Ledare: Xi Jinpings val och det kinesiska folkets framtid
Kinas ledare Xi Jinping har ett viktigt beslut att fatta. (Foto: Feng Li/Getty Images)


Det börjar dra ihop sig för den kinesiske ledaren Xi Jinping på hans tre år långa och tämligen oroliga resa som styrman för folkrepubliken Kina. Han står nu inför ett val: Antingen säkrar han sin och familjens trygghet, skaffar sig omvärldens respekt och ser till att det kinesiska folket får uppleva blomstring, frihet och värdighet. Eller så försätter han sig själv och de sina i fara, och låter det kinesiska folket fortsätta uthärda i lidande och förnedring, kuvade under Kinesiska kommunistpartiet.

Mänskligheten ser ett historiskt drama utspelas på den kinesiska scenen, och mänskligheten märker tydligt konsekvenserna av vilka principer som styr folket. Xi har chansen att agera hjälte, men oavsett vilken roll han väljer så fortsätter historien att röra sig framåt. Xi måste nu bestämma sig för om han vill följa med historiens förlopp eller om han förgäves ska motsätta sig Kinas öde.

Kommunistisk förföljelse av det kinesiska folket

För nästan ett sekel sedan kom kommunismen till Kina. Baserad på utländska doktriner erbjöd den världslig frälsning åt ett folk som förödmjukats av främmande makter. Den lovade guld och gröna skogar, men var i själva verket kinesernas dödsfiende.

I 5 000 år har Kina uthärdat och blomstrat, under många olika kejsare och dynastier. Hemligheten bakom Kinas framgångar har varit att kulturen hela tiden grundats i tron på det gudomliga och odlandet av dygder som lojalitet, ansvarstagande, medmänsklighet och rättvisa.

Denna kultur enade och harmoniserade Kinas många folkgrupper. Landet kan inte sägas ha utgjorts av något särskilt folkslag, utan av en kultur, och den civilisation som föddes ur den kulturen.

Det Kinesiska kommunistpartiets styre har varit en enda lång kamp, ett krig, som syftat till att utplåna denna kultur. Det har varit en attack på tron och moralen som hotat det kinesiska folkets identitet.

1992 framträdde en ny källa till liv på scenen. Den andliga metoden Falun Dafa, även känd som falungong, lär ut tron på det gudomliga och kultivering av sanningsenlighet, medkänsla och tolerans. Falungong omfamnar essensen i den kinesiska kulturen och ger det kinesiska folket en chans till återfödelse.

”Den moraliska kollapsen medförde att det kinesiska samhället hamnade i ett tillstånd där alla kämpade mot alla, och där det enda som räknades var att tjäna pengar till varje pris.”

Samtidigt innebar spridningen av falungong en valmöjlighet för Kinas kommunistparti. Om det stöttade falungong skulle det blomstra och Kinas historiska utveckling skulle te sig väldigt annorlunda.

Inledningsvis stöddes falungong av kommunistpartiet, som hyllade de dramatiska hälsoförbättringar som metodens utövare åtnjöt. Men 1999 startade partiets dåvarande ledare Jiang Zemin en kampanj för att utrota metoden, och gjorde med det uppskattningsvis 100 miljoner kineser och deras familjer till sina fiender. När Jiang Zemin attackerade dessa individer och deras tro, gav han sig på det som innebar den bästa chansen för den kinesiska kulturen att blomstra igen.

Jiang Zemins kampanj ställde på sin spets den moraliska kris som under flera decennier hade byggts upp i Kina. Upplösningen av de trossystem som tidigare bundit samman den kinesiska civilisationen, innebar att det kinesiska folket ställdes inför ekologiska, ekonomiska, politiska och sociala kriser.

Luften går inte att andas, jorden är förgiftad och vattnet skadligt att dricka. Hundratals ”cancerbyar” har vuxit upp runt om i Kina.

Kommunistpartiet har skrutit om en ständig och snabb tillväxt, men den har skett på bekostnad av en dåligt balanserad ekonomi med en enorm bostadsbubbla och stor överproduktion av stål, järn och andra produkter. Lågkonjunkturen i Kinas ekonomi – mycket kraftigare än vad de officiella siffrorna visar – var oundviklig.

