loadingKinesisk kravallpollis gör sig redo att slå ner uiguriska kvinnor som protesterar i Urumqi, Xinjiangprovinsen i östra Kina den 7 juli 2009. (Foto: Peter Parks/ AFP/ Getty Images)
Kinesisk kravallpollis gör sig redo att slå ner uiguriska kvinnor som protesterar i Urumqi, Xinjiangprovinsen i östra Kina den 7 juli 2009. (Foto: Peter Parks/ AFP/ Getty Images)
Utrikes

Världsmedia följer Pekings vinkling av nyheter från Xinjiang

Matthew Little - Epoch Times

När oroligheter uppstod i Xinjiangprovinsen i Kina där det muslimska minoritetsfolket uigurerna bor, var Kinas statskontrollerade medier snabbt där för att ”täcka” nyheten. Västerländska medier följde deras exempel.

“Sammandrabbningarna mellan etniska muslimska uigurer och majoritetsfolket hankineserna i Xinjiang, vilka ledde till fler än 150 dödsfall, signalerade en ny fas i en region som vant sig vid militanta separatisters bomber och attentat men ett fåtal massprotester,” skrev Associated Press.

”Dödssiffran från de våldsamma etniska upploppen i Kinas nordvästra Xinjiangregion har stigit till 156 och polisen skingrade på måndagen ‘upprorsmakare’ i ytterligare en stad, sade den officiella Xinhua nyhetsbyrån tidigt på tisdagen,” rapporterade Reuters.

Mediaexperter och uiguriska aktivister hävdar dock att Kinas statskontrollerade media jobbar på att framföra en bild av händelserna som gynnar regimen, en strategi som en Hongkongbaserad kinesisk mediaexpert kallar för ”Control 2.0”.

“Genom att sprida informationen kan tjänstemännen få de ‘perifera medierna’ (inflytelserika nyhetsportaler på Internet och kommersiella nyhetstidningar) att arbeta för dem,” skriver David Bandurski som är redaktör för webbsidan China Media Project i sin analys från de tidigare upploppen i Shishou.

“Dessa medier hämtar sin information från Xinhuas originalrapporter och förstärker dess effekt. Samma rapporter blir sedan, med bara små justeringar, AFP-, Reuters- och AP-rapporter.”

Med denna metod, menar Bandurski, kan den kinesiska regimen kväva negativ information och hålla ”uppviglande, professionella medier borta”.

Samtidigt som kinesisk statsägd media bestämde tonen i rapporteringen jobbade regimen på att hindra okontrollerad information från att läcka ut från regionen.

Tala Dowlatshahi från Reportar utan gränser i New York sade att fler än 50 uiguriska Internetforum stängdes ned igår och kommunikationerna skars av.

– Människorna i den regionen är totalt avskurna från resten av världen. Jag har inte så många svar till er men jag kan säga er att vi inte får ta del av den sanna historien, sade hon.

Uigurer i Kanada säger att vänner och bekanta har försvunnit från kommunikationsvägarna på Internet och att de inte svarar på sina mobiltelefoner.

De tidiga rapporterna från upploppen i Xinjiang förlitade sig till stor del på de kinesiska mediekanalerna. Ett fåtal, om några, av de rapporterna nämnde att dessa statsmedier ses som regimens propagandaverktyg.

– [Nyhetsmedier] borde verkligen ifrågasätta riktigheten i alla de kinesiska statsmediernas rapporter, eftersom kinesisk statsmedia bara rapporterar en sida, att täcka alla sidor ligger inte i regimens politiska intresse, sade Dowlatshahi.

Xinhua har också arbetat hårt med att föra fram bilden av att hankineser och uighurer drabbade samman på grund av att den uiguriska minoriteten ägnat sig åt terrorism. Uiguriska experter hävdar dock att spänningarna i huvudsak har sin grund i lång tids bitterhet relaterad till den kinesiska regimens ockupation av området.

Uigurerna har lidit av ett öde liknande tibetanernas efter det att kommunistpartiet i Kina tog över regionen 1949. Tusentals dödades, deras religiösa institutioner förstördes, deras språk förbjöds och under den senare tiden tvingas uiguriska familjer att skicka sina barn till skolor i inlandet och de unga kvinnorna tvingas att söka jobb i inlandets städer. Bara ett fåtal kvinnor återvänder och uiguriska aktivister hävdar att kvinnorna tvingas in i prostitution.

Amnesty International säger, att sedan 80-talet “har den kinesiska regeringen genomdrivit en aggressiv kampanj som har lett till att tusentals uigurer har gripits och godtyckligt häktats anklagade för ‘terrorism, separatism och religiös extremism’ då de fredligt utövat sina mänskliga rättigheter”.

