Ett nytt klimatavtal är på gång i Paris, och alla ställer sig frågan om avtalet blir bra eller dåligt. Många bedömare anser dock att det inte är innehållet, utan avtalet i sig som är det viktiga.
– Det är inte helt avgörande vad som står i avtalet. Det avgörande är att vi fortsätter processen, säger Björn-Ola Linnér, professor i klimatpolitik vid Linköpings universitet och på plats i Paris för att bevaka mötet.
Han tillägger att den svåra biten med avtalet redan är avklarad i och med att ländernas frivilliga nationella klimatplaner har lämnats in. Dessa är själva grunden, resten handlar om detaljer:
– Det mesta är redan gjort, säger han.
| FAKTA: FN:s klimat-förhandlingar |
| Under 1980-talet blev klimathotet en realitet. Som ett resultat av detta antogs FN:s klimatkonvention (UNFCCC) år 1992. Tre år senare, 1995, hölls de första klimatförhandlingarna mellan världens länder (Conference of the Parties, COP). Förhandlingarna har sedan fortsatt med årliga möten.
Vid mötet i Kyoto i Japan 1997 kom länderna överens om det första globala klimatavtalet, det så kallade Kyotoprotokollet, vilket dock med tiden visade sig ganska misslyckat. Dels hoppade USA av avtalet 2001, dels inkluderades aldrig Kina, Indien och andra utsläppsjättar bland u-länderna. Ett försök att skapa ett nytt globalt avtal slutade i fiasko i Köpenhamn 2009. Ett nytt försök görs nu i Paris och denna gång är förutsättningarna för en lyckad utgång mycket större. Källa: Naturvårdsverket, UNFCCC. |
Naturskyddsföreningens (SNF) generalsekreterare Svante Axelsson håller med. Det viktigaste är själva avtalet.
– Det blir otillräckligt men det visste vi. Vi har successivt vant oss vid ett dåligt läge, och att det blir ett avtal kan ändå räknas som en framgång. Det är en viktig signal, säger han.
Översynen viktigast
Fast krav finns från SNF:s sida för att man ska kunna klassificera avtalet som ”bra”.
Dels vill man att gränsen för kommande temperaturhöjningar ska sättas vid 1,5 grader, alternativt ”klart under” 2 grader, dels vill man att översynen av ländernas klimatåtaganden startar redan före 2020, inte 2023 eller 2024 som nu föreslås.
– Detta är den viktigaste frågan. Översynen måste börja så snart som möjligt, säger han.
Han får medhåll av Björn-Ola Linnér:
– 2023 eller 2024 är för sent. Det innebär att det skulle dröja nio år från nu innan vi börjar med översynen, säger han.
Tanken med översynen är att länderna ska ges chansen att höja sina ambitioner. Om så inte sker är världen på väg mot en temperaturhöjning på 2,7 grader Celsius.
Klimatförhandlingarna i Paris är inne i slutskedet. Ordföranden för klimatmötet, Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius, har intensiva dagar. (Foto: Francois Mori/AP/TT)
Paris räddar inte klimatet
Hur processen framåt ser ut är med andra ord mycket viktigt. Utan en tydlig färdriktning måste avtalet karaktäriseras som dåligt, enligt experterna.
I färdriktningen ingår det långsiktiga målet – som måste vara utformat så att utsläppen går ner så snabbt som möjligt. Här finns risken att mötet nöjer sig med en luddig formulering.
Alla bedömare slår också fast att det är helt avgörande att finansieringen av klimatbiståndet till u-länderna löses.
Fast det som i grunden avgör klimatfrågan, enligt bedömarna, är inte FN:s klimatmöten, utan sådana faktorer som priset på den alternativa energin.
– Solcellsrevolutionen är viktigare än något annat, säger Linnér.
Hans kollega Karl Hallding, forskare vid Stockholm Environment Institute (SEI), är av samma åsikt:
– Vi löser inte klimatfrågan i Paris. Den löses på annat håll, säger han.
Svante Axelsson framhåller också teknikutvecklingen, och det faktum att växthusgasutsläppen redan kan ha nått sin topp enligt de senaste rönen.
– Man ska inte förstora upp avtalets betydelse. Viktigast är solenergins expansion, och de stora investeringar som nu görs i alternativ energi.