I sina försök att förgöra falungong missbrukade Jiang Zemin varenda del av den kinesiska parti- och statsapparaten. Enorma summor offrades på arbetsläger, en stor brandvägg som skulle hindra ärliga nyheter att nå kinesiska läsare på internet. En ”gyllene sköld” byggdes för att spåra varenda falungongutövare, och en enorm apparat för inrikes säkerhet som kostade mer än militären. Kinas riktning mot lagstyre ändrades, och korruption blev det medel som man styrde landet med.

Den moraliska kollapsen medförde att det kinesiska samhället hamnade i ett tillstånd där alla kämpade mot alla, och där det enda som räknades var att tjäna pengar till varje pris.

Första steget: Grip Jiang Zemin

Xi Jinping har nu chansen att vända på krisen, men vägen är svår. Om han agerar möter han faror. Om han inte agerar möter han också faror.

Kinas kris är ett direkt resultat av Jiang Zemins förföljelsepolitik. Därför är det första Xi måste göra att gripa Jiang Zemin och ställa honom inför rätta för hans många brott mot det kinesiska folket. Gripandet av Jiang bör följas av att förföljelsen av falungong upphör.

Jiang nöjde sig inte med att lansera kampanjen mot falungong. När han drog sig tillbaka från makten såg han till att förföljelsen fortsatte i ytterligare ett decennium, genom att han kontrollerade partiet med hjälp av kumpaner vars lojalitet han köpt med korruption. Hu Jintao och Wen Jiabao var generalsekreterare och premiärminister på papperet, men den verkliga makten låg hos Jiang och hans nätverk.

I slutet av den tidigare ledarduon Hu Jintaos och Wen Jiabaos maktperiod kunde Jiang Zemin inte längre vara säker på att styra från kulisserna. Redan innan Xi Jinping intagit makten planerade därför Jiang-lojalister en kupp för att avsätta honom.

Så snart Xi kommit till makten inledde han en systematisk nedmontering av Jiangs stora nätverk. En efter en har Jiangs lojala män anklagats för korruption och rensats ut. Kampanjen har visat på stark beslutsamhet och gott politiskt omdöme.

”Xi kommer att få omfattande stöd om han låter gripa Jiang Zemin. Det finns väldigt många kineser som avskyr Jiang. I en aldrig tidigare skådad utveckling har 180 000 kineser anmält Jiang för brott som de menar att han har begått mot dem.”

Xi stängde arbetslägren, som utgjorde Jiangs behändigaste verktyg i förföljelsen av falungong. Han satte Bo Xilai i fängelse. Bo var Jiangs handplockade efterträdare, och därmed förlorade hans grupp sin ledare.

Xi eliminerade Jiangs makt över militären. Han grep Li Dongsheng, chefen för 610-byrån som är partiets specialenhet med uppdrag att förfölja falungong. Han grep också Zhou Yongkang, den tidigare högste chefen för Kinas inrikes säkerhet. Dessa båda gripanden signalerade att 610-byrån inte längre hade stöd i partitoppen.

Genom att gripa höga tjänstemän i olika ekonomiska sektorer tar Xi tillbaka kontrollen över ekonomin från Jiang Zemin. Gripanden av tjänstemän inom kultur- och propagandaapparaten berövar Jiang inflytande över information och åsikter som levereras till det kinesiska folket.

Dessa djärva drag har chockerat observatörer i Kina och runt om hela världen.

Trots det sitter både Xi och Jiang fast i ett skoningslöst spel, och de ”djärva dragen” är trots allt bara halvmesyrer. Källor högt inom Kinas kommunistparti uppger att det har skett mordförsök mot Xi Jinping. Om han inte griper Jiang Zemin finns det på sikt en risk att både hans och hans familj förlorar sina liv.

Under tiden har Jiang, i ett försök att blockera Xi, skapat kaos i det kinesiska samhället. Källor inom kommunistpartiet har skyllt såväl sprängningen i Tianjin som börskollapsen på Jiangs folk.

Xi kommer att få omfattande stöd om han låter gripa Jiang Zemin. Det finns väldigt många kineser som avskyr Jiang. I en aldrig tidigare skådad utveckling har 180 000 kineser anmält Jiang för brott som de menar att han har begått mot dem.

Genom att sätta stopp för Jiang Zemins brottslighet och rensa upp i den korruption han använt för att styra landet kan det skapas stabilitet i Kina.

Andra steget: Överge kommunistpartiet

Det räcker emellertid inte att ta bort Jiang Zemin. Xi Jinping och hela det kinesiska folket måste lämna kommunistpartiet.

