Lutfisken är en klassiker på svenska julbord. Av gammal tradition lade man fisken i blöt på ”Anna”-dagen den 9 december, för att fisken skulle bli klar till jul.
Lutfisken serveras ofta med kokt potatis och béchamelsås, i Skåne med senapssås och i vissa delar av Jämtland på tunnbröd med messmör.
Idag lutas främst långa eller sej. Sejen ger en grövre konsistens och en mer utpräglad smak.
Så klarar du julen som sockerberoende – experttips från LCHF-ingenjören
Enligt Allt om Lutfisk går beredningen till så att man lägger den torkade fisken i kallvatten i 4–6 dygn med skinnsidan upp. Vattnet byts varannan dag och får inte bli varmare än 10 grader.
Efter det häller man lutblandat vatten över fisken. Fiskarna ligger i lutkaret i 4–6 dagar, beroende på kvalitét och konsistens. Två gånger om dagen lyfter lutmästaren på fiskarna så att vattenblandningen får en jämn fördelning.
Fiskhandlaren Tycko Broman framför torkade lutfiskar på hög. (Foto: Norrlandsbilder/ Gunnar Westerlind/ Sundsvalls museum)
Därefter avlutas fisken i rent vatten. De sköljs av innan de de läggs i ett vattenkar för att lakas ur. Man byter vatten varannan dag, totalt 2–3 gånger.
Det tar sammanlagt 3–4 veckor att bereda en lutfisk.
Älg och vagn drog turister i Uppland 1908
Lutfisken har fått ett dåligt rykte, antagligen på grund av att personer ätit dåligt avlutad fisk. Den kan då få en egenartad, genomskinlig lyster och en dallrande konsistens.
Maträtten är känd sedan sen medeltid, och härstammar antagligen från Nederländerna och norra Tyskland.
