Vita ljus på svart duk: Berättelser från stjärnhimlen del 3
En målning av de sju systrarna Plejaderna från Aratus bok Phaenomena. Plejaderna är döttrar till den grekiske titanen Atlas. (Med tillstånd av Leiden University Library/WikiMedia Commmons)


Plejaderna är en framträdande stjärnhop som syns bäst på vintern på norra halvklotet och på sommaren på södra halvklotet. Stjärnhopen har varit välkänd sedan antiken i nästan alla kulturer och förknippas med en mängd myter och legender.

Plejaderna noterades av kineserna (som det håriga huvudet på den Vita tigern från väst), japanerna (Subaru), turkarna (Ülker), perserna (Soraya), vikingarna (Frejas hönor), Mayaindianerna (Tzab-ek), ursprungsamerikaner och de antika grekerna (Plejaderna).

Plejaderna, som var sju nymfer som ledsagade gudinnan Artemis, var döttrar till Atlas. Enligt en myt blev systrarna till stjärnor efter att de begått självmord på grund av sorg som en följd dels av faderns öde (Atlas tvingades att bära himlen på sina axlar) och dels av att deras syskon, Hyaderna, gått bort.

I stjärnhopen är det bara sex av stjärnorna som skiner starkt. Enligt en legend lyser den sjunde (den yngsta systern Merope) svagare på grund av hennes skam av att ha ett förhållande med en vanlig, dödlig människa.

Den store skalden Hesiodos skrev i Verk och dagar (700 f Kr): ”När Plejaderna, Atlas döttrar, är i uppgående ska du påbörja skörden och du ska plöja när de är i nedgående. I fyrtio dagar är de borta och blir synliga igen alltmedan året går, när du börjar vässa din skära. Det här är slättlandets lag som gäller även för dem som bor vid havet och de som bor i rika länder, i dalgångar långt från det rullande havet…”. (egen översättning, övers anm)

Bara fyra grader från ekliptikan hittar man med blotta ögat lätt Plejaderna. Flera av Plejaderna är omgivna av hypnotiserande blå ljusfilament, på grund av stjärnljus som reflekteras på små korn av stjärnstoff nära stjärnorna.

För indianerna tjänar himlen som guide, kalender, klocka och lärare. Stjärnorna kunde förutsäga ankomsten av årstidsvariationer och angav de bästa tidpunkterna för ritualer, jakt och skörd.

I den karga öknen i sydvästra USA såg Navajoindianerna en gång upp mot stjärnbilden Stora björn (Ursa Major eller Karlavagnen) och föreställde sig tre bröder som jagar en björn. Stjärnorna Alioth, Mizar och Alkaid representerar de tre bröderna som håller varsitt spjut.

En Navajolegend berättar om dessa tre jägare som fångade björnen på hösten. Sedan slaktade de björnen och blodet droppade ner från himlarna och färgade lönnlöven blodröda. Därefter kokade de björnköttet över en brasa. Askan från brasan färgade grässtråna vita, likt frosten i den tidiga vintern.

Översatt från engelska:http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/25830/99999999/1/2/