Vulkanutbrott har dämpat den globala uppvärmningen
Forskaren Benjamin Santer och hans klättringsgrupp tar sig upp för vulkanen Mount Saint Helens i april 1980 – ungefär en månad före det stora utbrottet. Gruppen var den sista som nådde toppen på före utbrottet. Ny forskning av Santer och hans kollegor visar att vulkanutbrott bidragit till en dämpning av den globala uppvärmningen på senare tid. (Foto: DOE/Lawrence Livermore National Laboratory)


Enligt en ny studie dämpar vulkaner den globala uppvärmningen. Studien, som genomfördes av Lawrence Livermore National Laboratory, visar att vulkanutbrott i början av 2000-talet har kylt ner planeten.

Nedkylningen kompenserade delvis för den uppvärmning som orsakats av växthusgaser.

Trots växthusgaserna och att det totala värmeinnehållet i havet har ökat har den globala medeltemperaturen på planetens yta och i troposfären (det understa skiktet av jordens atmosfär) inte ökat särskilt mycket sedan 1998. Detta har kallats för en ”inbromsning” eller ”svacka”.

Den nya studien, som publicerades i Nature Geoscience, hävdar att utbrotten tillfört dioxider till atmosfären. Om utbrotten är tillräckligt stora för att dioxiderna ska hamna i stratosfären (lagret ovanför troposfären i atmosfären) så bildar gasen små droppar av svavelsyra. Dessa reflekterar en del av det inkommande solljuset tillbaka ut i rymden vilket kyler ner jordens yta och lägre atmosfär.

– Det senaste decenniet har mängden vulkaniska aerosoler i stratosfären ökat, så mycket mer solljus reflekteras tillbaka ut i rymden, sade klimatforskaren Benjamin Santer, huvudförfattare till studien, i ett uttalande.

Detta har skapat en naturlig nedkylning av planeten och har delvis motverkat ökningen av temperaturen på ytan och i atmosfären på grund av mänsklig påverkan.

Från 2000 till 2012 har växthusgaserna i atmosfären ökat, precis som de gjort sedan starten av den industriella revolutionen. Detta har motsatt effekt jämfört med utbrotten och värmer upp troposfären och kyler ner stratosfären. Forskarna säger att de flesta klimatmodeller inte på ett noggrant sätt har tagit hänsyn till effekten av utbrotten.

– Dämpningen av uppvärmningen av ytan och troposfären som observerats på senare tid är en fascinerande detektivhistoria, sade Santer.

– Det finns inte en enskild bov, som vissa forskare har påstått. Många faktorer inverkar. En är den temporära nedkylningseffekten genom naturligt klimatbrus. Andra faktorer är den externa kyleffekten genom vulkanisk aktivitet på 2000-talet, ett ovanligt lågt och långt minimum i den senaste solcykeln, och en ökning av de kinesiska utsläppen av svaveldioxid.

– Den verkliga vetenskapliga utmaningen är att skaffa hårda kvantitativa uppskattningar av bidraget till inbromsningen från var och en av dessa faktorer, tillade han.

Enligt laboratoriet genomförde forskarna två olika statistiska tester för att avgöra huruvida vulkanutbrott på senare tid haft kyleffekter som kan urskiljas från den normala variationen i klimatet. Teamet fann bevis för signifikanta samband mellan observationer av vulkaniska aerosoler och satellitbaserade uppskattningar av temperaturen i den lägre troposfären, liksom av solljuset som reflekteras tillbaka till rymden av aerosolpartiklar.

– Detta är den mest omfattande observationsutvärderingen av den roll som vulkanisk aktivitet haft på klimatet under början av 2000-talet”, sade en annan av författarna, Susan Solomon, professor i atmosfärisk kemi och klimatvetenskap på MIT. ”Vi värderar bidraget från vulkaner på temperaturen i troposfären – det lägsta lagret i atmosfären – och har funnit att de absolut har spelat en roll i att hålla jorden kallare.

Översatt från engelska.