Även om Jiang Zemin inte sitter kvar i toppen finns det politiska system kvar som styrt Kina i 66 år. Det har hela tiden skapat ondska och skulle inte tillåta Xi att börja styra landet på ett rättfärdigt sätt.

Kommunistpartiet tillåter inte några självständiga samhällskrafter. De enda ekonomiska reformer som verkligen kan förändra ekonomin är de som gör det möjligt för ekonomiska aktörer och företag att agera oberoende av partiet. Hittills har Xis ekonomiska reformer genomförts inom kommunistpartiets system, och därmed kan de omöjligen lyckas. När de ekonomiska reformerna misslyckas kommer det kinesiska folket att vända sig emot Xi, och möjligheten att leda landet kan glida honom ur händerna.

Om kommunistpartiet sitter kvar vid makten kommer dessutom medlemmarna i Jiangs stora lojala nätverk att hålla ögonen på varje tillfälle till hämnd. När tillfället yppar sig – när den ekonomiska krisen blivit djup nog eller när Xi helt enkelt går i pension – så kommer de att ge sig på honom, och han och hans partifraktion kommer att sväva i fara.

”Om Xi hjälper det kinesiska folket att göra sig kvitt kommunistpartiet har han chansen att bli Kinas förste demokratiskt valde president.”

Hotet mot Xi är större än det mot hans eget liv. Som ledare för Kinas kommunistparti har han dessutom ärvt alla dess brott. Om Xi inte tar avstånd från kommunistpartiet kommer ansvaret för dessa brott att läggas på honom, och han kommer för evigt att betraktas som det kinesiska folkets fiende.

Om Xi agerar så kommer han att få brett stöd. Den 20 oktober hade 216 miljoner kineser formellt tagit avstånd från Kinas kommunistpart och dess underorganisationer, och takten i avståndstagandena ökar snabbt. Det är uppenbart för observatörer, inklusive kommunistpartiets höga kadrer, att det kinesiska folket har fått nog av partiet och vill bli av med det.

Men det måste först finnas ett alternativ, om Xi Jinping och det kinesiska folket ska kunna kasta kommunistpartiet på historiens sophög. Kina måste därför återvända till sin traditionella kultur. Och det kinesiska folket måste ersätta kommunistpartiets tyranniska institutioner med fria människors institutioner.

Tredje steget: En demokratiskt vald president

Om Xi hjälper det kinesiska folket att göra sig kvitt kommunistpartiet har han chansen att bli Kinas förste demokratiskt valde president.

Xi bör tillåta oberoende partier att registrera sig och omedelbart skapa ett verkligt politiskt liv i Kina. Han borde också kunna tillåta andra organisationer att bildas oberoende av staten, vilket skulle bidra till civilsamhällets framväxt.

Han bör tillåta en fri press och börja bygga rättsstatliga institutioner, vilka han redan har hyllat.

När Xi har öppnat och stabiliserat den kinesiska politiken kommer ekonomin att växa på ett snabbt och sunt sätt. Kineserna arbetar hårt och är mycket smarta; exilkineser kommer att återvända till ett fritt Kina och föra med sig pengar och teknologi. När demokratiska institutioner håller koll på industrialisterna kommer det att finnas miljöskydd och respekt för arbetares rättigheter.

I sina tal har Xi gett uttryck för att han inte uppskattar att klassiska kinesiska dikter saknas i de grundläggande läromedlen. Han kallar det för en ”av-sinofiering” och visar med det att han är medveten om att det är Kinas traditionella kultur som skapar det kinesiska folket. När kommunistpartiet är borta kommer Xi att applådera den traditionella kinesiska kulturens återuppståndelse.

Historien har en riktning, och de kritiska skedena inträder, oavsett om enskilda individer är redo för dem eller inte. Tiden är nu mogen för att gripa och åtala Jiang Zemin, och även för slutet på förföljelsen mot falungong. När nyheten om gripandet av Jiang Zemin meddelas kommer det att firas överallt i Kina.

Om Xi kan gripa det här tillfället kommer han att bli ihågkommen av det kinesiska folket som en hjälte som återupprättade deras kultur och gav dem frihet. Samtidigt kommer nationer världen över att vara tacksamma för förändringarna i Kina, och skapa vänskapliga förbindelser med det kinesiska folket, när det tagit tillbaka sin uråldriga kultur och värdighet.