Viktor Schauberger-fenomenet
Normalt sett betraktar vi flygande tefat som farkoster från avlägsna galaxer. Den österrikiske vetenskapsmannen Viktor Schauberger hjälpte dock till att utveckla en sådan diskusformad flygande maskin redan i slutet av andra världskriget. (David McNew/Newsmakers 1302501)


Det kanske låter som en historia från en science fiction-roman, men i slutet av andra världskriget hade tyskarna faktiskt utvecklat en diskusformad, fullt funktionell flygande farkost – det vi nu kallar för flygande tefat.

Uppfinnare till denna unika flygmaskin var Viktor Schauberger, en begåvad österrikisk vetenskapsman (1885–1958). Schauberger var känd som fadern till implosionsteknologin – samma teknologi som gjorde tyskarnas flygande tefat framgångsrika – men han var inte intresserad av någon akademisk utbildning. Istället inspirerades han av naturen.

Han pratade om vikten av att människan samarbetade med den naturliga världen och påstod i ett välkänt uttalande att ”vatten är en levande substans”. I själva verket var det hans studier av vatten som ledde in honom på tankarna om implosionen som en drivande kraft.

Schaubergers principer för implosion står i diametral motsats till hur dagens explosionsorienterade framdrivningsteknik nyttjas. Implosionen består i ett självdrivande virvelflöde av en vätska eller ett gasformigt medium, vilket i sin tur har en koncentrerande, styrande effekt och som minskar temperaturen i mediet, i motsats till principerna i modern termodynamik.

Dessa ord låter imponerande, men varför skulle nazisterna ha spenderat en förmögenhet för att finansiera Schaubergers teorier? Vad hoppades de få ut av en sådan sista kraftansträngning? Och vilka tekniska hinder behövde fortfarande passeras?

I ett desperat försök att vinna kriget behövde nazisterna överlägsen styrka i luften för att vända kriget till sin favör, så de tog in Schauberger till sin tjänst. Vid den här tidpunkten höll han redan på med tester kring virveldynamik då han konstruerade vattenslussar för virkestransport. Den här uppfinningen möjliggjorde transport av stockar med extremt hög specifik vikt som normalt inte kan transporteras på vatten. Han gjorde detta genom att kontrollera vattentemperaturen och virvlarnas flöde. Den här framgången fick honom att också utveckla snabba flygande diskar samt andra vattenkraftprojekt, bland annat ett effektivt nyttjande av jetturbiner.

Med användning av dessa principer för virvlar i vätskor övervakade Schauberger konstruktionen av riktiga prototyper av leviterande diskar. Den första protoypten av det tyska flygande tefatet steg uppskattningsvis 60 meter upp i luften innan den kraschlandade. Vissa av de senare maskinerna flög dock stora distanser i enorm hastighet. I slutet av andra världskriget föll det som fanns kvar av Schaubergers forskning i händerna på ryska och amerikanska militärer.

Efter kriget arbetade Schauberger vidare på sina uppfinningar och fulländade idén om en vattenbaserad kraftgenerator med sluten cykel som fungerade med hjälp av virvlar, och som utgjorde drivkraften i dessa tidiga flygande tefat.

Under senare delen av 1950-talet lockade amerikanska och kanadensiska företag honom att komma till Nordamerika med löften om generös finansiering av vidare utveckling och tillämpning av hans teknologier. Så snart de upptäckte att han inte ville samarbeta med militära tillämpningar av sitt arbete tog emellertid uppgörelsen slut.

Ett konsortium i USA sägs ha beslagtagit hans verk och patent, och tillät honom bara återvända till Österrike om han skrev under ett dokument där han lovade att inte sprida sin teknologi därefter.

Schauberger dog som en sönderbruten man fem dagar efter att han återvänt till Österrike 1958 och hans drömmar om forskning och utveckling realiserades aldrig.

På grund av formen för hans kreativa process kan Schaubergers dokument vara svåra att tyda. Många tror emellertid att vidare utveckling av Schaubergers idéer helt har hindrats av de starka intressena inom fossila bränslen. Schauberger hyllas idag av forskare inom miljörörelsen, då mycket av hans arbete handlar om hållbara energikällor.

Informationskälla: http://www.schauberger.co.uk/
Boktips: Olof Alexanderssons”Living Water”

En annan informationskälla om Schauberger är den tyska tidningen Implosion som publiceras varje kvartal av Verein für Implosionsforschung und Anwendung, Windschlägerstrasse58, D 77652 Offenburg/Germany. Denna tyskspråkiga tidning är en värdefull källa till många av Schaubergers ursprungliga verk.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/21746/