Det kinesiska kommunistpartiets byråkraters försök att konsolidera, centralisera och kontrollera lokala språk runt om i Kina, särskilt kantonesiskan, kan enligt experter få effekten att kulturell utveckling kvävs.
I juni och augusti i år förekom gräsrotsrörelser i Guangdong och Hongkong för att försvara kantonesiskan, vilket ledde till reflektion och diskussion om andra lokala språk och deras förhållande till både den lokala kulturen och det officiella talspråket mandarin.
Det finns nio huvudspråk i Kina, och bland dem finner man förutom mandarin och kantonesiska (eller yue) även hakka och min. Samtliga använder samma uppsättning kinesiska tecken i sitt skriftliga uttryck. Varje region har sin egen unika kultur, där språket och de lokala sederna spelar en viktig roll.
De lokala språken är banden som knyter samman människor, skapar förutsättningar för en intim kommunikation och upprätthållandet av flertusenåriga artistiska och kulturella traditioner.
Professor Shi Rujie vid Kumanoto Gakuen University sade i en intervju med Suzhou Daily att dialekten är den primära bäraren av lokal kultur och det mest direkta och detaljerade arkivet över lokala traditioner och seder.
Shi gjorde en parallell mellan språk och en samtida situation:
– När talibanerna hade sprängt och förstört de monumentala buddhastatyerna i Bamyan i Afghanistan fanns det ingen möjlighet att återställa dem till sitt ursprungliga utseende. Kopiorna man skapade är falska antikviteter, även om de påminner människor om vad de förlorat. Så kan man göra med en struktur, men hur gör man med språk och dialekter? När de väl utplånats finns inget sätt att återställa dem.
Shi anser att dialekterna är den rikaste källan för det officiella talspråket mandarin.
– De olika dialekterna är de verkliga talade språken; de kan på ett övergripande sätt reflektera varje liten bit av verkliga livet. Om dessa sanna talspråk går förlorade kommer mandarin förlora sin grund och bli som en rotlös växt eller ett vattendrag utan källa.
Feng Xingyuan, forskare vid China Academy of Social Sciences, sade vid ett forum att den lokala kulturen påverkar den ekonomiska utvecklingen på ett djupgående vis. Han påpekade att från 2006 till 2008 låg Guangdong tvåa i landet när det gällde det likvida kapitalet.
Feng kopplade detta till att kulturen i Guangdong kännetecknas av mångfald, tolerans, vidsynthet och fokus på affärer.
Han konstaterade även hur ekonomisk utveckling kan ha med geografi att göra. Eftersom Guangdong alltid legat långt från centralregeringen har man där haft låg tolerans för kontrollåtgärder.
Guangzhous politiska konsultativa konferens, vilket är en gren av kommunistpartiet, försökte nyligen ändra så att ett TV-program som sänds i hela Guangdong, där språket varit kantonesiska nu skulle vara mandarin. Feng kommenterade detta med att kultur är decentraliserad och distribuerad och inte något som ska kontrolleras centralt av en regering.
– Den kantonesiska kulturen är mycket viktig. Jag menar att regeringen i stället borde investera för att stödja lokala TV-stationer och program så att kulturell mångfald uppmuntras.
Xu Shixuan, även han en forskare vid China Academy of Social Sciences, sade att nästan hälften av de 120 språken i Kina håller på att förlora sin dragningskraft och att ett dussintal är på väg att försvinna.
Inrikeskommentatorn Li Zi kallade konsekvenserna av att med tvång stöta bort ett områdes kultur för katastrofala.
– Försök inte ändra, försök i stället att omfatta. De lokala språkens och lokala kulturers vara eller icke vara följer naturens gång. Att med avsikt förstöra en kultur får inte förekomma. Människor måste ha rätten att göra sina val.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/43957/
