Läkaren Peter Martin gick in i väggen i den rådande sjukvårdskulturen. Nu bygger han ett annat sätt att bedriva vårdverksamhet för både patienter och personal.
– Från att ha arbetat som en brandman med att släcka bränder är jag numera som en trädgårdsmästare, säger han till Mats Janson, i detta samtal om en vård i kris.
Läkaren Peter Martin är en av odlarna av en ny vårdkultur, en inte helt oproblematisk sysselsättning. Den gamla vårdkulturen håller emot, men Peter Martin arbetar outtröttligt vidare. Han säger att han följer sin övertygelse och att resultaten för hans patienter är det enda som betyder något. Förklaringen till kompromisslösheten är något han beskriver som en nära-döden-upplevelse. Efter den blev han friare.
– När jag var utmattad var jag så sjuk att det efteråt kändes som om jag gått igenom en svår cancersjukdom. Jag trodde att jag skulle dö. Efter en sådan resa blir man mindre känslig för vad andra tycker.b
Peter Martin varken ville eller förmådde fortsätta att arbeta på samma sätt som tidigare. Han kallar den kultur han var en del av för ett ”suboptimalt system”, det vill säga en verksamhet som inte funkar.
– Alla vet att dagens utmaningar är de kroniska livsstilssjukdomarna. Ändå förhärskar det gamla systemet utan att lösa de underliggande problemen, vare sig långsiktigt eller ekonomiskt.
Om oljelampan i bilen lyser rött är det väl ingen som tejpar över den och tror att problemet är löst?
I dag pratar alla om betydelsen av livsstil – mat, stress, återhämtning och rörelse. Ändå biter sig det gamla tänkesättet fast, till exempel i generella råd från Livsmedelsverket och nu senast de omdiskuterade nordiska näringsrekommendationerna (NNR).
– Allmänna riktlinjer tar inte hänsyn till att människor är unika och att man måste anpassa råd och behandlingar därefter.
En ny vårdkultur är enligt Peter Martin nödvändig. På de funktionsmedicinska klinikerna har förändringen startat. Nya värderingar, attityder och normer styr verksamheten. Att skifta fokus från att leta efter sjukdom till att stärka det friska, leder till andra arbetssätt.
Inom den konventionella vården fokuserar man på diagnoser. Sedan skriver läkaren ut medicin som dämpar symtomen och i värsta fall döljer roten till det onda. Man intresserar sig inte för de till synes små men avgörande avvikelserna i fysiologin, till exempel de låggradiga inflammationstillstånd eller obalanser som den funktionsmedicinska läkaren tar på stort allvar och försöker rätta till, innan de blir kroniska och livshindrande.
– Om oljelampan i bilen lyser rött är det väl ingen som tejpar över den och tror att problemet är löst? Man kollar så klart varför den lyser, om oljan läcker, och var i så fall. Från att ha arbetat ungefär som en brandman med att släcka bränder, är jag numera en trädgårdsmästare som rensar ogräs, ser till att jorden är näringsrik och vårdar varje växt efter unika behov och förutsättningar.
Förutom att Peter Martin och hans funktionsmedicinska läkarkollegor i den nya vårdkulturen söker roten till problemet, vill man lösa det tillsammans med patienten. I stället för att följa standardiserade vårdplaner, ordinerar man företrädesvis individualiserade livsstilsförändringar, det vill säga man ger råd gällande vad vi äter och hur vi lever. Allt som ingår i en människas liv spelar roll. Ett visst experimenterande blir då nödvändigt. Vi återkommer till det.
Mängden data är en annan tydlig kulturskillnad mellan den konventionella vårdcentralen och den funktionsmedicinska kliniken. På vårdcentralen kollar man kanske 10–20 värden. På Peter Martins klinik oftast 250.
– Det är fantastiskt att få hjälpa människor med helt nya verktyg som ännu inte används i den konventionella vården.
Tidigare var läkekonsten mer holistisk och – skulle man kunna säga – mer funktionsmedicinsk. Upptäckten av antibiotika har räddat många liv, men den har även bidragit till det mekaniska sättet att tänka ”en-sjukdom-ett-piller”, vilket innebär att alla sjukdomar förutsätts ha en identifierbar faktor som det gäller att trycka ner. Läkaren i ”en-sjukdom-ettpiller-kulturen” är ensam medicinskt ansvarig och den som har makten att skriva ut läkemedel. Patienten är i underläge och kan känna sig tvingad att närma sig sin läkare med mössan i hand, trots att patienter i dag, tack vare internet, kan utbilda sig och faktiskt skaffa sig en bättre förståelse av sina besvär än läkaren.
