Kinas ekonomiska problem, med låg konsumtion och överkapacitet, beror på överdrivna investeringar från regeringen och i förlängningen på statligt ägande av företag. Det menar den kinesiske ekonomen Mao Yushi.
Den inhemska konsumtionen är låg i Kina på grund av att det är så litet av landets rikedomar som sipprar ned till den stora majoriteten. Välståndet flödar istället till regeringen. I det läget är det regeringen som investerar pengarna, och resultatet har blivit en väldig överkapacitet i landet – en situation som inte kan lösas så enkelt.
Kinas ekonomiska problem härrör från låg konsumtion och överkapacitet, som ett resultat av överdrivna investeringar. Vi har pratat om detta länge utan att någon större förändring skett, och orsakerna ligger i statligt ägande av företag. Varför säger jag att problemen är relaterade till statligt ägande?
”Kinas statliga företag är som termiter som äter upp landets resurser.”
Vi vet att skapandet av välstånd beror på arbete i produktion och olika tillgångar, där marken är den huvudsakliga tillgången. I ett kapitalistiskt samhälle är kapital och mark privatägt. I ett samhälle med statligt ägande är arbetet oftast privatägt, om det inte är ett slavsamhälle. Kapital kan vara privatägt eller statligt ägt. Mark och gruvor ägs av staten.
Till skillnad från de länder som byggs på privat ägande är Kinas rikedomsskapande kapital och tillgångar ägda av staten. På det sättet går överskottet som skapas till staten, vilket även gäller fördelningen inom bruttonationalprodukten (BNP).
Mycket pengar till regeringen
BNP är ett mått på en nations totala rikedomsproduktion under ett år. Hur distribueras det? Jämfört med kapitalistiska länder består en stor del av Kinas BNP av inkomster som fördelas till staten. Staten får vinster från markresurser och andra tillgångar. I ett kapitalistiskt land äger privatpersoner den typen av pengar och spenderar dem.
”I år tog jag en biltur till Hanzhong, och jag såg bara 20 bilar på den 20 mil långa tvåtimmarsturen. Det är väldigt dyrt att bygga vägar, tunnlar och broar.”
I Kina ger vi folket mindre av pengarna, så konsumtionen är relativt låg. Istället ger vi mycket pengar till regeringen och dess investeringar är relativt höga. Stora regeringsinvesteringar har resulterat i överkapacitet.
Kina: Dags att ta ställning gällande statliga företag
Kina har nu en situation med överkapacitet som inte kan förändras. Vi har inte bara en överkapacitet inom cement och stål, vi har också ett överskott av elektricitet. Trots att vi redan har elektricitet så investerar vi fortfarande i fler kraftverk. Vi har även ett överskott av stora vägar. I år tog jag en biltur till Hanzhong, och jag såg bara 20 bilar på den 20 mil långa tvåtimmarsturen. Det är väldigt dyrt att bygga vägar, tunnlar och broar.
Fler investeringar är planerade. Dessutom har vi byggt vi en mängd lyxiga bekvämlighetsanläggningar som har en mycket låg användningsgrad. All denna överkapacitet är dyrbar och vi har inget sätt att lösa problemet. Konsumtionen lyfter inte. Marknaden är inte stark. Det spelar ingen roll hur många femstjärniga hotell eller motorvägar vi än bygger, det ändrar inte på konsumtionstakten – helt enkelt därför att folk inte har tillräckligt mycket pengar att göra av med.
” Men i statliga företag finns ingen ägare. Anta ändå att alla kineser ses som ägare av dessa, hur ska de i praktiken kunna övervaka ett statligt företag?”
Äter upp landets resurser
Om större delen av BNP går till staten är det oundvikligt med överkapacitet. För att lösa problemet med överkapacitet måste vi gå ifrån statligt ägande till privat ägande. Många människor känner förstås till detta och är medvetna om ineffektiviteten i statligt ägda företag och alla de problem som förknippas med dem, inte minst korruption.
Den nuvarande partiledarens kampanj mot korruption slår dock inte mot de statligt ägda företagen. Samtidigt finns det inte så mycket korruption i privata företag, då dessa övervakas av ägarna. Men i statliga företag finns ingen ägare. Anta ändå att alla kineser ses som ägare av dessa, hur ska de i praktiken kunna övervaka ett statligt företag?
Kinas statliga företag är som termiter som äter upp landets resurser. Regeringen har däremot ett stort intresse i statligt ägda företag. Styrelseordföranden och direktörer i dessa företag är alla utsedda av regeringen, och ledarna för de stora statliga företagen är alla kadrer på ministernivå.
Denna text av Mao Yushi är en förkortad översättning av en kinesisk artikel som har publicerats på www.wtoutiao.com. Mao Yushi är en välkänd kinesisk ekonom, medgrundare och nuvarande hederspresident i det Peking-baserade Unirule Institute of Economics.
