Eric Norin är arkitekten som vill och kan skapa klassisk arkitektur. Det traditionella byggandet har många fördelar och uppskattas av den svenska befolkningen. Här berättar han om sitt engagemang och sitt liv.

Jag möter arkitekt Eric Norin vid arkitektkontoret Tradition Arkitekter i centrala Stockholm. Där arbetar han och hans kollegor med traditionellt byggande, restaurering och nyproduktion av klassisk arkitektur. Han har ett stort intresse för kulturhistoriska miljöer och arkitektur som lyfter fram estetisk, fysisk och ekologisk hållbarhet.

– Klassisk arkitektur bygger på proportionslära, kunskaper som efterlämnats från bland annat den romerske arkitekten och ingenjören Marcus Vitruvius Pollio och den italienske renässansarkitekten Andrea Palladio. Det som gör den klassiska arkitekturen så fantastisk är att den är skapad till människans avbild. Den bygger på mänskliga och naturliga proportioner. Leonardo da Vinci tolkade den romerske arkitektens beskrivning av mänskliga proportioner i teckningen den vitruvianske mannen. Allt bygger på människan och det gyllene snittet.

Den välkända teckningen föreställer en naken mansfigur med ideala proportioner och kroppen i två positioner lagda ovanpå varandra. Manskroppen har utsträckta armar och ben och är inskriven i en cirkel och i en kvadrat.

Konst, kultur och arkitektur är människans uppfinningar i samhället och borde tjäna människans bästa intentioner

– Konst, kultur och arkitektur är människans uppfinningar i samhället och borde tjäna människans bästa intentioner. Oavsett om det är en konstnär eller en arkitekt, så borde strävan vara att gynna människan, och vårda, försköna, underhålla och utmana.

Eric Norin är uppvuxen strax utanför Sundsvall i en varm och trygg familj. Intresset för att undersöka, bygga och skapa har han haft hela livet.

– Min pappa brukade säga att det fanns ingen som kunde plocka isär en gråsten som jag. Mitt mekaniska intresse var stort, och att bygga snögrottor och kojor var spännande. Jag kunde urskilja, benämna och klassificera saker och ting.

När Eric Norin var tretton år fick han kommunalt busskort och kunde åka in till Sundsvall tillsammans med sina kamrater.

– Det var då jag upptäckte stenstaden Sundsvall och märkte att ingen annan i min ålder refererade till platser på samma sätt som jag. Jag var totalt ointresserad av butikslogotyper, men om det var några karyatider ovanför en butik eller några drakar på en spira ovanför ett torn, så hade jag koll på det.

I den åldern började Eric Norin fundera på vad som definierade en stad och gjorde långa upptäcktsfärder för att utforska Sundsvall.

– Gatulivet är till hundra procent definierat i en stad. Du kan lägga ut en tumstock och säga: ”Det här är trottoar, det här är trottoarkant, det här är gata och det här är hus.” Det går inte att göra utanför staden. Jag insåg att det fanns en knivskarp gräns där staden slutade. Fascinationen för Sundsvall väckte mitt intresse för att vilja bli arkitekt.

Eric hade många frågor och funderingar som många vuxna inte kunde besvara, vilket ledde honom till Sundsvalls museum.

– Där finns en fantastisk utställning om stenstaden Sundsvall och branden 1888. Det var Sveriges största brand genom tiderna, som omfattade 600 hus, och som man fortfarande pratar om. Hela staden brann och försvann och byggdes upp igen, mångdubbelt större och exklusivare än tidigare, och staden blev en av Europas mest kontinentala stenstäder. Jag fastnade för historien och blev något av en lokalpatriot och ambassadör för Sundsvall.

Under åren som följde studerade Eric Norin vid Skvaderns gymnasium i Sundsvall och därefter vid Arkitekturskolan vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, samt ett år i Paris.

– Jag hade det tufft på Kungliga Tekniska högskolan för att utbildningen inte motsvarade vad jag hade förväntat mig. Jag funderade på om jag slösade bort min tid och om jag skulle hoppa av. Jag hade förväntat mig att det kungliga institutionella läroverket, med en månghundraårig historia, skulle förmedla kunskap och ge förutsättningar för klassisk skolning. I dag är Arkitekturskolan KTH ett experimentcentrum för studenter att hitta skapandeprocessen, finna sitt eget uttryck och sin egen stil. Skolning är inte prioriterat och det finns ingen kunskapskontroll. En skola ska vara en plats för bildning och lärande. För att någon ska ha en chans att lära sig något måste kunskap förmedlas från någon som besitter kunskap till någon som inte gör det.

Eric Norin berättar att Sverige är ett av få länder inom EU som inte har en yrkestitel för arkitekter.

– Vem som helst kan kalla sig för arkitekt i Sverige, för det är inte en skyddad titel. Yrkestitlarna är borttagna sedan något år. Jag önskar för framtiden att vi instiftar en yrkesexamen som går ut på att man ska skriva ett salsprov för att bevisa att man är kompetent.

Eric Norin fick stipendium för att delta i en utbildning anordnad av The International Network for Traditional Building, Architecture and Urbanism.

– Det gav mig chansen att skola mig i klassisk arkitektur för internationella lärare. Tillsammans med andra unga arkitekter från olika delar av världen, tillbringade jag några oerhört lärorika månader vid världsarvet Engelbrekts bruk.