– Lagen säger att läkare ska värna om medbestämmande och autonomi, men mina patienter berättar fortfarande om läkare som sitter på höga hästar. En patient berättade att hon inte fick komma på återbesök till sin reumatolog om hon inte tog det ordinerade läkemedlet. Signalen blir att man ska vara tyst och tacksam. Det är en uråldrig syn på relationen patient–läkare.
Peter Martins vårdmodell ska göra livet bättre både för vårdpersonal och patienter.
– Paraplybegreppet för hur vi arbetar är ”precisionshälsa”.
Men vänta nu! Precisionshälsa? Var det inte funktionsmedicin vi kallade den nya vårdmodellen och kulturen? Dags att reda ut några begrepp.
”Precisionshälsa” är paraplybegreppet. Man använder data om individens biologi, livsstil och miljö för att förebygga, diagnostisera och behandla varje unik patient med precision. Under det paraplyet finns koncepten ”precisionsmedicin” och ”funktionsmedicin”. Precisionsmedicin forskar man på och utövar inom den konventionella vården. Behandlingar skräddarsys baserade på patientens unika genetiska, molekylära eller fenotypiska egenskaper. Man vill till exempel angripa en cancer med precision, utan att skada övriga kroppen. Men det är fortfarande ett mekaniskt koncept, inte ett holistiskt.
Funktionsmedicin är i viss mån också en teknikkultur. Utan de kvalificerade laboratorierna som analyserar patienternas alla prover skulle inte läkaren kunna göra en optimal behandlingsplan. Samtidigt är kulturen i sanning antik. Funktionsmedicinaren lutar sig mot tidlösa erfarenheter av att det är maten som är medicinen, som Hippokrates, ofta kallad läkekonstens fader, hävdade redan 400 f.Kr.
”Optimal behandling” är Peter Martins idé om den allra bästa behandlingen för den unika patient han har framför sig. Sedan är frågan hur väl den optimala idén går ihop med patientens personlighet, mål och möjligheter.
– Somliga upplever att kraven blir för stora. Andra ställer för höga krav på sig själva och får ångest av det. Men det finns alltid en tillräckligt bra väg att gå. Den vägen kommer vi överens om tillsammans och jag lovar att stötta och guida enligt patientens beslut, och aldrig skuldbelägga. Jag säger att från och med nu handlar ingenting om mig som läkare, utan bara om dig. Jag berättar ärligt hur jag ser på saker, men mitt ego ska inte vara med i rummet.
Patienten är inte sin sjukdom. Vi söker det friska
Funktionsmedicinaren lär sig att det finns många vägar till hälsa och blir friare i tanken. Den kreativiteten är också en viktig skillnad mellan den gamla och den nya vårdkulturen. Medan den funktionsmedicinska läkaren är fri att föreslå varje patient en individuellt anpassad behandling, är läkaren i det konventionella systemet ofta tvungen att följa ett standardprotokoll. Protokollet är baserat på en grupp patienter med liknande symptom, utifrån idén att samma symtom har samma orsak och kan behandlas på samma sätt. Man kan tala om patienter som ”salmonellan på trean och crohns på ettan”. Fokus är på det sjuka. Människan blir sin diagnos.
– Jag är inte så intresserad av diagnosen och kan inte följa ett pm om hur man behandlar en sjukdom. Om jag har tre patienter med migrän, så får de olika behandling. Det centrala är de underliggande avvikelserna i biokemi, tarmflora, näringsstatus och livsstil som skapat symtomet. Målet är alltid detsamma: Att optimera livsstil och fysiologisk miljö, så att funktionerna i kroppen fungerar som de ska. Men samarbetet med patienten handlar inte bara om deras fysiologiska funktioner. Vi tar oss också tid att lära känna våra patienter. Vi ställer 300 frågor om kost, livsstil, livshistoria, livssituation och symtom. Patienten är inte sin sjukdom. Vi söker det friska med hänsyn till varje individs genetiska och biokemiska förutsättningar och till hur livsstilen kan stödja läkningsprocesserna.
När Peter Martin stressade sig mot utmattning på vårdcentralen var han fast i det gamla paradigmet ”en sjukdom, ett piller”. Han försökte också ställa rätt diagnos och ge rätt läkemedel för att lindra patienternas symtom.
