På måndagen var det världspremiär för Arn – Tempelriddaren. Filmen visades på biografen Grand i Skara. Det kan tyckas vara en lämplig plats då domkyrkan där invigdes 1150 vilket råkar vara samma år som Jan Guillous romanriddare Arn Magnusson föds. Dessutom är filmen inspelad i Västergötland där Svea rike började växa fram, vilket är en av filmens trådar.
Skara förvandlades till en medeltida stad med människor i medeltida kläder, hästar, eldar och facklor. Utanför biografen låg röda mattan utrullad för att ta emot gästerna – däribland författare, regissör och skådespelare.
Berättelsen om Arn handlar om hur den sanna kärleken övervinner allt. När Arn är 16 år möter han Cecilia. De är varandras stora kärlek, men kliver över gränsen för hur dåtidens samhälle såg på saker och ting och Cecilia blir gravid.
Joakim Nätterqvist spelar Arn och Vincent Perez Broder Guilbert (Foto: Erik Aavatsmark)
Arn har fått sin utbildning i klostret där en av klosterbröderna, före detta tempelriddare, lärt honom stridskonst och hanteringen av arabiska hästar. Det unga paret straffas hårt. Tjugo år ska avverkas, hon i kloster och han som tempelriddare i Det Heliga Landet där kriget rasar mellan kristna och muslimer.
Det här är en berättelse om tappra riddare, svekfulla kungar och starka drottningar. Det är en saga om krig och intriger, vänskap och förräderi. Denna saga är inte bara en fantasi utan även baserad på fakta. I böckerna band Guillou ihop autentiskt källmaterial med fiktion via en röd tråd – historien om Arn. Vår historia blev därmed lättare att förstå.
Den här filmen är den mest påkostade någonsin i svensk filmhistoria. Budgeten har legat på 210 miljoner kronor. Kanske blir Arn – tempelriddaren en succé, den har ju alla ingredienser för det. När biljetterna släpptes såldes på bara några timmar 15 000 stycken. Arn har alla förutsättningar för att bli årets julfilm.
Förutom världspremiären i Skara, blir det galaföreställning i Stockholm innan filmen går upp på biograferna med premiär på juldagen.
