Viktigt med tidig behandling vid ätstörningar
En anorektisk kvinna väger sig på sjukhuset den 12 februari 2007 på ett sjukhus i Paris. Med tidig upptäckt och snabb behandling är det möjligt att undgå de allvarliga riskerna som självsvält kan leda till. (Foto: Joel Saget/AFP)


Ätstörningar kan leda till både kronisk sjukdom och i allvarliga fall till döden. Men med tidig upptäckt och snabb behandling är det möjligt att den som lider av ätstörning kan undgå de allvarliga riskerna som självsvält kan leda till. Det visar en avhandling som gjorts vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

För den som lider av någon form av ätstörning så kretsar tillvaron kring mat och vikt. Att bryta den destruktiva fixeringen kan vara svårt utan professionell hjälp.

Agneta Rosling som är barn- och ungdomsspecialist, och överläkare vid Akademiska sjukhuset, har undersökt vilka riskfaktorer som anorexi och ospecifika ätstörningar med självsvält kan föra med sig för de drabbade.

Det är oftast unga flickor i tonåren som svälter sig. Långvarig undervikt kan leda till kroppslig ohälsa, benskörhet, dålig tandhälsa och även till social utsatthet.

Men enligt Agneta Roslin kan ett snabbt ingripande i tidigt skede leda till att den drabbade inte behöver få kroniska men till följd av självsvälten. I stället kan de återfå sin normala vikt och hälsa utan att ens behöva vistas på sjukhus.

I sitt arbete har hon undersökt barn och unga som nyligen insjuknat och som vårdats på sjukhusets öppenvårdsavdelning. Men hon har även undersökt vuxna patienter som varit sjuka under en lång tid och vårdats på sjukhuset och den patientgruppen följde hon upp efter cirka 14 år.

Resultatet visade att dödligheten bland de kvinnor som vårdats på sjukhus för anorexia nervosa var nästan 12 gånger högre jämfört med kvinnor i motsvarande ålder i Sverige.

Vid sidan om dödsfall till följd av svält, fanns också en ökad risk för självmord och sjukdomar med koppling till alkoholkonsumtion.

När det gällde den unga patientgruppen såg det betydligt ljusare ut redan efter ett års behandling. Där hade 20 procent botats, 77 procent hade fortfarande en lindrig ätstörning och endast 3 procent led fortfarande av anorexi.

Så gott som alla de unga klarade av att sköta skolarbetet fullt ut under behandlingen.

– Dessa resultat var möjliga att uppnå utan planerad slutenvård och tack vare föräldrarnas aktiva deltagande i barnets behandling, säger Agneta Rosling i ett pressmeddelande.

Med stöd av föräldrarna går det att normalisera patienternas ätande så att de uppnår en viktökning med 0.5-1 kg i veckan.

Man bör inte ställa krav på de unga att ta eget ansvar för måltiderna förrän ätandet fungerar och den unga uppnått lämplig vikt. Inte heller bör man arbeta för att förebygga återfall eller arbeta med psykologiska problem innan dess, anser Agneta Rosling.

Fakta om ätstörningar

  • Ätstörningar kan delas in i tre olika diagnoser: anorexia nervosa, bulimia nervosa och ätstörning utan närmare specifikation, UNS. I själva verket går de olika diagnoserna in i varandra och ett tillstånd kan övergå i ett annat så att exempelvis en person som har anorexi kan senare utveckla bulimi för att slutligen övergå till hetsätningsstörning.
  • Ätstörningar drabbar långt fler kvinnor än män – cirka 90 procent av dem som insjuknar är kvinnor. Ätstörning utan närmare specifikation, UNS, är den vanligaste formen av ätstörning.

Källa: Vårdguiden