Xi Jinping: Tjänare under det Kinesiska kommunistpartiets politiska system
Kinesiska ledare närvarar vid en ceremoni på den 64:e nationaldagen. (Foto: Feng Li /Getty Images)


Många observatörer ser kommunistpartiets generalsekreterare Xi Jinping omväxlande förolämpa vänsteranhängare, högeranhängare och de unga prinsarna (barn till den generation ledare som grundade det moderna Kina) och tror att han fortfarande försöker finna sitt sätt att agera. De här observatörerna missförstår dock Xis position, som i själva verket är oberoende av och överlägsen dessa falanger.

Kommunistpartiet har alltid kraftfullt tryckt ner liberalerna (i Kina benämnda ”högeranhängare”), som förespråkar konstitutionalism. När Xi kuvade dem var det irrelevant huruvida de blev upprörda.

Vänsteranhängarna har en historia av att gå hur långt som helst för sina egna intressens skull. När de under de senaste åren har gått för långt och överskridit partiets gränser slog myndigheterna ned på dem. Men vänsteranhängarna betraktade det inte som förolämpande. De korrigerade bara sig själva och avstod från att säga saker som myndigheterna inte ville höra så att de kunde göra comeback.

Trots att den före detta medlemmen i politbyrån och vänsterledaren Bo Xilai har satts i fängelse är hemsidan för den politiska rörelsen Utopia fortfarande uppe. Och så länge som vänsteranhängarna fortsätter att kritisera universella värderingar, konstitutionell demokrati med utländskt kapital, och andra antikinesiska krafter kommer de att känna att de är på något vis användbara och kommer att ta initiativet att närma sig Xi.

En gång var det bara de unga prinsarnas stöd som betydde något, eftersom de faktiskt kunde påverka Pekings politik. När deras fäder levde kunde de, under vissa kritiska perioder, till och med påverka de politiska valen för de högsta myndigheterna, såsom år 1978.

Huruvida de unga prinsarna – eller den andra röda generationen, till vilken de unga prinsarna och barnen till högt rankade kadrer tillhör – stödjer Xi eller inte spelar inte längre någon roll. Konferensen nyligen, som markerade hundraårsdagen för Xi Jinpings fars, Xi Zhongxuns, födelse och betraktades som milstolpe, var ett bevis för detta.

Xi går uppåt

Ättlingarna till Kinas elit visade sin underkastelse inför generalsekreteraren genom att närvara vid evenemanget, även om vissa fortfarande kände sig otillfredsställda.

Xi Zhongxun var en viktig ledare under kulturrevolutionen. Åminnelsen av hundraårsdagen för hans födelse organiserades av Xi Jinping personligen, så både allmänheten och den privata sfären inkluderades.

De som närvarade vid tillställningen i Folkets stora hall i Peking kom förstås från det övre samhällsskiktet. Olika barn till äldre statsmän (inklusive Bo Xilais lierade) deltog i hyllningen för att visa sin lojalitet mot den nya regenten. De barn till den kinesiska eliten som inte bjudits in var besvikna.

Genom detta firande visade Xi Jinping att han har en stabil och obestridlig auktoritet som ingen av de föregående ledarna Jiang Zemin och Hu Jintao någonsin fick. Xi Jinpings personliga diktatur har ersatt föregångaren Hu Jintaos era av ”kollektivt ledarskap”.

Bland barnen till den kinesiska eliten betraktas Xi som den yngste. Inom några få år kommer dessa barn till Kinas elit, som fortfarande tjänar inom regeringen eller i militären, att ha passerat 70 års ålder. Inflytandet från den här kretsen kommer avta alltmer när de drar sig tillbaka eller dör.

Den tredje röda generationen har för närvarande just börjat sin bana inom politiken från länsnivå och uppåt. De har fortfarande en lång väg att vandra i den politiska hierarkin från regional nivå till regeringsnivå.

Om den andra generationen vill få den tredje generationen att efterträda dem på ett smidigt sätt och fortsätta ha politiskt inflytande kan de definitivt inte vara fientligt inställd till Xi Jinping utan måste ödmjukt tjäna honom som en representant för ättlingarna till de höga tjänstemännen.

De unga prinsarnas inställning

Betoningen i Xis slogan, den så kallade kinesiska drömmen, ligger fortfarande på att landet ska uppnå välstånd och att militären ska bli starkare – samma sak som på Maos tid.

Xi hoppas rensa upp i den ”andliga föroreningen” och att ena den allmänna opinionen i enlighet med ”Maos sätt” att tänka. ”Den kinesiska drömmen” riktas också mot den västerländska ideologin för att hjälpa till att upprätthålla enpartidiktaturen.

Xis antikorruptionskampanj är inriktad mot den allvarliga korruptionen inom byråkratin. Allt detta tydliggör bara en sak: Xi Jinping vill använda Maos hårda styre för att trygga Kinas svågerkapitalism.

De unga prinsarna tror emellertid att de har rätt att njuta av välståndet i svågerkapitalismen, men att byråkraterna med civil bakgrund inte har det. Även om kommunistpartiets tidningar och andra språkrör inte skulle avslöja den här inställningen blev det väldigt uppenbart under Hu Jintaos och Wen Jiabaos andra period, när barnen till den kinesiska eliten blev väldigt aktiva i Pekings politik.

