Vill de kinesiska myndigheterna skydda flickor från sexuella övergrepp?
Kinesisk kvinnorättsaktivist Ye Haiyan protesterade mot en grundskolerektor som tog sex kvinnliga elever till ett hotell. Denna bild cirkulerade på Kinas mikrobloggtjänst Sina Weibo.


Torsdagen den 30 maj i Kina var en studie i kontraster.

Dussintals webbsidor hade bilder på partiets ledare Xi Jinping i sin röda halsduk, omringad av glada kinesiska barn på internationella barndagen. Medan han slog fast att ”handlingar och ord som skadar barn och ungdomars rättigheter… ska förhindras till varje pris och hanteras enligt lag”, sparkade några in dörren hos den kvinnliga aktivisten Ye Haiyan.

Ye hade gjort sig skyldig till att ha protesterat mot grundskolerektorn Chen Moupeng i staden Wanning i Hainanprovinsen, som den 8 maj, tillsammans med sina medarbetare, tog med sex av sina kvinnliga elever till en karaokebar, och därefter till ett hotellrum, där de stannade över natten. Flickorna var mellan 11 och 14 år gamla.

Fem av föräldrarna informerade senare Beijing Times att deras döttrar hade läkarundersökts och att man funnit tecken på att flickorna hade drogats och utnyttjats sexuellt av Chen och hans medarbetare. Stadens myndigheter förnekade det hela.

Ye Haiyan ville statuera ett exempel och ställde sig därför utanför skolan där han arbetade i Wanning, tillsammans med andra aktivister, och höll upp ett plakat med texten: ”Rektorn, om du vill ta med någon till ett hotellrum, ta mig. Lämna barnen i fred.”

En bild på Ye med hennes skylt cirkulerade på Kinas mikrobloggtjänst Sina Weibo, och den blev snabbt en protestbild som många, främst kvinnor, gjorde sina egna versioner av.

Men då gav sig någon på Ye. Nio kvinnor och två män bröt sin in i hennes hem på torsdagseftermiddagen, under hennes intervju med Voice of America, och misshandlade henne. Hon misstänker att de skickades av den lokala regeringen som ett straff för hennes protest på måndagen.

Handgemänget fångades på en ljudinspelning. Flera personer hörs ropa och Ye säger ”de slår mig!” till reportern samtidigt som det är ett högt oväsen i bakgrunden.

Reportern lade på och ringde senare tillbaka, och fick då höra hur en polis uppmanade Ye att öppna dörren, samtidigt som hon skrek att hon vägrade. Det är oklart från artikeln hur hon fick ut de första inkräktarna ur sitt hem. Efter omkring 20 minuter stängdes hennes telefon av. Hon togs till polisstationen i Bobai-häradet i Guangxiprovinsen och hölls där i flera timmar.

Under de två veckor som gick efter skandalen i Wanning den 8 maj uppdagades i media åtta andra fall där rektorer och lärare hade begått sexuella övergrepp mot kvinnliga elever.

Myndighetsföreträdare som begår övergrepp mot ungdomar blev en mycket uppmärksammad fråga. Nätanvändare spydde galla över myndigheterna för deras kultur av maktmissbruk och att stå över lagen, och statliga medier gick också på offensiven mot dem.

Som ett svar på det enorma gensvar som Yes protest väckte publicerade den officiella nyhetsbyrån Xinhua ett uttalande där man fördömde henne: ”Att straffa en rektor som begått sexuella övergrepp mot unga flickor är en allvarlig fråga, men Ye Haiyan gjorde på ett oansvarigt vis performancekonst av rektorns skamlösa beteende. Hon utnyttjade incidenten med rektorn för att noggrant iscensätta en föreställning och förnöja publiken sensationalistiskt nonsens.”

Zhu Xinxin, en frilansskribent och före detta redaktör på Hebei Radio sade i en intervju med Sound of Hope att Yes plakatprotest var en ny sorts svart humor som ett svar på partitjänstemännens förbrytelser.

­­- Under den kinesiska regimen missbrukar regeringstjänstemän inte bara sin makt för att få personlig vinning utan också  för att tillfredsställa sina egna, själviska begär, sade hon.

– Men tack vare den allmänna opinionens makt på internet avslöjas nu dessa tjänstemäns avskyvärda dåd för hela världen, vilket leder till att allt fler människor — kanske hela världen — ser ondskan i det Kinesiska kommunistpartiets diktatur för vad den är.

Zhu refererade till den ”kinesiska drömmen” som Xi Jinping ofta har använt som slagord för att få folk att samlas kring kommunistpartiet.

– I verkligheten kan de inte ens skydda ett barn. Hur kan de tala om en kinesisk dröm, sade hon

Översättning av Leo Chen och Sophia Fang. Research av Ariel Tian och Feng Hao.

Översatt från engelska