Trots att de internationella medierna förhöll sig skeptiska när den kinesiska regimen porträtterade upploppen i Tibet före Olympiska spelen som ”Dalai Lamas kupp” har de mycket mer villigt accepterat och återgett regimens linje när det gäller situationen i Xinjiang, sade uiguriska aktivister i Kanada och USA.

– De flesta medier visar bara den kinesiska sidan; använder bilder och foton från kinesisk media, sade Rukiye Turdesh, ordförande i föreningen Uyghur Canadian Society.

De kinesiska statsmediernas rapporter fokuserade på hankineser, och de visade upp en bild av att det var uigurerna som gick till våldsam attack mot hankineserna. Västmedierna följde sedan deras exempel, sade Turdesh.

– De visar inga bilder på hur uigurer dödas. De säger ingenting om uigurerna, vad som hänt uigurerna, de säger bara att kineserna blev slagna, att kineserna dödades. Vad är detta, det är inte rättvist, eller hur? De bara kopierar de kinesiska medierna, sade Turdesh.

– Uigurerna är hjälplösa, de har inga soldater, de har inga gevär, de har ingenting, kineserna har allting och kineserna blockerade informationen. Vi vet inte vad som händer där borta just nu. Även om Kina dödade dem allihop, massakrerade alla uigurer, skulle ingen veta om det.

Turdesh klarar inte av att titta på bilderna av uigurer som attackerades och dödades; de bilder som kom ut ur regionen innan regimen avskärmade den från omvärlden.

Alim Seytoff, generalsekreterare för den amerikanska föreningen för uigurer, Uigur American Association, den paraplyorganisation som den kinesiska regimen anklagar för att ha organiserat upploppen, sade att den senare rapporteringen om händelserna har blivit bättre. Fler medier pratar med uiguriska källor, men han är fortfarande bekymrad över att alltför många nyhetskällor sätter tilltro till det kinesiska statsmedia.

– Det är fel av omvärlden att ta orden från de kinesiska medierna som fakta, de borde vara uppmärksamma på detta eftersom det alltid är partiskt och ensidigt.

Kinas mest inflytelserika och genomslagskraftiga media Xinhua och CCTV, som mindre kinesiska utgåvor har som grund för sin egen rapportering, har målat upp upploppen i Xinjiang på ett sätt som är kusligt likt sättet på vilket de rapporterade om händelserna i Tibet i mars 2008.

Då var det Dalai Lama som anklagades för att ha iscensatt upploppen i Tibet. Nu är det Rebiya Kadeer, en ledande uiguraktivist och ordförande i World Uighur Congress, som anklagas för att vara ansvarig för upploppen i Xinjiang.

Liksom tibetanerna framställs uigurerna konstant som “barbariska, lata och korkade”, sade Alim.

Den kinesiska regimen har tagit ytterligare ett steg och försöker styra medierna genom att bjuda in utländska reportrar till Xinjiang för guidade turer på sjukhus och i området där upploppen skett.

– Det viktiga i den här meningen är just “guidade turer”. De gjorde samma sak i själva Tibet, sade DJ McGuire, en av grundarna till China e-Lobby och författare till boken Dragon in the Dark: How and Why Communist China Helps Our Enemies in the War of Terror.

– Problemet är att människor redan har fått en nödvändig förutsättning till att inte tro på vad kadrerna säger om Tibet, så det fanns lite sådant i rapporteringen om Tibet, sade McGuire och hänvisade till det faktum att medierapporterna om upploppen i Tibet var mycket Tibetvänliga, och de guidade turerna sågs i stort sett som en fars.

– Människor förstod det, men de förstår inte det lika tydligt gällande vad som pågår i Urumqi (Xinjiangs huvudstad).

Det faktum att uigurerna är muslimer försvårar frågan ytterligare, sade han.

– Efter 9/11 blev det mycket lättare att benämna allt muslimskt motstånd som terrorism och anti-västerländskt än vad det gäller med motståndet i Tibet, så det är det som färgar rapporteringen, sade han.

