Vittne till organskörd från avrättade fångar hotas av deportation till Kina
(Foto: Epoch Times)


En före detta anställd inom det kinesiska fängelsesystemet som innehar mycket känslig information om den kinesiska statens organskörd från fångar har hamnat mellan stolarna i det schweiziska immigrationssystemet och riskerar att deporteras till Kina, där han kan komma att avrättas. 

De schweiziska myndigheterna vill tillämpa EU:s stränga asylregler, men människorättsförespråkare menar att han sitter på värdefull information och bör få asyl och ett möte med FN.

Nijat Abudureyimu är uigur och arbetade på fängelset i Liuwandao i Xinjiang i nordvästra Kina mellan 1993 och 1998. Hans uppgift var att leda dödsdömda fångar från sina celler till sin avrättning.

Ofta rörde det sig dock inte om normala avrättningar. Det var poliser som sköt fången i huvudet på ett sådant sätt att han inte dödades, för att hans organ skulle vara i bästa skick.

Abdureyimus historia om sin tid i kinesiska fångläger har ännu inte släppts i sin helhet. Under den senaste veckan har han dock gett intervjuer till europeisk media i ett försök att få stanna i Schweiz och få tillåtelse att vittna för FN om vad han bevittnat i Kina.

– Efter ett tag sade jag till min chef att jag ville tillbaka till min vanliga tjänst inom polisen, men han vägrade eftersom jag sett för mycket. Jag stannade fem år fram till 1998. Jag såg tortyr många gånger, hur man elchockade kvinnor inifrån, mot könsdelarna och hört deras skrik, berättade han för den schweiziska tidningen Le Matin. 

Saken kompliceras av att de schweiziska myndigheterna strikt tillämpar EU:s Dublinkonvention som säger att ankomstlandet är det som bär det legala ansvaret för att bedöma den asylsökandes begäran. I Nijat Abudureyimus fall är det Italien. Men eftersom han misstänker att den kinesiska säkerhetstjänsten väntar på honom vägrar han åka tillbaka.

Den 27 juli löpte den Schweiziska regeringens plikt att låta honom stanna i landet ut och eftersom han vägrar resa tillbaka frivilligt har det uppstått ett dödläge.

Rättsarbetare menar att den rigida tillämpningen av Dublinkonventionen i det här fallet är underligt eftersom ett stort antal kinesiska flyktingar ändå hanteras av de schweiziska myndigheterna.

Nijat Abudureyimus resa började hemma i Kina. När han slutat som bödelsassistent i Xinjiang flydde han in i en värld av alkohol och mardrömmar. I slutet av 2006 rättade han i berusat tillstånd en läkare som talade om hur mycket en njure kostar på organmarknaden.

– Jag sade för mycket. En person med kontakter inom polisen sade till mig att jag var illa ute och var tvungen att lämna landet genast, sade han till Le Matin.

Han spenderade tre månader i Dubai hos sin bror under 2007. En kinesisk polis gjorde upprepade efterfrågningar om honom, vilket tydde på att han upptäckts, så han beslutade sig för att flytta till Norge. I september 2008 fick han i Rom besöksvisum till Oslo.

Hans ansökan om flyktingstatus avslogs i Norge och han hotades av en kinesisk man i ett norskt läger för asylsökande. Runt den här tiden fick han nyheten att hans far dött i Xinjiang under mystiska omständigheter. 

Han deporterades tillbaka till Italien där han sökte asyl igen. Medan hans fall hanterades befann han sig några månader i ett italienskt läger för asylsökande. På sicilien mobilfotograferades han av en kinesisk man och kände igen att han var i fara, så han flydde.

Det schweiziska migrationskontoret är medvetna om Najit Abudureyimus situation, men uttrycker ingen stor oro för hans välfärd.

Alard du Bois-Reymond, chef för migrationskontoret, försvarade den officiella inställningen i schweizisk media.
– Erfarenhet visar att Italien inte brukar svara om Schweiz vill att de tar tillbaka en flykting. Om han inte får asyl i Schweiz kan han komma att skickas tillbaka till Kina.

Detta bekymrar forskare och människorättsförespråkare som inte förstår varför den schweiziska staten vägrar sträcka ut en hand i Abudureyimus fall.

Ethan Gutmann, en författare och forskare som följt Kinas organskörd i flera år ser Abudureyimu som ett viktigt vittne.

Gutmann och hans forskningspartner Jaya Gibson (som också arbetar för Epoch Times) var de första som fick Abudureyimu att tala öppet om vad han gjort och sett. Deras arbete ledde till en artikel i tidningen Le Temps som i sin tur skapade en hel del uppmärksamhet i den Schweiziska pressen.

– Det är essentiellt att någon som arbetat på insidan av Kinas specialpolis kommer in från kylan och ger en ärlig redogörelse för vad de ägnar sig åt belönas för detta. Det finns många, många fler vittnen därute som vill tala, men de ser vad som händer med någon som Nijat och så håller de tyst. Den schweiziska regeringen borde låta Nijat vittna inför någon statlig organisation.

Gutmanns tidigare intervjuer med Abudureyimu, som han beskriver som ”omfattande och känslomässigt utlämnande” kommer publiceras så snart en lämplig mediapartner hittats.

– Det här är toppen på ett mycket stort isberg. Enligt min uppfattning användes uigurer som försökskaniner när det gäller organskörd, på samma sätt som man använde landet som en testplats för kärnvapen på 60-talet. Jag tror inte att organskörd från samvetsfångar verkligen blommade upp förrän man börjat förfölja Falun Gong, från 2001 och fram till idag. vad det här antyder är att inga kontrollfunktioner fanns på plats i Xinjiang och man agerade med väldigt få hämningar.

Vittnesmål från uigurer, inklusive de från Najit Abudureyimu, bekräftar tidigare påståenden från Falun Gong-utövare som flytt att det finns ett mycket stort fångläger i Xinjiangprovinsen där man håller förhärdade brottslingar men även samvetsfångar, som uigurer och Falun Gong-utövare. 

– Det här kan vara en plats för storskalig organskörd, sade Gutmann.

I Washintgon bevakar även Uyghur Human Rights Project saken.

”Vi ber vänligen de schweiziska myndigheterna att ge Nijat asyl, eftersom han kommer drabbas av svår förföljelse och rentav avrättas om han skickas tillbaka till Kina,” skrev gruppens talesperson Alim Seytoff i ett email till Epoch Times.

”Vi tror att hans uttalanden att de kinesiska myndigheterna skördade organ från avrättade uiguriska fångar är trovärdiga…vi hoppas att det internationella samfundet, särskilt FN, formellt undersöker Kinas organskörd. Vi hoppas Genève kommer spela en proaktiv roll” skrev han vidare.

Yves Brutsch, talesperson för asylsökarna vid Protestant Social Centre i Genève, uttryckte liknande åsikter. 

– Han har viktiga saker att informera det internationella samfundet om. Det här är ett speciellt fall.

I en intervju med tyskspråkiga ”20 Minuten” sade Brutsch att Dublinkonventionen tillåter Schweiz att själva behandla ansökan. 

– Det är en fråga om politisk vilja, sade han.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/40330/