Femtonåriga Justus Bengtsson-Korsås hade rätt till assistans dygnet runt, nu får han ingen. Medan riskdagens ledamöter samlas för debatt har Justus samlat sina klasskompisar utanför för att demonstrera och försöka få politikerna att ändra sig.
Justus Bengtsson-Korsås, femton år, står utanför ingången till riksdagen med sitt plakat högt över huvudet. Tillsammans med sina klasskompisar och Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar (RBU) demonstrerar de för att få riksdagen att inte genomföra besparingarna av den personliga assistansen. Själv har Justus förlorat sin assistans.
– Man ska låta assistansen få kosta det den faktiskt kostar. Det är väldigt konstiga tankar och regler som man har nu där man sätter människor mellan pengar och välfärd, säger pappa Erik Korsås.
Trakeostomi, som Justus lider innebär att han inte kan andas själv och flera gånger om dygnet kan slem behöva sugas ut från en kanal i halsen. Men enligt Försäkringskassan har han inte längre ett grundläggande behov av assistans. Justus har gått från att ha assistans 24 timmar om dygnet till att inte ha någon alls.
Lidande skolgång
Även om myndigheten medger att Justus har ett assistansbehov, hänvisar de till hemkommunen som i sin tur hänvisar tillbaka till Försäkringskassan.
Sedan 1 oktober har det varit pappa Erik Korsås som fått stå för den personliga assistansen. Svårast är det om natten berättar Erik Korsås som nu även följer med sin son till skolan varje dag.
– Det fungerar inte, i går var vi tvungna att vara hemma från skolan för då hade ett annat barn läkarbesök. Det är väldigt tragiskt att hans skolgång ska behöva lida. Jag som förälder kommer inte finnas kvar för alltid. Det här är ju jättehemskt.
Ses som en börda
På väg till debatten stannar Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt och pratar en stund med Justus och hans pappa. Tidigare på morgonen har han fått ett brev där Justus förklarat att ska vara på plats och protestera mot neddragningarna inom LSS.
– Han berättade hur det drabbar honom och andra. Regeringen måste ändra sig. Det är helt uppenbart att det får helt orimliga konsekvenser för enskilda människor som inte kan leva värdiga liv längre. Det här är ett direkt besparingskrav på försäkringskassan, det tycker jag att de ska ta tillbaka, säger han till TT.
Men Erik Korsås är inte lika hoppfull.
– Jag tror att regeringen har bestämt sig. De vill få över kostnaderna på kommunerna och få bort den ekonomiska bördan för statskassan. Det är en börda, det är så de ser det. Det blir samma konsekvenser som med äldrevård och socialtjänst. Bor du i en kommun kanske du får hjälp, i en annan får du inte det.
Om Justus Bengtsson-Korsås skulle få tillbaka sin assistans råder det ingen tvekan om vad det skulle ha för betydelse för honom.
– Då skulle jag slippa känna smärtan av att jag tar pappas tid. För jag har syskon och de har också behov, säger femtonåringen.
(TT)
| Assistansersättning |
| Lagstiftningen om assistans är en rättighetslag som infördes 1994. Det var en stor reform och kostnaderna för de stöd den ger rätt till har ökat år efter år. 1994 hade 6 100 personer assistansersättning. Tjugo år senare var de 16 400. Den aktuella siffran för oktober i år är enligt Försäkringskassan knappt 15 800. Det innebär en minskning med cirka 300 personer sedan januari i år. Under samma tid har kostnaderna ökat, trots att antalet personer som beviljas ersättning inte har ökat så mycket de senaste fem, sex åren. Mellan år 2000 och 2015 fördubblades utgifterna från knappt 14 till 29 miljarder, om kommunernas och statens kostnader läggs samman. Den statliga assistansersättningen, den större delen, ökade från drygt 11 till nästan 25 miljarder under samma period. Hälften av ökningen beror på att fler grupper, genom lagändringar vid några tillfällen, har fått möjlighet till personlig assistans. Det gäller bland annat att personer som fyller 65 har fått rätt att behålla assistans. Källa: Regeringskansliet, Försäkringskassan |
