Tallkottkörteln i människohjärnan har samma struktur som ögat. Den har celler som fungerar som ljusreceptorer, på samma sätt som näthinnan. Den har en struktur som liknar glaskroppen – en geléartad vätska mellan näthinnan och ögats lins. Den har också en struktur som liknar ögats lins.
Forskarna har fortfarande mycket kvar att förstå om tallkottkörteln, som i både den österländska spiritualismen och i den västerländska filosofin är känd som centrum för det mänskliga medvetandet. Den västerländska vetenskapen kommer nu långsamt till förståelsen att tallkottkörteln är ett tredje öga.
Forskarna har i många år känt till likheterna mellan tallkottkörteln och ögonen. 1919 skrev Frederick Tilney och Luther Fiske Warren att likheterna som nämns ovan visar att tallkottkörteln bildats för att vara sensitiv för ljus och möjligen även har andra visuella förmågor.
Senare har Cheryl Craft, chef för avdelningen för cell- och neurobiologi på University of Southern California, skrivit om det hon kallar ”mind’s eye”.
”Under huden på en ödlans huvud finns ett ljuskänsligt ’tredje öga’ som… motsvarar den under ben inneslutna, hormonutsöndrande tallkottkörteln i människohjärnan. Människans tallkottkörtel har inte tillgång till direkt ljus, men likt ödlans ’tredje öga’ uppvisar det en ökad utsöndring av hormonet melatonin under natten”, skriver hon. ”Tallkottkörteln är ’sinnets öga’.”
Ett knippe av nervfibrer kopplar ihop den med commissura posterior, en annan del av hjärnan som man inte vet så mycket om.
På 1950-talet upptäckte forskarna tallkottkörtelns förmåga att detektera ljus och att producera melatonin utifrån mängden ljus som detekterades. På det här sättet kontrollerar tallkottkörteln viktiga rytmer i kroppen, liksom reproduktionen och immunsystemet. Tallkottkörteln troddes tidigare vara rudimentär men den här upptäckten visade att den faktiskt har en viktig funktion.
I maj 2013 gjordes en annan upptäckt som skulle kunna förändra sättet att se på tallkottkörteln.
Man upptäckte att råttans tallkottkörtel producerar N,N-Dimetyltryptamin (DMT). Mycket kunskap saknas kring DMT, som har stor spridning bland organismer. Vissa människor intar DMT för att framkalla psykedeliska upplevelser som ofta har en intensivt andlig karaktär.
Rick Strassman genomförde statligt sanktionerad klinisk forskning på University of New Mexico på 1990-talet då DMT injicerades i frivilliga människor. Han kallar DMT för ”den andliga molekylen”.
Studien som bekräftade att DMT finns i tallkottkörteln hos råttor genomfördes på University of Michigan av Jimo Borjigin och på Louisiana State University av Steven Barker. Den publicerades delvis av Cottonwood Research Foundation, som leds av Strassman och som stödjer vetenskaplig forskning kring medvetandet.
Studien har publicerats i tidskriften Biomedical Chromatography.
