Det supermassiva svarta hålet i Vintergatans centrum har inte gjort mycket väsen av sig. Liknande svarta hål i avlägsna delar av kosmos tycks vara i full färd med att sluka omgivande materia och skicka ut energi, medan vårt bara producerar sporadiska, ynkliga utbrott av röntgenstrålning.
Vårt supermassiva svarta hål kan dock vara på väg att bli mer aktivt. Ett gasmoln närmar sig, och på samma sätt som vi tittar på när ett byte närmar sig ett rovdjur i en naturfilm så fokuserar nu astronomerna sina teleskop på en stundande attack från det svarta hålet.
Det svarta hålet kan komma att sluka molnet och de påföljande reaktionerna är svåra att förutsäga. En djupare förståelse för fenomenet saknas, då det aldrig har observerats på så nära håll.
”Nära” är naturligtvis ett relativt begrepp. Allt detta händer på ungefär 26 000 ljusårs avstånd, vilket betyder att det vi nu observerar ägde rum för 26 000 år sedan. Med vår nuvarande teknologi kan det fortfarande vara svårt att urskilja med särskilt stor noggrannhet vad exakt som pågår, men det är det bästa tillfället vi haft hittills att observera fenomenet.
Alternativt kan molnet slungas iväg och förbli mer eller mindre intakt. Om det slungas iväg kan det stöta på ett av de andra, mindre svarta hålen i regionen. Oavsett vilket så kan viss strålning produceras. Det som gör det hela spännande är att astronomerna inte är säkra på vad som kommer att hända. Och vad som än sker kan det ge oss nya insikter i hur svarta hål och andra relaterade kosmiska enheter fungerar.
Molnet har redan börjat känna dragningskraften från hålet. Det slits sönder och sträcks ut till en ”spagettiform”, sade astrofysikern Reinhard Genzel på Max Planck Institute i Tyskland i en film som lagts ut på Space.com.
Gasmolnet, som benämns G2, har en massa som är mer än tre gånger så stor som jordens. Det kan också dölja andra himlakroppar – en svag stjärna till exempel – i sina djup. Det supermassiva svarta hålet, benämnt Sagittarius A* (eller Sag A*), har en massa motsvarande ungefär fyra miljoner solar. Solen har en massa som är mer än 330 000 gånger större än jordens.
Den exakta tidpunkten för händelsen kan inte förutsägas på samma sätt som för vissa andra himmelska fenomen. Astronomerna bevakar det hela noga i väntan på nästa ledtråd som kan hjälpa dem att förstå hur svarta hål fungerar.
Översatt från engelska.
