Recension
Titel: Vem Snodde Osten?
Författare: Spencer Johnson
Förlag: Brain Books AB
Mössen Sniff och Snabb tillsammans med pysslingarna Suck och Stön lever i labyrinten och är på ständig jakt efter den trygga och lyckogörande osten. När de så småningom hittar den har de olika sätt att njuta av den. När osten en dag inte längre finns kvar på det gamla vanliga stället ställs läsaren inför frågan: hur hanterar Du situationen, vem kan du identifiera dig med av de fyra olika karaktärerna, som motsvarar både enklare och mer komplexa delar av personligheten, och vad finns det att lära?
Denna lättlästa lilla bok hamnade i min hand då en projektledare tyckte vi skulle betänka förändringsprocesser. Boken påstås av flera organisationsföreträdare ha inspirerat till ett smidigare förändringsarbete i organisationen och till och med ha räddat liv hos individer som kunnat ta till sig dess liknelser i sitt privatliv.
Listan av eminenta användare är lång och rymmer namn som Apple Computers, Meceders Benz, Kodak och New York-börsen. Vad jag vet har den cirkulerat på bland annat kommun- och landstingsenheter här i Sverige.
Författaren heter Spencer Johnson, är läkare från USA och mycket framgångsrik inom ledarskapsområdet. Hans särdrag är att skriva enkelt om komplexa saker vilket gjort att att flera av hans böcker har toppat olika länders försälningslistor. Boken ges i Sverige ut av det intressanta specialförlaget Brain Books AB i Jönköping.
Boken Vem snodde osten innehåller flera korta delar som på klassiskt amerikanskt vis innefattar vittnesmål och uttalanden. Därtill en inledande situation i form av en klassträff, själva berättelsen och slutligen en diskussion av deltagare som lyssnat till historien. Enligt förordet har somliga valt att bara läsa själva berättelsen.
Boken får bestående värde först när du tänker över din egen situation och vilken typ av problemlösare du är samt hur du använder de visheter som på ett pedagogiskt sätt då och då summeras i en ostbit.
Jag läste själv boken på mindre än en timma och mer eller mindre ofrivilligt ställde jag mig frågan vilken av bokens karaktärer jag är. Och jag tror mig ha kunnat identifiera mig själv som en kombination av Sniff och Suck eftersom jag inte tror att det är helt så enkelt som man vill framhålla i denna ”mirakelbok”.
Många påstådda sanningar etsas fast längs med labyrintens vägar. Dessa kräver alla konkret arbete från hela organisationen, eller åtminstone majoriteten, för att få bra effekt. Inte desto mindre är det kloka saker som förmedlas på ett lättsamt sätt och kan vara ett gott diskussionsunderlag. En daoist skulle säga ”följ det naturliga och håll inte fast vid något”. Den moderne företagsledaren säger kanske snarare ”se möjligheterna och gilla läget”.
I grund och botten är sensmoralen i denna sagolika berättelse; när de egna föreställningarna och handlingarna förändras kan lycka och välmående uppstå och ingen kan sno osten från en.
