Wen Tianxiang (1236 – 1283) tjänstgjorde som lärd general under den senare delen av Södra Songdynastin. Han var känd för sin lojalitet och patriotism.

Wen inspirerades av patriotismen som barn i skolan. Han fick inspiration av lokala hjältars statyer och berömda lärda från sin hemstad. Som en stolt och beslutsam lärd tog han den lokala examen och deltog därefter i den kejserliga statsförvaltningens examination i huvudstaden.

Hans examensarbete lade ut principer för statens styrning med en flit som imponerade på chefstentatorn. Han tilldelades första platsen i sin examen av kejsaren.

Wen karriär gick emellertid inte så smidigt. Vid den här tiden hotades Södra Song av de ambitiösa mongolernas aggressiva expansion. Varken hans patriotism eller rättfärdighet uppskattades av någon, inte ens av kejsaren. Wen fick uppleva några degraderingar, men trots den orättvisa behandlingen förblev han lojal mot kejsaren och landet.

När Wen fick höra att fästningar nära huvudstaden hade attackerats av Yuans mongolarmé, sålde han sitt familjehus och värdesaker för att finansiera rekryteringen till Songarmén. Han ledde sin trupp till huvudstaden för att skydda kejsaren och blev senare utnämnd till premiärminister då många av hovets ämbetsmän hade flytt.

Trots att Wen vann några slag mot mongolerna kunde han inte stoppa Södra Songdynastins fall när den stora mongolarmén attackerade. 1277 fångades hans fru och döttrar av Yuanarmén och ett år senare besegrades Wens arme och han tillfångatogs.

Mongolarméns general hotade Wen med tortyr om han inte kapitulerade, men Wen visade ingen rädsla för döden. Generalen uppskattade hans orubbliga beslutsamhet och beordrade en trupp att föra Wen till mongolernas huvudstad.

Wen tillbringade fyra år I fängelse. Under den här perioden mottog han ett brev från en av döttrarna, så han visste att frun och två döttrar hade blivit slavar i Yuans palats. Han visste att om han bara kapitulerade för Yuan skulle hans familj släppas och återförenas. För Wen var detta ett mycket smärtsamt val, till slut valde han lojaliteten till den fallna Songdynastin.

Kublai Khan, Yuans kejsare, hörde talas om Wens begåvning och ville behålla honom i sin tjänst. Han skickade en av Södra Songdynastings kapitulerade ministrar med förhoppningen om att kunna övertala Wen att kapitulera. Wen hånade den förre ministern, besöket var inte till någon nytta.

Kublai Khan kallade då in Wen till hovet. Han behandlades med stor respekt och kejsaren försökte övertala honom att kapitulera. Kejsaren lovade att ge honom en viktig tjänst om han i utbyte ändrade sin inställning. Wen konstaterade: en gång Songdynastins ämbetsman, alltid lojal till Songdynastin. Han uttryckte att han hellre skulle dö för Songdynastin är tjäna mongolerna.

1283 avrättades Wen, han var då 47 år. Det sades att Kublai Khan, Yuandynastins kejsare, beklagade hans död och sade: ”Vilken lojal och rättfärdig man! Och vad synd att jag inte kunde få honom till min dynasti.”

Wens rättfärdighet, lojalitet och patriotism överskuggade ofta hans gärning som poet, och hans heroiska död har inspirerat i generationer.

Wen demonstrerade med sitt liv ett av sina berömda citat: ”Alla människor är dödliga, må mitt lojala hjärta lysa över historiens annaler.”