Regimen togs på bar gärning då de försökte sätta dit uigurerna för terrorattacker när det månader efter den rapporterade macheteattacken i Xinjiang precis innan OS, framkom bevis för att det hela var iscensatt av kinesisk statsägd media. Det upptäcktes även att kinesisk paramilitär hade iscensatt en antiterrorrazzia i Urumqi 2008.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/19283/

Mest lästa

Rekommenderat

loadingKinesisk kravallpollis gör sig redo att slå ner uiguriska kvinnor som protesterar i Urumqi, Xinjiangprovinsen i östra Kina den 7 juli 2009. (Foto: Peter Parks/ AFP/ Getty Images)
Kinesisk kravallpollis gör sig redo att slå ner uiguriska kvinnor som protesterar i Urumqi, Xinjiangprovinsen i östra Kina den 7 juli 2009. (Foto: Peter Parks/ AFP/ Getty Images)
Utrikes

Världsmedia följer Pekings vinkling av nyheter från Xinjiang

Matthew Little - Epoch Times

När oroligheter uppstod i Xinjiangprovinsen i Kina där det muslimska minoritetsfolket uigurerna bor, var Kinas statskontrollerade medier snabbt där för att ”täcka” nyheten. Västerländska medier följde deras exempel.

“Sammandrabbningarna mellan etniska muslimska uigurer och majoritetsfolket hankineserna i Xinjiang, vilka ledde till fler än 150 dödsfall, signalerade en ny fas i en region som vant sig vid militanta separatisters bomber och attentat men ett fåtal massprotester,” skrev Associated Press.

”Dödssiffran från de våldsamma etniska upploppen i Kinas nordvästra Xinjiangregion har stigit till 156 och polisen skingrade på måndagen ‘upprorsmakare’ i ytterligare en stad, sade den officiella Xinhua nyhetsbyrån tidigt på tisdagen,” rapporterade Reuters.

Mediaexperter och uiguriska aktivister hävdar dock att Kinas statskontrollerade media jobbar på att framföra en bild av händelserna som gynnar regimen, en strategi som en Hongkongbaserad kinesisk mediaexpert kallar för ”Control 2.0”.

“Genom att sprida informationen kan tjänstemännen få de ‘perifera medierna’ (inflytelserika nyhetsportaler på Internet och kommersiella nyhetstidningar) att arbeta för dem,” skriver David Bandurski som är redaktör för webbsidan China Media Project i sin analys från de tidigare upploppen i Shishou.

“Dessa medier hämtar sin information från Xinhuas originalrapporter och förstärker dess effekt. Samma rapporter blir sedan, med bara små justeringar, AFP-, Reuters- och AP-rapporter.”

Med denna metod, menar Bandurski, kan den kinesiska regimen kväva negativ information och hålla ”uppviglande, professionella medier borta”.

Samtidigt som kinesisk statsägd media bestämde tonen i rapporteringen jobbade regimen på att hindra okontrollerad information från att läcka ut från regionen.

Tala Dowlatshahi från Reportar utan gränser i New York sade att fler än 50 uiguriska Internetforum stängdes ned igår och kommunikationerna skars av.

– Människorna i den regionen är totalt avskurna från resten av världen. Jag har inte så många svar till er men jag kan säga er att vi inte får ta del av den sanna historien, sade hon.

Uigurer i Kanada säger att vänner och bekanta har försvunnit från kommunikationsvägarna på Internet och att de inte svarar på sina mobiltelefoner.

De tidiga rapporterna från upploppen i Xinjiang förlitade sig till stor del på de kinesiska mediekanalerna. Ett fåtal, om några, av de rapporterna nämnde att dessa statsmedier ses som regimens propagandaverktyg.

– [Nyhetsmedier] borde verkligen ifrågasätta riktigheten i alla de kinesiska statsmediernas rapporter, eftersom kinesisk statsmedia bara rapporterar en sida, att täcka alla sidor ligger inte i regimens politiska intresse, sade Dowlatshahi.

Xinhua har också arbetat hårt med att föra fram bilden av att hankineser och uighurer drabbade samman på grund av att den uiguriska minoriteten ägnat sig åt terrorism. Uiguriska experter hävdar dock att spänningarna i huvudsak har sin grund i lång tids bitterhet relaterad till den kinesiska regimens ockupation av området.

Uigurerna har lidit av ett öde liknande tibetanernas efter det att kommunistpartiet i Kina tog över regionen 1949. Tusentals dödades, deras religiösa institutioner förstördes, deras språk förbjöds och under den senare tiden tvingas uiguriska familjer att skicka sina barn till skolor i inlandet och de unga kvinnorna tvingas att söka jobb i inlandets städer. Bara ett fåtal kvinnor återvänder och uiguriska aktivister hävdar att kvinnorna tvingas in i prostitution.

