Uppdaterad version.

Tusentals Falun Gong-utövare från hela Kina åkte till Zhongnanhai i Peking den 25 april 1999. Helt tysta stod de för att vädja till klagomålskontoret. Denna händelse kom att användas och snedvridas för att kunna starta förföljelsen av Falun Gong.

Den 25 april 1999 befann sig 10 000 Falun Gong-utövare utanför det statliga ministerrådets klagomålskontor på Fuyougatan i Peking. Inga slagord hördes, det var tyst.
De stod där bland annat med en vädjan om att 45 medutövare som arresterats på felaktiga grunder i Tianjin skulle släppas. Arresteringen var del i de trakasserier mot Falun Gong som hade pågått sedan 1996.

Men det hade inte alltid varit så, innan populariteten blivit så stor att 70 miljoner utövade metoden i Kina, had metoden fått många erkännanden.

Li Hongzhi som grundade metoden Falun Gong år 1992 hade fått flera utmärkelser i Kina och hade certifikat som ackrediterad qigongskola. Även säkerhetsministeret skrev tackbrev 1993 till Li Hongzhi för den hjälpen Falun Gong hade gett till poliser som skadats i sitt yrke.  

I början av 1999 utövades Falun Gong över hela Kina av åtminstone 70 miljoner personer från alla samhällsklasser, enligt en undersökning av den kinesiska regeringen.

Det kinesiska kommunistpartiet kände sig hotat av Falun Gongs snabbt växande popularitet och även av dess principer sanning, godhet, tålamod står att läsa i Epoch Times artikelserie ”Nio kommentarer om kommunistpartiet”, som kom ut 2004.

Säkerhetspolisen infiltrerade Falun Gong redan 1994 utan att hitta några fel och många av infiltratörerna började själva att utöva metoden. Falun Gong fortsatte sin tillväxt och det sågs inte med blida ögon av Jiang Zemin, generalsekreterare i kommunistpartiet.

Falun Gong var från början medlem i Kinas förening för vetenskaplig forskning om qigong. Li Hongzhi upptäckte emellertid att föreningen inte bedrev någon forskning om qigong. Den var istället ute efter att tjäna pengar på den populära qigongverksamheten. I mars 1996 gick Falun Gong ur föreningen, uppgav Li Hongzhi i augusti 1998.
Den 24 juli 1996 utgick en intern order ut från Propagandabyrån om att förbjuda vidare publicering av Falun Gong böcker. Vid den tiden har böckerna sålt i stora upplagor i Peking.

Media hade en överenskommelse sinsemellan att inte skriva om qigong. Den byggde på att staten inte skulle förespråka, gynna, svartmåla eller lägga sig i qigongaktiviteter. Denna överenskommelse bröts 1996 och personer inom säkerhetstjänsten började ofreda Falun Gong.

I början av 1997 startades en undersökning av Jiang Zemins handgångne, Luo Gan, sekreterare i Politik- och Rättskommittén i det kinesiska kommuniskpartiets Centralkommitté. Resultatet var att inga bevis hittades som skulle kunna rättfärdiga ett förbud.

Men Luo Gan gav sig inte utan anklagade Falun Gong för att vara en ”ond kult” och beordrade polismyndigheter över hela landet att samla bevis med hjälp av hemliga agenter. Inga bevis kom dock fram. På diplomatisk väg och via det statliga kinesiska media spreds sedermera lögner inom världssamfundet och det har vilselett utländska regeringar, tjänstemän och internationella medier.

För att återgå till Tianjin hade en person vid namn He Zexiu publicerat en artikel i Tianjins högskolas tidskrift ”Yngre läsare” med titeln ”Jag anser inte att ungdomar ska utöva Falun Gong” den 11 april 1999. Argumenten som He tidigare presenterat på Pekings tv-station 1998 var rent förtal av Falun Gong. De hade utretts och klarlagts och övrig media bojkottade Hes artikel.

När Falun Gong-utövare såg att smutskastningen av Falun Gong fortsatte i högskolans tidskrift så ansåg de att fakta och sanningen borde förklaras för Tianjins tjänstemän, vilket de började göra den 18 april 1999.

Den 23 och 24 april skickade Tianjins Allmänna Säkerhetsbyrå kravallpolis på de människor som kommit för att ge klarhet åt situationen. Polisen arresterade  45 personer och misshandlade många av dem. När Falun Gong-utövarna bad polisen att frige dem, de fick höra att det inte kunde göras utan godkännande från Peking. Polisen i Tianjin föreslog att utövarna skulle åka till Peking för att lösa problemet.

När Falun Gong-utövarna samlats vid klagomålskontoret Zhongnanhai i Peking berättar ett vittne att premiärminister Zhu Rongji, utan säkerhetsvakter, kom ut från ministerrådets huvudentré klockan 10 och frågade:

– Varför har ni kommit hit? Vem sade till er att komma hit?”

– Vi har kommit hit för att rapportera om situationen i Falun Gong-frågan, ingen har organiserat oss, svarade några utövare och premiärminister Zhu frågade vidare:

– Varför skriver ni inte brev för att vädja om detta? Hur kommer det sig att det är så många här?

Många utövare svarade honom och vittnet hörde någon säga:

– Vi har skrivit brev så att fingrarna domnat och ändå har vi inte fått något svar.

Premiärminister Zhu svarade:

– Jag har gett direktiv i frågan till en tjänsteman angående ert ärende.

Utövare svarade att de inte fått det och därefter bad Zhu att utövarna skulle välja ut några representanter för att gå in på det statliga ministerrådets kontor och förklara situationen. Flera personer lyfte sina händer och premiärminister Zhu pekade ut ett antal och de gick in.

De ville att Falun-Gong-utövarna som arresterats i Tianjin skulle släppas, att de skulle få en fri och avspänd omgivning för kultivering och att utgivningen av Falun Gongs böcker åter skulle tillåtas.

På eftermiddagen löste premiärministern beslutsamt ”Tianjin-” och ”25 april-händelsen” och framemot kvällen släpptes de arresterade utövarna. Så långt vittnets berättelse.

Andra har berättat att när utövarna gett sig iväg kunde man inte se något spår efter dem. Inte ett papper, inte ens polisens cigarettfimpar fanns kvar, dem hade utövarna plockat upp.

På kvällen skrev Jiang Zemin i egenskap av generalsekreterare för kommunistpartiet ett brev till medlemmarna inom Politbyråns permanenta utskott och andra berörda ledare.

I brevet förde Jiang Zemin fram anklagelser om att det ”bakom kulisserna” för händelsen den 25-april fanns ”styrande krafter” som planerade och instruerade. Brevet, som var strikt konfidentiellt, publicerades som centralregeringens utgåva (1999) nr 14.

På centralkommitténs arbetskonferens beslutade sedan Jiang Zemin att Falun Gong skulle förföljas och han hävdade att, ”Jag tror inte att kommunistpartiet inte rår på Falun Gong”. Jiang Zemin lade upp strategin för förföljelsen  i tre delar: ” Förstör deras rykte, ruinera dem ekonomiskt och förgör dem kroppsligt”.

Då inleddes den förföljelsekampanj som fortfarande, tio år senare, pågår i Kina och utomlands.

Källor: Nio kommentarer om kommunistpartiet, Clearharmony, Clearwisdom.net