Qi Xi (620–545 f.Kr.) var minister i staten Jin under Vår- och Höstperioden. Han var en osjälvisk och vidsynt man som tog hand om ärenden på ett rättvist och rättrådigt sätt.
I den klassiska kinesiska encyklopedin ”Lüshi Chunqiu” från cirka 239 f.Kr. står det att när Qi Xi rekommenderade någon till offentliga tjänster gick han endast efter vem som var bäst lämpad. Han brydde sig inte om ifall det var någon som tidigare satt sig upp emot honom eller om det var en av hans släktingar.
En dag frågade hertigen av Jin: ”Det finns en ledig tjänst som häradsdomare i Nan Yang, vem kan komma ifråga för den posten”?
Qi Xi svarade: ”Xie Hu kan tilldelas den posten”.
Hertigen sade: ”Är inte Xie Hu din fiende? Hur kommer det sig att du rekommenderar honom”?
”Ers höghet frågade vem som var lämplig för arbetet, inte vem som är min fiende”, svarade Qi Xi.
Hertigen gav posten som grevskapsdomare i Nan Yang till Xie Hu. Detta visade sig vara ett bra val, då han verkligen gjorde ett bra jobb, och folket lovordade honom.
Lite senare frågade hertigen Qi Xi igen: ”Vi behöver en hög arméofficer i huvudstaden. Vem är lämplig för den posten”?
Qi Xi svarade: ”Qi Wu kan göra det”.
Då frågade hertigen: ”Är inte Qi Wu din egen son? Hur kommer det sig att du rekommenderar din egen son”?
”Ers höghet frågade vem som kunde göra jobbet som högt rankad arméofficer, ni frågade inte vem som är min son”, svarade Qi Xi.
Hertigen utsåg Qi Wu till posten som arméofficer, vilken han skötte väldigt bra och fick lovord av alla.
När Konfucius fick höra talas om det här sade han till sina elever: ”Att rekommendera sin fiende är inte att ställa sig in; att lägga ett gott ord för sin son ska inte vara av egennytta. Bara den som har goda egenskaper kan rekommendera folk på detta sätt. Så man kan säga att Qi Xi var en rättvis och osjälvisk man!”