Amnesty International säger, att sedan 80-talet “har den kinesiska regeringen genomdrivit en aggressiv kampanj som har lett till att tusentals uigurer har gripits och godtyckligt häktats anklagade för ‘terrorism, separatism och religiös extremism’ då de fredligt utövat sina mänskliga rättigheter”.

Trots att de internationella medierna förhöll sig skeptiska när den kinesiska regimen porträtterade upploppen i Tibet före Olympiska spelen som ”Dalai Lamas kupp” har de mycket mer villigt accepterat och återgett regimens linje när det gäller situationen i Xinjiang, sade uiguriska aktivister i Kanada och USA.

– De flesta medier visar bara den kinesiska sidan; använder bilder och foton från kinesisk media, sade Rukiye Turdesh, ordförande i föreningen Uyghur Canadian Society.

De kinesiska statsmediernas rapporter fokuserade på hankineser, och de visade upp en bild av att det var uigurerna som gick till våldsam attack mot hankineserna. Västmedierna följde sedan deras exempel, sade Turdesh.

– De visar inga bilder på hur uigurer dödas. De säger ingenting om uigurerna, vad som hänt uigurerna, de säger bara att kineserna blev slagna, att kineserna dödades. Vad är detta, det är inte rättvist, eller hur? De bara kopierar de kinesiska medierna, sade Turdesh.

– Uigurerna är hjälplösa, de har inga soldater, de har inga gevär, de har ingenting, kineserna har allting och kineserna blockerade informationen. Vi vet inte vad som händer där borta just nu. Även om Kina dödade dem allihop, massakrerade alla uigurer, skulle ingen veta om det.

Turdesh klarar inte av att titta på bilderna av uigurer som attackerades och dödades; de bilder som kom ut ur regionen innan regimen avskärmade den från omvärlden.

Alim Seytoff, generalsekreterare för den amerikanska föreningen för uigurer, Uigur American Association, den paraplyorganisation som den kinesiska regimen anklagar för att ha organiserat upploppen, sade att den senare rapporteringen om händelserna har blivit bättre. Fler medier pratar med uiguriska källor, men han är fortfarande bekymrad över att alltför många nyhetskällor sätter tilltro till det kinesiska statsmedia.

– Det är fel av omvärlden att ta orden från de kinesiska medierna som fakta, de borde vara uppmärksamma på detta eftersom det alltid är partiskt och ensidigt.

Kinas mest inflytelserika och genomslagskraftiga media Xinhua och CCTV, som mindre kinesiska utgåvor har som grund för sin egen rapportering, har målat upp upploppen i Xinjiang på ett sätt som är kusligt likt sättet på vilket de rapporterade om händelserna i Tibet i mars 2008.

Då var det Dalai Lama som anklagades för att ha iscensatt upploppen i Tibet. Nu är det Rebiya Kadeer, en ledande uiguraktivist och ordförande i World Uighur Congress, som anklagas för att vara ansvarig för upploppen i Xinjiang.

Liksom tibetanerna framställs uigurerna konstant som “barbariska, lata och korkade”, sade Alim.

Den kinesiska regimen har tagit ytterligare ett steg och försöker styra medierna genom att bjuda in utländska reportrar till Xinjiang för guidade turer på sjukhus och i området där upploppen skett.

– Det viktiga i den här meningen är just “guidade turer”. De gjorde samma sak i själva Tibet, sade DJ McGuire, en av grundarna till China e-Lobby och författare till boken Dragon in the Dark: How and Why Communist China Helps Our Enemies in the War of Terror.

– Problemet är att människor redan har fått en nödvändig förutsättning till att inte tro på vad kadrerna säger om Tibet, så det fanns lite sådant i rapporteringen om Tibet, sade McGuire och hänvisade till det faktum att medierapporterna om upploppen i Tibet var mycket Tibetvänliga, och de guidade turerna sågs i stort sett som en fars.

– Människor förstod det, men de förstår inte det lika tydligt gällande vad som pågår i Urumqi (Xinjiangs huvudstad).

Det faktum att uigurerna är muslimer försvårar frågan ytterligare, sade han.

– Efter 9/11 blev det mycket lättare att benämna allt muslimskt motstånd som terrorism och anti-västerländskt än vad det gäller med motståndet i Tibet, så det är det som färgar rapporteringen, sade han.

Regimen togs på bar gärning då de försökte sätta dit uigurerna för terrorattacker när det månader efter den rapporterade macheteattacken i Xinjiang precis innan OS, framkom bevis för att det hela var iscensatt av kinesisk statsägd media. Det upptäcktes även att kinesisk paramilitär hade iscensatt en antiterrorrazzia i Urumqi 2008.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/19283/

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024