– Man administrerar förfallet snarare än arbetar med prevention, som en annan läkare uttryckte det. Man tvingas säga saker som ”kom tillbaka när du mår sämre”, vilket ingen vill höra. Som skattebetalare vill man bli botad genom kvalificerad vård och fungerande läkemedel. Om patienten inte blir frisk av en behandling är risken stor att skulden landar på läkaren.
I den funktionsmedicinska vårdkulturen är det patienterna som äger sin hälsa. Därför är utbildning en viktig del av behandlingen.
– Jag måste motivera varför min patient ska ta bort gluten eller mejeriprodukter ur sin kost, eller hur han eller hon ska få i sig mera zink. Jag till och med uppmuntrar patienterna att googla, så vi kan diskutera behandlingsplanen.
Många läkare i den konventionella vården vill också lyfta livsstilsfrågor, men systemet uppmuntrar inte till det.
– Medicinstudenter börjar nyfikna, men trubbas av och passar snart in i det gamla systemet. Då blir det viktigt att vara bra på att följa riktlinjerna, till exempel att depression ska behandlas med vissa läkemedel, medan nyfikenheten på de verkliga orsakerna minskar.
Sverige har inte några krav på att läkare ska vidareutbilda sig. Det går att jobba hela livet med kunskaper som man fick för 40 år sedan. I till exempel USA finns Continuing Medical Education där varje ny utbildning ger poäng som är viktiga för trovärdigheten inför patienterna.
– Det skrivs cirka 1,7 miljoner vetenskapliga artiklar per år som går de flesta svenska läkare förbi, om de inte själva pluggar på fritiden.
Vidareutbildningen borde systematiseras, men det är inte populärt att ifrågasätta den svenska modellen.
Peter Martin är ändå hoppfull och tror att vården är inne i en brytningstid. Den gamla kulturen som stödjer läkarens auktoritet, diagnos och symtomlindring, utmanas av idén om att läkarens uppgift är att söka roten till det onda och göra det i samarbete med patienten. Allt fler läkare vill slippa lägga tid på diagnoskoder och få betalt efter hur många patienter de diagnostiserat och skrivit ut recept åt. De vill hjälpa på riktigt och ge patienterna eget ansvar för de livsstilsförändringar som kan leda till bättre hälsa.
En kulturförändring skulle förmodligen hjälpa fler människor att inte utveckla cancer. Studier tyder på att 80 procent av många livsstilssjukdomar och 40 procent av vanliga cancerformer, skulle kunna undvikas med en mer hälsosam livsstil. Preventiv vård skulle i så fall spara mycket lidande och pengar.
Förvandlingen drivs i viss mån även från Sveriges sjukvårdssystems högsta instanser. Inom onkologin leder till exempel nya insikter om tumörernas olikheter utvecklingen mot mer individualiserad vård. Det är ju ingen idé att försöka angripa en tumör med medel som man vet inte kommer att fungera. Men är det ett tecken på en kulturomvandling? Kanske. I en rapport slår man fast att ”i precisionshälsa kan man inte använda randomiserade kontrollerade studier”.
– I dag ifrågasätts den evidensbaserade hegemonins allena saliggörande position. Generaliserbarheten från läkemedelsstudier i homogena grupper ifrågasätts och det finns till exempel sällan studier kring vad som händer när du använder tre läkemedel ihop. Av detta blir det en slags gruppmedicin som ofta inte fungerar för den enskilde.
Men om den holistiska funktionsmedicinska vårdkulturen är så bra och en förändring är på gång, varför finns det då inte fler stora funktionsmedicinska kliniker?
– Det tar längre tid att jobba med så mycket data kring varje individ, vilket gör det svårare att gå med vinst och utveckla verksamheten. Det krävs nya ersättningsmodeller där de kliniker som skapar långsiktig hälsa får ersättning från skattemedel och försäkringsbolag.
Peter Martin ser kulturomställningen och slutet på den symtomdämpande sjukvården som oundviklig.
– Vårdköerna blir längre. Omsorgen är i kris. Skattepengarna kommer inte att räcka, särskilt inte om vi ska använda fler riktade dyra läkemedel. Arbetsmiljön är inte heller bra, och det finns inga lösningar i det rådande systemet. Jag tror intresset för precisionshälsa och funktionsmedicin kommer att explodera framöver. De duktigaste läkarna kommer att ha de friskaste patienterna.
Kontakta journalisten: [email protected]