Under sin studietid i Stockholm var Eric Norin med och startade Arkitekturupproret 2014. Det är en ideologiskt obunden ideell folkrörelse som arbetar för vackrare arkitektur, trivsammare städer och mänskligare boendemiljöer.

– På grund av frustrationen över att skolan inte var vad jag hade förväntat mig, började jag skriva kritiska saker. Andra personer med liknande tankar upptäckte mig och vi startade en grupp. En förkrossande majoritet av svenskarna vill ha traditionellt utformade städer, byggnader och bostäder. Ingen kan säga emot det, för alla statistiska undersökningar som gjorts under min livstid visar att 70 till 90 procent föredrar det traditionella. Men det överensstämmer inte med vad som produceras, i dag byggs inte ens en procent av det som efterfrågas.

Eric Norin menar att det finns ett hyckleri inom arkitektvärlden och att begrepp som mångfald och ekologi används utan egentlig kunskap.

– De som på fullt allvar menar att de är för mångfald och ekologi, är de som är mest högljudda kritiker av det som på riktigt är ekologiskt och mångfald. De framstår som en religiös sekt, utan att inse problematiken med det.

– Vad betyder hållbarhet? För mig är det tre saker. Det första är fysisk slitstyrka, att det är hållbart. Det andra är hur det belastar vår planet och naturens ekologiska logik. Det tredje behandlar vilket behov det finns för det som skapas. Det sistnämnda väcker frågan: Är det någon som önskar det här och kommer ta hand om det? De här tre aspekterna på hållbarhet saknar jag enormt i debatten, för det är väldigt få som förstår eller vill sätta sig in i vad begreppen innebär. Jag skulle vilja att ekologi inom stadsbyggnad och byggande skulle handla mycket mer om naturliga eller onaturliga material. Ta som exempel ett öde torp från 1850-talet, med träväggar, lertegel på taket, murstock i hårdbränt tegel och järnspis, om 300 år kommer det inte att finnas kvar. Därför att de naturliga materialen går tillbaka till skogen, utan att skada den. Om man bygger med naturens spelregler och material och inte kämpar emot naturlagarna, kommer man ha en byggnad som är väldigt lätt att ta hand om den dagen människorna slutar använda den. Ett hus byggt på 1980-talet med aluminiumfönster med argongaskassetter, plastfilmer, glasull och syntetfiber, kommer till viss del stå kvar om 300 år. Det kommer ligga högar med ftalater, mjukgörande medel och polymerer som är helt omöjliga för naturen att bryta ner. Gifterna lakas ut i vattnet som djuren dricker.

Eric Norin berättar att det är billigare att bygga traditionellt, därför att alla misstag redan är gjorda. Det finns regelverk som tidigare generationer utvecklat och som kan användas i dag.

– Vi vet hur det ska vara, och det behövs inte läggas en krona på att forska och kartlägga. Nya projekt innebär däremot att uppfinna hjulet igen, vilket kostar enormt mycket, i och med att man behöver lösa problem som uppstår.

Eric Norin menar att det i samhället finns en konstant strävan efter att komma på något nytt, att vara avantgardistisk. Många har en önskan om att skapa sig ett namn, bli förevigad i historieböckerna och tjäna pengar.

– Det finns en strävan efter att lyckas och att få publicitet. Det finns konstnärer som ser att de genom att hävda saker, kan få samma resultat genom att göra hälften av ansträngningen. Marcel Duchamps pissoar kräver ingen talang eller hantverksskicklighet. Den förmedlar chock, det handlar om chockvärde. Utvecklingen har lett till att konstnärer ser att de kan få uppmärksamhet och publicitet genom att göra något annorlunda. Att tävla med de gamla mästarna är svårt. Men att utveckla traditionella kunskaper ger bildning och ett värde som följer med hela livet, även om man inte når mästarnivå.

Konsumentmakten är viktig, framhåller Eric Norin. I Sverige lever vi i en marknadsekonomi och i en demokrati. Han menar att människor har politisk makt och har mer att säga till om än de kanske tror. Att kunna och vilja påverka samhällsutvecklingen handlar också om kunskap och folkbildning.

– För mig är det aldrig fel att samla in kunskap och fakta, själva insamlandet kan ses som grunden till mänskligt samhälle. Ska vi förvalta den här Edens lustgård som vi ärvt måste vi lära oss hur den fungerar. Människan har studerat naturen sedan hon kunde prata och tänka.
Det är fortfarande så mycket vi inte känner till. Men jag ser en väldigt stark rörelse i samhället i dag, som tycker att vi ska sluta med att samla kunskap. Jag kan som person skilja på forskning, information och sammanställning utan att lägga en politisk, känslomässig eller etisk värdering i det. Det är bra att kunna se saker för vad de är, och inte vara rädd för eventuella incitament eller orsaker bakom. Att vilja sträva framåt mot att utveckla och söka nya vägar, är bara mänskligt. Nästan alla som någonsin har uppfunnit något nytt har varit personer som sedan tidigare varit bäst inom sitt fält. Det är omöjligt att vara kreativ utan faktisk kunskap. Hela definitionen av kreativitet bygger på kunskap.

Kontakta journalisten:
[email protected]