loadingDavid Duchovny (till vänster) och Gillian Anderson från "X Files: I want to believe" Regisserad av Chris Carter. (Foto: AFP/Max Nash)
David Duchovny (till vänster) och Gillian Anderson från "X Files: I want to believe" Regisserad av Chris Carter. (Foto: AFP/Max Nash)
Kultur

X-files på bio - en besvikelse

Andreas Ziegler, för Epoch Times Sverige
  • The X-files: I Want to Believe
  • Produktionsår: 2008
  • Produktionsland: USA/Kanada
  • Regi: Chris Carter
  • Medverkande. David Duchovny, Gillian Anderson, Amanda Peet, Billy Connolly, Xzibit, Mitch Pileggi, Callum Keith Rennie m fl.
  • Kom ut: 081126

    Sex år efter ”The X-files” (Chris Carter, USA/Kanada, 1993-2002) lagts ner, har det nu gjorts en biofilm av den gamla serien. Dessvärre känns filmen som en besvikelse; man förväntar sig att en biofilm på den populära serien ska bygga på en historia med många avslöjanden. Som jämförelse kan man säga att man förväntar sig något i stil med att en meteor ska träffa jordens yta, och allt man får är en sten genom ett fönster.

    Utan att avslöja för mycket, kan jag säga att det handlar om en serie kidnappningar. Omständigheterna är skumma (vad annars?). Dessutom har fader Joe (Connolly) ett särskilt medialt band med dem som förts bort.

    Visst blir det lite småspännande mellan varven. Och visst är det samma gamla Fox Mulder (Duchovny) och Dana Scully (Anderson) vi får se (Anderson har dock uppgraderat sin pagé till den modern frisör, vilket i alla fall jag är tacksam för). Mulder är sedvanligt entusiastisk, medan Scully är skeptisk. Så allt är väl som det borde vara?

    Dessvärre lider serien av två fundamentala brister. Den första har jag redan nämnt; det är en ganska ointressant historia från början till slut. Den andra bristen är att man nästan måste vara en X-files-nörd för att hänga med i allt de pratar om. Personligen har jag sett de första fyra säsongerna, och jag hänger med i ungefär hälften av alla hänvisningar till serien. Detta gör att man tappar nästan hela relationsaspekten mellan Mulder och Scully.

    Vad som talar för filmen är det vackra fotot. Mycket gott kan sägas om serien, men fotot var aldrig särskilt imponerande. I filmen är det dock oerhört vackert. Anledningen till det uppgraderade fotot är antagligen på grund av en utökad budget och det faktum att filmen gick upp på bio, vilket motiverade bland annat en inledande sekvens i vilken ett antal mörkklädda män går över ett snötäckt fält. Detta kanske inte låter så speciellt, men det är onekligen vackert med kontrasten mellan svart och vitt.

    Själv är jag ingen X-files-nörd. Jag tycker att serien var någorlunda underhållande, även om jag inte tyckte om de avsnitt som hade att göra med utomjordingar; jag föredrog alltid de avsnitt som hade att göra med lite mer jordnära fenomen. En favorit är avsnittet med The Peacock family.

    Eftersom jag inte är ett fan i någon vidare bemärkelse, tycker jag följande: Är man ett fan ska man nog köpa filmen och bedöma själv. Är man inte ett fan: Följ mitt råd och spara pengarna till en annan film.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingDavid Duchovny (till vänster) och Gillian Anderson från "X Files: I want to believe" Regisserad av Chris Carter. (Foto: AFP/Max Nash)
David Duchovny (till vänster) och Gillian Anderson från "X Files: I want to believe" Regisserad av Chris Carter. (Foto: AFP/Max Nash)
Kultur

X-files på bio - en besvikelse

Andreas Ziegler, för Epoch Times Sverige
  • The X-files: I Want to Believe
  • Produktionsår: 2008
  • Produktionsland: USA/Kanada
  • Regi: Chris Carter
  • Medverkande. David Duchovny, Gillian Anderson, Amanda Peet, Billy Connolly, Xzibit, Mitch Pileggi, Callum Keith Rennie m fl.
  • Kom ut: 081126

    Sex år efter ”The X-files” (Chris Carter, USA/Kanada, 1993-2002) lagts ner, har det nu gjorts en biofilm av den gamla serien. Dessvärre känns filmen som en besvikelse; man förväntar sig att en biofilm på den populära serien ska bygga på en historia med många avslöjanden. Som jämförelse kan man säga att man förväntar sig något i stil med att en meteor ska träffa jordens yta, och allt man får är en sten genom ett fönster.

    Utan att avslöja för mycket, kan jag säga att det handlar om en serie kidnappningar. Omständigheterna är skumma (vad annars?). Dessutom har fader Joe (Connolly) ett särskilt medialt band med dem som förts bort.

    Visst blir det lite småspännande mellan varven. Och visst är det samma gamla Fox Mulder (Duchovny) och Dana Scully (Anderson) vi får se (Anderson har dock uppgraderat sin pagé till den modern frisör, vilket i alla fall jag är tacksam för). Mulder är sedvanligt entusiastisk, medan Scully är skeptisk. Så allt är väl som det borde vara?

    Dessvärre lider serien av två fundamentala brister. Den första har jag redan nämnt; det är en ganska ointressant historia från början till slut. Den andra bristen är att man nästan måste vara en X-files-nörd för att hänga med i allt de pratar om. Personligen har jag sett de första fyra säsongerna, och jag hänger med i ungefär hälften av alla hänvisningar till serien. Detta gör att man tappar nästan hela relationsaspekten mellan Mulder och Scully.

    Vad som talar för filmen är det vackra fotot. Mycket gott kan sägas om serien, men fotot var aldrig särskilt imponerande. I filmen är det dock oerhört vackert. Anledningen till det uppgraderade fotot är antagligen på grund av en utökad budget och det faktum att filmen gick upp på bio, vilket motiverade bland annat en inledande sekvens i vilken ett antal mörkklädda män går över ett snötäckt fält. Detta kanske inte låter så speciellt, men det är onekligen vackert med kontrasten mellan svart och vitt.

    Själv är jag ingen X-files-nörd. Jag tycker att serien var någorlunda underhållande, även om jag inte tyckte om de avsnitt som hade att göra med utomjordingar; jag föredrog alltid de avsnitt som hade att göra med lite mer jordnära fenomen. En favorit är avsnittet med The Peacock family.

    Eftersom jag inte är ett fan i någon vidare bemärkelse, tycker jag följande: Är man ett fan ska man nog köpa filmen och bedöma själv. Är man inte ett fan: Följ mitt råd och spara pengarna till en annan film.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024