”Till dem säger jag att sanningen skulle inte var något mer än skuggor från fantasin.” -Plato från ”Staten”.
Skuggor och ljusets färger är råa projektioner av ett ”mer verkligt” verklighet. Vårt universum visar sig som något ännu mer illusoriskt där kroppar, sinnen och planeter är delar av ett storslaget trolleritrick utan vare sig trollkarl eller publik.
Vetenskapsmän från Hannover, Tyskland, jobbar med ett instrument, GEO 600, som kan detektera gravitationsvågor. De tror sig ha upptäckt ”granulering” i rummet som visar att vårt universum är inget mer än ett gigantiskt hologram.
De tror att på samma sätt som en digitalbild förlorar upplösning med signifikant ökning i förstoring kan en infångad kollision i detektorn tolkas som universums gräns i upplösning av vad vi möjligen kan se med människans ögon. Det finns en exakt punkt där verklighetens hologram blir till ”bildpunkter”.
Vetenskapsmännen misstänker att precisionen hos GEO 600, som kan detektera variationer i longitudinella vågor omkring skalan för atomer, möjliggjort upptäckten av de allra minsta kornen vilka är komponenter till det holografiska universumet i tre dimensioner projicerad från ett avgränsande dimensions inre.
Vi är alla hologram
Teorin om ett holografiskt universum är inte ny. Under 1990-talet föreslog Leonard Susskind och Gerard Hooft samma princip, där en tvådimensionell bild på en plan yta ser tredimensionell ut, kan tillämpas i hela universum.
Om så är fallet, varför förnimmer våra sinnesorgan verkligheten på ett sådant distinkt och omfattande sätt som om vi verkar vara ingenting mer än skuggor på en platt skärm? Problemet kan bero på att människans ögon och våra skarpa teleskoplinser överensstämmer med ett sådant hologram av verklighetens resterande universum.
Någonting annat att tänka på är våra organiska hjärnor som också existerar i illusionen och kan aldrig förstå ett universum med fler eller färre antal dimensioner än vad som kan förnimmas.
Neurofysiologen Karl Pribram, grundare av hjärnforskningscentret i Virginia, anser att våra hjärnor är hologram som tolkar ett hologram av universum. Med matematiskt tillvägagångsätt konstruerar den en verklighet med tolkningar av frekvenser från en annan dimension vars domän i betydande omfattning överskrider verklighetens tid och rum.
Trots allt så finns mellan teorin om ett holografiskt universum av bara två dimensioner motstridigheter med multidimensionella teorier till exempel strängteorin. Innan dessa två seperata hypoteser hade många vetenskapsmän redan misstänkt att universum är ett hologram eller illusion skapad från partiklar i tomheten. Emellertid har alla vetenskapliga anträngningar att förstå vad som är sannt i illusionen stannat vid ett frustrerande antal obevisade teorier.
Många teoriförsvarare tycker att de oroande hålen inom kvantfysik och relativitetsteori kan förklara de vittnen om fenomen i vetenskapens historia där sinnet inte har anknytning till hjärnan såsom näradödenupplevelser, fjärrsyn och prekognition.
I vilket fall verkar Platons allegori om grottan nu vara det mest rationella alternativet för att förklara dessa livliga vardagsupplevelser där våra hjärnors tolkningar verkar vara vår världs verklighet.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/26748/
