Det här är del två i en artikel om krisen inom livsmedelssäkerhet i Kina. Del ett finns här.
I över ett decennium har det kinesiska folket fått se alla möjliga former av giftiga eller falska produkter, från ris förorenat med kadmium och restaurangrätter dränkta i återanvänd olja, till salmonellasmittad fisk. Vem ska ges skulden för detta?
Det självklara svaret skulle vara de oetiska jordbrukarna och tillverkarna som bara är ute efter snabba vinster. Men orsaken till problemet går mycket djupare. Under de senaste sextio åren har det kinesiska kommunistpartiet tyranniserat det kinesiska folket och förvrängt traditionella värderingar, och ersatt etik med korruption, svek och egennyttig materialism. Med sin katastrofala politik har Kommunistpartiet skapat en grogrund för omoraliska affärsmetoder och slappa standarder för livsmedelssäkerhet.
Nedan fortsätter genomgången av orsakerna till Kinas livsmedelskris.
4. Jiang Zemin främjade en korruptionskultur
En del tror att Kinas ekonomiska och sociala situation förbättrades under decennierna efter Mao Zedongs död och slutet för den revolutionära rörelsen under hans tid. Det är sant i vissa avseenden, men istället har andra problem uppkommit.
Tidigare generalsekreteraren Jiang Zemin deltar under Kommunistpartiets 18:e nationalkongress avslutande möte i Peking. (Feng Li / Getty Images)
När Jiang Zemin blev generalsekreterare i kommunistpartiet 1989 förvärrade han problemen genom att ge sina släktingar höga befattningar och se till att statliga medier dolde deras korruption och brott. Han själv kom till makten med tvivelaktiga metoder och genom att ställa sig in hos högt uppsatta tjänstemän. Även efter att hans mandatperiod var slut och Hu Jintao tagit makten 2002, kontrollerade han fortfarande verksamheten i kulisserna, och satte sina anhängare på nyckelpositioner.
Korruption, förskingring, mutor och annat olagligt beteende är nu mycket omfattande i Kina och når alla samhällssektorer, från lokala säkerhetstjänstemän och rättsväsendet till de rika affärsmännen. Mutor är vanligt, och livsmedelssäkerhetens tillsynsmyndigheter tillåter överträdelser med ursäkten att Kina helt enkelt är för stort och deras resurser alltför begränsade. När en livsmedelsproducents förseelser avslöjas betalar han myndigheterna och media för att mörka det.
En undersökning som publicerades av Pew Research Center 2014 fann att Kina låg i topp när det gällde tron bland människor att mutor skulle ge dem fördelar i livet. I oktober 2011 tillfrågades över 20 000 personer om de ansåg att etik var viktigt för att lyckas i Kina, och nästan hälften tyckte inte det.
Så det är inte konstigt att bönder använder skrämmande mängder bekämpningsmedel och gödningsmedel, att köttproducenter blandar ruttet kött med färskt, och att tillverkarna falskmärker konventionella livsmedel som ekologiska.
5. Kommunistpartiets tjänstemän har sina egna privata, säkra gårdar
(Foto: Peter Parks/AFP/Getty Images)
Medan det kinesiska folket tvingas stå ut med giftiga livsmedelsprodukter har kommunistiska partifunktionärer privata gårdar som producerar mat åt dem. Så länge som de själva inte behöver äta giftig mat är de inte särskilt motiverade att ta itu med problemet.
Redan på Mao Zedongs tid hade den kinesiska regimen skapat speciella produktionscentra för att förse högt uppsatta tjänstemän med hälsosamma produkter, enligt Radio Free Asia. Hanteringen växte, och nu har inte bara Pekings topptjänstemän sin egen produktion, utan alla tjänstemän som kan har i hemlighet byggt privata gårdar åt sig själva.
Den kinesiska regimen vet att Kina har problem med livsmedelssäkerheten, men tjänstemännen bryr sig bara om sitt eget välbefinnande, och ignorerar vanligt folks hälsa. Och när skandaler avslöjas i landet försöker de blidka folket med en tillfällig försäkran om hårdare regler.
6. Kommunistpartiet bryr sig bara om att ge sken av välstånd i Kina
Under det senaste decenniet har Kommunistpartiet visat att det bara bryr sig om att ge sken av en blomstrande ekonomi, och har oförsiktigt blåst upp bostadsmarknaden. Nyligen har de uppmuntrat naiva kineser att investera i den oförutsägbara aktiemarknaden.
En grundlig utredning av alla brott inom livsmedelssektorn skulle vara oerhört kostsamt och tidskrävande och skulle leda till massiva nedläggningar och återkallande av produkter över hela Kina, och skulle skada Kinas ekonomi.
Mjölkpulver i Kina visade sig innehålla melamin, en farlig kemikalie. (Foto: AFP/Getty Images)
I många fall hanterar de problemet genom att helt enkelt mörklägga det. År 2008 utbröt en skandal när mjölkspulver från företaget Sanlu Group visade sig innehålla melamin, som tillsatts för att artificiellt öka proteinnivåerna. Bröstmjölksersättning gav 300 000 spädbarn njursten, och sex barn dog till och med.
Men tragedin hade kunnat undvikas. Innan skandalen bröt ut i landet hade He Feng, en journalist på tidningen Southern Weekend i Guandong, börjat undersöka mjölkpulvret efter att ha hört rapporter om spädbarn som blivit sjuka. Rapporten blev dock stoppad av myndigheterna och publicerades aldrig på grund av stundande OS i Peking. Kinesiska medier hade instruerats att bara ha ”positiv rapportering” och undvika upprörande nyheter. En webbplats som skapats av föräldrar till drabbade barn för att påtala problemet blev blockerad, och några föräldrar som försökte hålla en presskonferens greps av polisen.
Men nyheten spred sig snabbt och nådde förstasidorna i internationella medier, vilket ledde till en förtroendekris för kinesiska mejeriprodukter inom landet och utomlands. De kinesiska myndigheterna, som insåg att problemet inte kunde hemlighållas, slog till mot brottslingarna, avrättade några och dömde andra till långa fängelsestraff, och avskedade och stängde av ansvariga regeringstjänstemän. (Senare fick vissa av dem komma tillbaka till makten.)
Nyligen ändrade den kinesiska regimen en lag från 2009 om livsmedelssäkerhet, och lade till femtio nya artiklar om hårdare straff för överträdelser, som ska träda i kraft 1 oktober 2015. Men med tanke på de djupt rotade problemen inom Kinas livsmedelsproduktionskedja, är det oklart om förändringarna kommer att få någon effekt.
