loadingAdam Sandler och Jennifer Aniston från filmen (med den engelska titeln) "Just go with it". (Foto: AFP / Johannes Eisele)
Adam Sandler och Jennifer Aniston från filmen (med den engelska titeln) "Just go with it". (Foto: AFP / Johannes Eisele)
Kultur

Härlig personkemi i komedi om låtsasfru

Andreas Ziegler, för Epoch Times Sverige
  • Titel: Min låtsasfru
  • Produktionsår: 2011
  • Produktionsland: USA
  • Originaltitel: Just Go with It
  • Regi: Dennis Dugan
  • Medverkande: Adam Sandler, Jennifer Aniston, Nicole Kidman, Brooklyn Decker, Nick Swardson, Bailee Madison, Griffin Gluck m fl.
  • Kommer ut: 110629

Men vad är detta? En romantisk komedi som faktiskt är riktigt rolig? Det verkar faktiskt så. Å andra sidan skulle detta även kunna klassas som en Adam Sandler-komedi, och då blir det ju lättare att förstå.

Plastikkirurgen Danny Maccabee (Sandler) har kommit på det ultimata raggningsknepet; han låtsas vara gift och berättar för kvinnor han träffar att hans fru är en riktigt elak människa som slår honom, ligger runt och suger ut honom på pengar, varpå de tycker synd om honom och vill ”rädda” honom. En dag får han dock ett bakslag, då han träffar en yngre kvinna, Palmer (Decker), som han faktiskt tycker om och vill träffa mer än en gång. När hon hittar hans vigselring är han så van att ljuga att han drar till med en modifierad version av sin gamla lögn och förklarar att han är på väg att skilja sig. Palmer kräver att få träffa hans fru, vilket gör att lögnen växer och gör att han måste be sin assistent, Katherine (Aniston) om hjälp. På grund av en rad händelser är snart även Katherines barn, Maggie (Madison) och Michael (Gluck) inblandade i lögnen.

I många romantiska filmer parar man helt enkelt ihop två snygga skådespelare, vare sig de har någon form av personkemi eller inte. Som i ”Pretty Woman” (Garry Marshall, USA, 1990), där Richard Gere, Hollywoods minst karismatiska skådespelare genom tiderna, parades ihop med den då okända Julia Roberts, som jag sällan tycker är bra. Jag vet att många tycker att ”Pretty Woman” är den bästa filmen som någonsin gjorts, men det tycker alltså inte jag. Alla som läst mina tidigare artiklar vet att jag tycker att ”Pretty Woman” är en riktigt kass film. Sandler och Aniston har dock, enligt filmdatabasen imdb, känt varandra i över tjugo år, vilket kan förklara varför de har så bra personkemi.

Aniston har gjort halvdassiga romantiska komedier sedan ”Vänner” (”Friends”, David Crane & Marta Kauffman, USA, 1994-2004) tog slut. Det är inte det att hon är en kass skådespelare, det är bara det att hon väljer att göra filmer som ger mycket pengar och status (dock inte i mina ögon alltså). I den här filmen känns det ändå som om hon har fått jobba med en karaktär som faktiskt känns både realistisk och som öppnar för roliga kommentarer och situationer. Sandler är alltid rolig och han gör nog ingen besviken med denna film. Jag blev förvånad när Nicole Kidman dök upp i en liten roll i mitten av filmen; vanligtvis brukar den australiensiska skådespelerskan ha de stora rollerna. I denna film bevisar hon dock att hon kan spela även de små stereotypiska rollerna och blåsa ordentligt med liv i dem.

