett primärt förebyggande för de människor som har inga tecken på hjärt- och kärlsjukdom. För det andra handlar det om individer som redan har haft hjärtinfarkt eller stroke. Det kallas för sekundär prevention.
Vad finns det för relevans för att göra denna åtskillnad? Jo, det handlar om att individer med en bakgrund av hjärt – och kärlsjukdomar, jämfört med friska personer, löper en större risk för att få hjärtinfarkt och stroke. Därför är det mest sannolikt att de får nytta av behandling med statiner och studier har visat att statiner minskar risken att dö av dessa sjukdomar.
Forskare har allmänt sett antagit att även de som behöver ett primärt förebyggande kan ha nytta av behandling med statiner, men är det verkligen så?
I januariupplagan av den ansedda medicinska tidskriften The Lancet, undersöktes saken i en artikel [1]. Författarna visar en granskning av åtta studier med fall av huvudsakligen primärt förebyggande [2]. Studien visade att behandling med statiner inte var effektiv i minskandet av den allmänna risken för dödsfall. I studien fann man att risken för hjärtinfarkt och stroke minskade med 1.5 procent genom behandlingen med statiner. Dessutom skulle 67 personer ha behövt behandling under fem år för att förebygga en enda händelse. Ett av de mest häpnadsväckande fynden var att det inte fanns någon uppenbar nytta för kvinnor (oavsett ålder) och inte heller för män under 70 år.
Resultaten försvagas ytterligare av att 8,5 procent av personerna som deltog i dessa studier var i kategorin för det sekundära förebyggandet. För att få en sann bild av hur ineffektiv behandlingen med statiner egentligen är vore det nödvändigt att analysera endast data med fall av primärt förebyggande.
Författarna av artikeln i tidningen The Lancet har inte tillgång till dessa data, men de drar vår uppmärksamhet till en grupp vetenskapsmän som prövar behandling mot kolesterol, och samarbetar under namnet Cholesterol Treatment Trialists’ (CTT). Den här gruppen har sedan tidigare bedömt data från studier vilka inkluderar både primärt och sekundärt förebyggande [3] och har de data som behövs för att beräkna effekten av behandlingen med statiner under enbart primärt förebyggande, alltså förebyggande hos de individer som inte har någon påvisad hjärt- och kärlsjukdom.
Man kan undra varför de inte har gjort detta synnerligen viktiga arbete. Tidigare händelser antyder att detta kan ha att göra med politik och pengar. År 2004 fanns det en märkbar sänkning av vad som betraktas som acceptabla kolesterolnivåer, som rekommenderades av en grupp känd som National Cholesterol Education Program (NCEP), en expertpanel i USA. Efter att deras rekommendationer antogs, kom det ut att åtta av nio medlemmar i den expertpanelen hade ekonomiska kopplingar till läkemedelsföretag som tillverkade statiner.
Jag antar detta inte skulle spela så stor roll om rekommendationerna om sänkningen av de övre gränserna för kolesterolnivåer var baserat på god vetenskap. Den vetenskapliga grunden för rekommendationerna gjorda av NCEP:s expertpanel granskades i tidskriften Annals of Internal Medicine år 2006. Författarna sade: ”Under denna granskning fann vi inga kliniska bevis av hög kvalité som stödjer de nuvarande riktlinjerna för [LDL] kolesterol.” De sade vidare att nyttan eller säkerheten bakom den praxis som rekommenderades av NCEP hade inte bevisats vetenskapligt [4].
Är det något skumt som pågår här? Jag tycker det är intressant är att media har reagerat med en ekande tystnad i respons till ledarartikeln i The Lancet, vilket bör kunna ses som ett passivt fördömande av medicineringen med statiner. Jag tycker det är jättebra att forskare som inte betalas av läkemedelsindustrin är beredda att ställa skarpa frågor om den förmodade nyttan med medicineringen. Men jag tycker också att det är skam att dessa forskare saknar de ekonomiska förutsättningarna som behövs för att ge ett sådant viktigt arbete det utrymme som det förtjänar.
Källor:
1. Abramson J, Wright JM. Are lipid-lowering guidelines evidence-based? Lancet 2007; 369:168-169
2. Jauca C, Wright JM. Therapeutics letter: update on statin therapy. International Society of Drug Bulletins Newsletter. 2003; 17:7-9
3. Cholesterol Treatment Trialists’ (CTT) Collaborators. Efficacy and safety of cholesterol-lowering treatment: Lancet 2005; 366: 1267-1278
4. Hayward RA. Narrative review: lack of evidence for recommended low-density lipoprotein treatment targets: Annals of Internal Medicine 2006; 145:520-530
John Briffa är läkare, författare och hälsoskribent i London, med intresse av kosthållning och naturmedicin.
Översatt från originalartikel på engelska.
