Xiao berättar inifrån Kinas rättsväsende
Xiao Rundkrantz arbetade i 14 år som åklagare i Kina. Som liten flicka var drömyrket vetenskap - att forska bland stenar och mineraler. (Foto: Xiao Rundkrantz privat)


”Röd Åklagare” är en biografi över författarinnan Xiao Rundkrantz liv som åklagare i Kina. Hon beskriver Kinas korrupta rättsväsende och hur hon under fjorton år tvingades utföra saker hon inte önskar sin värsta fiende.

– Med boken ville jag ge en bild av Kina inifrån som ingen tidigare avslöjat, säger hon.

I boken får vi följa med från barndomen till hennes vuxna liv, genom flykten från sina känslor som auktoritet inom barnbegränsningspolitiken vidare genom livets resa från Kina till Sverige.

Den 10 april 2006 släpptes boken på marknaden men kommer bara att publiceras i Sverige tills vidare. Den kommer inte att ges ut i Kina eftersom den inte skulle accepteras av myndigheterna där. Med boken vill hon ge en bild av hur det politiska systemet fungerar i praktiken. Hon vill berätta om det sanna Kina.

Kämpig barndom

Xiao föddes under kulturrevolutionen – en våldsam period i kinas historia.
– Boken tillägnas min far. Mina föräldrar var mycket stränga när jag var liten.

Hon har dock som vuxen förstått deras handlingar och förlåtit dem.
– De ville att jag skulle få en bra framtid och de var därför hårda mot mig. De följde ett samhällsmönster av fostran. Man skulle vara sträng för barnens skull, berättar hon.

När hon var tre år skickades hon till sin morbror på landsbygden. Hon tyckte att han var snäll och hon blev väldigt bortskämd där. När Xiao blev sju år flyttade hon tillbaka till sin familj i stan.
– Det blev mycket svårt för mig, min pappa gav mig stryk och tyckte att jag var ett olydigt barn, säger Xiao.

När hon var åtta år började hon träna kampsport, Kung Fu. Hon tränade hårt varje dag i fyra år, men blev aggresiv mot sina skolkamrater och föräldrarna förbjöd henne att träffa andra barn.
-Jag började då läsa mycket böcker och studerade allt, säger Xiao, vilket hon fick god användning av senare.

När hon blev arton började hon att arbeta som notarie åt en åklagare. Hon avancerade och studerade samtidigt juridik, åklagaren betalade hennes studier. Efter tre år började hon att arbeta som åklagarassistent.


Brottsling tills motsatsen bevisats

Xiao berättar vidare:

– Jag var på brottmålsenheten i nio år, sedan arbetade jag med propaganda i ett år. Efter det fick jag arbeta inom det administativa hos åklagarmyndigheten. Vi undersökte olika fall för att hitta bevis för att åtala. Vi anser att de är brottslingar direkt och sedan får de själva hitta motbevis på att de inte är det. Det är raka motsatsen till det västerländska rättssytemet. Här bedöms man oskyldig till motsatsen bevisats. Vi undersöker deras beteenden, om han har goda kontakter, kan han klara sig genom mutor, om inte blir straffet hårdare. Man hittar på och sätter dit människor som man vill, det fungerar så. Kommunistpartiet tänker på sina egna intressen och om man säger emot dem…vi har inget val…vi måste följa situationen, berättar Xiao.

– Vanligt folk tycker inte om systemet, de hatar kommunistpartiet. Förr hade människor mycket bättre moraliska värderingar. Man var ärliga. Nu tänker man på pengar. Det är ingen stor skam att stjäla längre, inte heller att prostituera sig. Man skäms inte för något längre, anser Xiao.

Mutsystem

Inom rättssytemet handlar mycket om mutor. Man skänker gåvor till personal och tjänstemän.
– När jag var ung fick jag muta andra, senare skulle andra muta mig.

Hon ville inte ta emot mutor.
– Men när alla andra tar emot och du inte gör det, är det inte heller bra. Man blir förflyttad och får det sämre. I vissa situationer får man lära sig att följa med i det som sker, oavsett vad man själv tycker.

Varför tror du att regimen är så grym i Kina?
– Den skiter i mänskliga rättigheter! utbrister Xiao.

Barnbegränsningspolitiken

När senare Xiao började arbeta inom barnbegränsningsgruppen, blev det mycket svårt mentalt för henne.
– Det var många goda människor som fick lida, men vi kunde inte skona dem hur mycket de än bad. Vi tvingade folk att göra abort, säger Xiao.

Många av mödrarna var så långt gångna att barnet skulle klarat sig om det fått födas.
– Jag mådde dåligt av att utföra mitt arbete. Jag blev aggressiv och började även att slå mina fångar till slut.

Det som slutligen fick Xiao att vakna upp var då hon själv blivit gravid och inte fick behålla barnet. Hon hade ansträngt sig så hårt för att vara till lags och följa maktspelet. Hon hade ansträngt sig att inte känna medkänsla med folk och nu blev inte ens hon skonad.

Flytten till Sverige

Via internet fick hon kontakt med sin nuvarande svenske man. De träffades första gången i Kina. När hon skulle flytta till honom i Sverige 1998, fick hon ta semester från arbetet för att hemlighålla vad hon skulle göra.
– Jag kunde inte låta dem veta, säger Xiao. Det skulle varit förbjudet.

Och Xiao trivs bra i Sverige.
-Här får man säga vad man vill.