Det tar emot att kalla ”Min låtsasfru” en romantisk komedi. Kärlek är i och för sig en viktig komponent i den, men ”vanliga” romantiska komedier är på sin höjd lite smålustiga. Denna film är dock riktigt rolig och kärlekstemat får sitta i baksätet medan det är komiken som kör hela maskineriet. De får gärna göra fler såna här romantiska komedier. Då kanske till och med jag kan släppa min cyniska inställning till genren.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingAdam Sandler och Jennifer Aniston från filmen (med den engelska titeln) "Just go with it". (Foto: AFP / Johannes Eisele)
Adam Sandler och Jennifer Aniston från filmen (med den engelska titeln) "Just go with it". (Foto: AFP / Johannes Eisele)
Kultur

Härlig personkemi i komedi om låtsasfru

Andreas Ziegler, för Epoch Times Sverige
  • Titel: Min låtsasfru
  • Produktionsår: 2011
  • Produktionsland: USA
  • Originaltitel: Just Go with It
  • Regi: Dennis Dugan
  • Medverkande: Adam Sandler, Jennifer Aniston, Nicole Kidman, Brooklyn Decker, Nick Swardson, Bailee Madison, Griffin Gluck m fl.
  • Kommer ut: 110629

Men vad är detta? En romantisk komedi som faktiskt är riktigt rolig? Det verkar faktiskt så. Å andra sidan skulle detta även kunna klassas som en Adam Sandler-komedi, och då blir det ju lättare att förstå.

Plastikkirurgen Danny Maccabee (Sandler) har kommit på det ultimata raggningsknepet; han låtsas vara gift och berättar för kvinnor han träffar att hans fru är en riktigt elak människa som slår honom, ligger runt och suger ut honom på pengar, varpå de tycker synd om honom och vill ”rädda” honom. En dag får han dock ett bakslag, då han träffar en yngre kvinna, Palmer (Decker), som han faktiskt tycker om och vill träffa mer än en gång. När hon hittar hans vigselring är han så van att ljuga att han drar till med en modifierad version av sin gamla lögn och förklarar att han är på väg att skilja sig. Palmer kräver att få träffa hans fru, vilket gör att lögnen växer och gör att han måste be sin assistent, Katherine (Aniston) om hjälp. På grund av en rad händelser är snart även Katherines barn, Maggie (Madison) och Michael (Gluck) inblandade i lögnen.

I många romantiska filmer parar man helt enkelt ihop två snygga skådespelare, vare sig de har någon form av personkemi eller inte. Som i ”Pretty Woman” (Garry Marshall, USA, 1990), där Richard Gere, Hollywoods minst karismatiska skådespelare genom tiderna, parades ihop med den då okända Julia Roberts, som jag sällan tycker är bra. Jag vet att många tycker att ”Pretty Woman” är den bästa filmen som någonsin gjorts, men det tycker alltså inte jag. Alla som läst mina tidigare artiklar vet att jag tycker att ”Pretty Woman” är en riktigt kass film. Sandler och Aniston har dock, enligt filmdatabasen imdb, känt varandra i över tjugo år, vilket kan förklara varför de har så bra personkemi.

Aniston har gjort halvdassiga romantiska komedier sedan ”Vänner” (”Friends”, David Crane & Marta Kauffman, USA, 1994-2004) tog slut. Det är inte det att hon är en kass skådespelare, det är bara det att hon väljer att göra filmer som ger mycket pengar och status (dock inte i mina ögon alltså). I den här filmen känns det ändå som om hon har fått jobba med en karaktär som faktiskt känns både realistisk och som öppnar för roliga kommentarer och situationer. Sandler är alltid rolig och han gör nog ingen besviken med denna film. Jag blev förvånad när Nicole Kidman dök upp i en liten roll i mitten av filmen; vanligtvis brukar den australiensiska skådespelerskan ha de stora rollerna. I denna film bevisar hon dock att hon kan spela även de små stereotypiska rollerna och blåsa ordentligt med liv i dem.

Det tar emot att kalla ”Min låtsasfru” en romantisk komedi. Kärlek är i och för sig en viktig komponent i den, men ”vanliga” romantiska komedier är på sin höjd lite smålustiga. Denna film är dock riktigt rolig och kärlekstemat får sitta i baksätet medan det är komiken som kör hela maskineriet. De får gärna göra fler såna här romantiska komedier. Då kanske till och med jag kan släppa min cyniska inställning till genren.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024