Vilka skapade den största kända forntida megaliten?
En megalit vid den arkeologiska platsen Baalbek. (Wikimedia Commons)


Baalbek är ett forntida tempelkomplex beläget på ca 1 150 meters höjd över havet vid foten till bergskedjan Antilibanon. En av de mest spektakulära byggnaderna i komplexet är Jupitertemplet, som byggdes av romarna under första århundradet e.Kr. Templet var ett av de största i Romarriket.

I grunden till templet finns tre megalitiska stenar som vardera väger omkring 800 ton. Än mer imponerande är uthuggna megaliter i ett stenbrott ett par kilometer bort. En av megaliterna befanns av det tyska arkeologiska institutet i december vara den största, av människan bearbetade stenen som någonsin hittats. Dess vikt uppskattas till runt 1 650 ton. Den är 19,6 meter lång, 6 meter bred och 5,5 meter hög.

Eftersom denna megalit är så lik de mindre, men ändå imponerande megaliterna i Jupitertemplet, är den allmänt rådande teorin att romarna också högg ut den. Det har antagits att romarna först efter att de huggit ut denna och de andra megaliterna i stenbrottet upptäckte att de var alltför tunga (vardera med en vikt på mer än 1 000 ton) för att kunna lyftas. Det sägs också att en av dem inte användes för att kvaliteten på en av kanterna var för dålig. Men forskaren Graham Hancock är inte så säker på det. Han tror att romarna planerade bättre än så.


En illustration för att ge ett perspektiv på storleken för den megalit som anses vara den största som någonsin hittats. Personerna i illustrationen är omkring 180 cm långa. (Andresrimaging/iStock/Thinkstock and Drpnncpp/iStock/Thinkstock)

En illustration för att ge ett perspektiv på storleken för den megalit som anses vara den största som någonsin hittats. Personerna i illustrationen är omkring 180 cm långa. (Andresrimaging/iStock/Thinkstock and Drpnncpp/iStock/Thinkstock)

Hancocks hypotes är att dessa megaliter höggs ut under en mycket tidigare civilisation, för kanske 12 000 år sedan, och att romarna bara byggde runt dem. Han undrar om de är samtida med megaliterna i Göbekli Tepe i Turkiet.

Varför, frågar sig Hancock, skulle romarna kämpa så hårt med att forma dessa enorma block, och sedan inte bara kapa dem i mindre bitar, så att jobbet inte var förgäves? Vi vet att romarna använde mindre block att bygga på den megalitiska plattformen i Baalbek, så varför öppna upp nya delar i stenbrottet och sedan inte använda det som redan brutits där?

Upptäcktes aldrig av romarna?

Han gjorde en forskningsresa till Libanon i juli för att själv ta en titt på megaliterna. Han tror att megaliterna i stenbrottet var okända för romarna, vid den tiden täckta av sediment, eftersom det nu upptäckta blocket bara grävts fram helt nyligen.

Antag att romarna faktiskt bröt de här stenarna och beslöt att de kunde flytta de tre stenarna på 800 ton till Baalbek för templet, men inte deras tyngre kusin – hur lyckades de då förflytta megaliterna på 800 ton? Detta förblir ett mysterium även för dem som stödjer den konventionella teorin.

”Jag är medveten om att megaliter större än dessa (till exempel den så kallade åskstenen i St. Petersburg) har flyttats och positionerats på flat mark i historisk tid”, skriver Hancock. ”Men förflyttningen och positioneringen av de tre 800 ton tunga megaliterna till en höjd av sex till sju meter ovanför marken, vilket är fallet i Baalbek, är ett problem på en helt annan skala. Jag menar att detta bör undersökas noggrannt, snarare än att man bara säger att ’romarna gjorde det’, som man för närvarande gör inom arkeologin.”

Hancock skriver: ”Det råder ingen tvekan om att romarna kunde förflytta väldigt stora stenblock, och det råder ingen tvekan om att de var ansvariga för det klassiska majestätiska templet i sig självt, men jag jobbar för närvarande utifrån teorin att de byggde det på toppen av en megalitisk plattform som redan hade funnits på platsen i tusentals år.”

Från omkring år 7000 f.Kr. är det känt att fenicierna använde platsen för dyrkan av en triad av fertilitetsgudar (Baal-Shamash, Anat, och Aliyan). Det finns inga kända civilisationer som varit tillräckligt avancerade för att flytta dessa megaliter, men Hancock fortsätter sina efterforskningar.

Mycket mystik omger fortfarande platsen, och Hancock påstår sig inte kunna förklara allt. Han säger att han bara ifrågasätter den rådande teorin och att han kommer att fortsätta forska utifrån sin egen hypotes.