I mars och april 2010 publicerade brittiska Financial Times flera artiklar om Kinas unga prinsar, bland annat en med titeln ”Rödblodade veteraner kontra skoningslösa uppkomligar”.

Ett avsnitt i den sistnämnda tog upp konflikten mellan de nya och gamla unga prinsarna: ”Termen ’unga prinsar’ myntades specifikt för barnen till de gamla ledarna för Kinas kommunistrevolution – de veteraner som följde Mao Zedong i den legendariska långa marschen eller var medlemmar i den inre kretsen vid tiden för kommunisternas seger 1949.”

”Idag används den mer brett för att innefatta avkommor till senare generationer av teknokratiska ledare [Jiang Zemins och Hu Jintaos två generationer] – men en distinktion kvarstår mellan dem och de verkliga ’rödblodiga’ revolutionära familjerna … speciellt eftersom det finns ett exempel nyligen där äldre ledare slår ner på sina föregångares barns affärsaktiviteter.”

“När den tidigare presidenten Jiang Zemin konsoliderade sin makt i början av 1990-talet stängde han ner företag och grep ett antal chefer inom näringslivet med nära band till Dengs barn.”

Det konstaterades vidare i artikeln: “De gamla revolutionära kungligheterna, som Deng Xiaopings familj, är fortfarande oberörbara och de betraktar det som att det här landet tillhör dem i verklig mening.”

Reportern menade att informationen kom från insiders i Peking. Jag tror på det eftersom det bara är människor i den kretsen som föraktar de teknokratfödda myndighetspersonerna så intensivt.

Bevis för den här sprickan kan ses genom att titta på de inbjudna till hundraårsåminnelsen nyligen. Många barn till revolutionära familjer närvarade, inklusive änkan och sonen till Gao Gang, som rensades bort av Mao för länge sedan.

Xi Jinping har en känsla av släktskap med dem. Däremot rapporterade inte media om att någon av de nya unga prinsarna hade blivit inbjudna till tillställningen. Om det var så skulle inte media från Hongkong har missat det.

Tidningen Southern People Weekly publicerade en intervju den 6 november med bland andra Ma Xiaoli, som på senare tid blivit en aktiv representant för avkommorna till den kinesiska eliten på grund av sina nära band med Xis familj.

Ma Xiaoli benämnde de personer som Financial Times kallade ”de nya unga prinsarna” för ”den andra generationens tjänstemän”, och sade: ”Vi är inte som dem; det borde dras en linje!” ”De flesta avkommorna till Kinas elit har lite makt och pengar!” ”Också vi hatar korruptionen och likaså den vilda och arroganta andra generationen tjänstemän. Vi kan inte låta dessa människor förstöra partiet.”

Xis uppdrag

Genom att förstå inställningen hos barnen till den kinesiska eliten så inser man att Xi Jinpings uppdrag är att bevara enpartidiktaturen. Hans antikorruptionskampanj riktar huvudsakligen in sig på byråkratin och är nödvändig för att upprätthålla kommunistpartiets förmåga att regera.

Kommunistpartiet har gjort detta förut. Under de senaste dryga tio åren har man sparkat tiotals tjänstemän med civil bakgrund på regional nivå och på regeringsnivå, varav vissa kommit från utarmade familjer.

När det gäller omvärldens tro på att Xi vacklar fram och tillbaka mellan vänsteranhängare och högeranhängare så är den observationen alltför ytlig. Jag anser att detta är Xis sätt att varna de olika politiska falangerna att han ensam kommer att bestämma Kinas framtida politiska väg, att han vet vad han gör och att ingen ska försöka påverka honom.

Politiken i Peking påverkar emellertid bara tjänstemän på hög nivå. Trots allt styrs de lokala regeringarna av tjänstemän med civil bakgrund, och dessa byråkrater känner inte att kommunistpartiet är deras eget kött och blod på samma sätt som den kinesiska eliten gör. De gick med i partiet för sina egna intressens skull, blev ”nakna tjänstemän”, som tjänar stora pengar och skickar sina familjer och rikedomar utomlands. Hur Xi Jinping ska lyckas leda detta redan allvarligt korrupta politiska tåg är ett stort problem.

Xis verkliga fiende är i själva verket det politiska systemet som i en ändlös ström skapar korrupta tjänstemän. Och detta politiska system är den röda regim som han och elitens ättlingar strävar efter att skydda till varje pris. Xi Jinping kan omöjligen förändra funktionen hos denna enorma byråkratiska maskin samtidigt som han bevarar den. Ytterst är han bara en tjänare under det politiska systemet.

He Qinglian är en framstående kinesisk författare och ekonom. Hon är för närvarande baserad i USA där hon skrivit böcker om den kinesiska korruptionen liksom om manipulationen och begränsningarna av pressen.

Översatt från kinesiska Irene Luo. Engelsk text Katy Mantyk.

Länk till den kinesiska originalartikeln.

Översatt från engelska.