Folket hade det svårt under slutet av Östra Handynastin då krigsherrarna ständigt utkämpade strider med varandra. En välkänd modig militär med integritet från kungariket Shu-Han var Zhao Yun.
När Zhao Yun var ung letade han efter en godhjärtad och lämplig mästare som han skulle kunna följa. Han träffade på Liu Bei som han tyckte var både dygdig och generös. Han beslöt sig omedelbart för att tjäna Liu Bei och arbeta mot dennes mål, vilket var att återuppliva Handynastin.
Zhao Yun blev sedermera en välkänd general i kungariket Shu-Han under De tre kungadömenas tid (Wu, Wei och Shu-Han). Han har hyllats som en förebild i fråga om lojalitet, rättfärdighet, godhet, visdom och mod. I kampsporter var han överlägsen, vilket inte är helt ovanligt i Kinas historia, men det som gjorde honom till en unik general, var att hans integritet och rättfärdighet låg i linje med den traditionella konfucianska läran.
Zhao Yun utmärkte sig i slaget vid Changban mot Cao Caos styrkor. För att krossa Liu Beis två tusen man starka armé hade Cao Cao skickat en armé bestående av flera tusentals soldater. Inför den övermakten bestämde sig Liu Bei för att fly.
Reträtten gick dock mycket långsamt på grund av att Liu Bei inte kunde överge de många civila som frivilligt följt honom. Cao Caos trupper kom snart ikapp de retirerande vid en plats som heter Changban. I det kaos som uppstod försvann Liu Beis fruar och hans nyfödde son Liu Shan.
När några människor senare såg att Zhao Yun ensam begav sig norrut i riktning mot Cao Caos trupper blev de misstänksamma och rapporterade det till Liu Bei. Denne lät sig dock inte bekommas för han trodde fullt och fast på att Zhao Yun aldrig skulle förråda honom.
Som Liu Bei hade förväntat sig, hade Zhao Yun gett sig iväg för att rädda Liu Beis nyfödde son Liu Shan och fruarna. Ensam anföll han fiendens läger sju gånger, dödade själv över 50 fientliga militärer.
Cao Cao, som bevittnade det hela, blev mäkta imponerad av Zhao Yun, av hans lojalitet och mod när han anföll i vågor mot den övermäktiga fienden. Han förbjöd därför sina bågskyttar att ingripa.
Även om anfallen hade gjort Zhao Yun utmattad lyckades han hitta och återföra sonen till Liu Bei. Den här berättelsen om Zhao Yuns tapperhet är allmänt känd som ”Den räddande spädbarnsmästaren i Changban”.
En annan gång råkade Shu-Han-styrkan in i Wei-styrkornas bakhåll och kunde inte återvända till lägret i tid. Då begav sig Zhao Yun ensam iväg för att rädda styrkans befälhavare. Efter detta tittade han tillbaka och upptäckte en annan Shu-Han-general som blivit skadad och var omringad av Wei-soldater. Han rusade igen in i slagfältet och räddade den sårade generalen.
Vid det laget jagade Weis stora armé Zhao Yun hela vägen tillbaka till hans basläger och de började närma sig läget när han kom fram till det. Generalerna som vaktade lägret tyckte att det var bäst att ha alla portar ordentligt stängda för Wei-armén, som var avsevärt större än Shu-Han-armén.
Zhao Yun beordrade istället att alla banér skulle tas ner och gömmas, alla trummor skulle vara tysta och portarna skulle lämnas vidöppna. Sedan ställde han sig ensam framför lägret och väntade på att Weis armé skulle komma.
Wei-armén misstänkte att det var ett bakhåll och dessutom fruktade de Zhao Yuns tapperhet så de drog sig hastigt tillbaka. I det ögonblicket beordrade Zhao Yun sina trumslagare att slå på trummor så högt de kunde under tiden som bågskyttarna sköt sina pilar ner på fienden. Wei-armén led en stor förlust.
När Shu-provinsen hade ockuperats ville Liu Bei belöna krigarna för deras militära bedrifter. Det har föreslagits att godsen och plantager runt huvudstaden skulle förlänas generalerna, en plats där de kunde slå sig ner.
Zhao Yun hävdade att det var lämpligare att återlämna marken till lokalbefolkningen eftersom den hade lidit av krigskaoset i flera år. Liu Bei accepterade hans råd. På så sätt kom Liu Bei att få ett varmare välkomnande av Shu-folket och ekonomin i provinsen återställdes.
Zhao Yun var en man med disciplin som med sina egna handlingar föregick som gott exempel. Han såg alltid först till andras intressen; statens, arméns och folkets. Genom Kinas historia har han varit mycket uppskattad för sin ödmjukhet, opartiskhet och osjälviskhet.
