Enligt prognoser nådde världens befolkning sju miljarder människor på måndagen. Även om det är omöjligt att med säkerhet veta när antalet faktiskt människor uppgår till exakt den milstolpen har datumet 31 oktober använts av FN och andra organisationer för att diskutera och informera om befolkningstillväxten och frågor kopplade till den.
Förra veckan släppte FN:s befolkningsfond, UNFPA, sin rapport State of World Population 2011, där det faktum att jorden har sju miljarder invånare som en kombination av framgångar, motgångar och paradoxer.
Å ena sidan innebär antalet en obestridlig framgång för människosläktet: detta är en tid av exempellös tillväxt tack vare förbättrade levnadsförhållanden som leder till radikalt ökad förväntad livslängd (från 48 år i början av 1950-talet till 68 år idag). Å andra sidan innebär det också en rad utmaningar när det gäller att hantera frågor som mat, boende och sysselsättning för befolkningen.
Det finns också stora skillnader i olika delar av världen som skapar olika problem i sig. En sak är att världen, paradoxalt nog, blir både yngre och äldre i olika ändar. Medan vissa länder, framför allt de industrialiserade och utvecklade länderna, kämpar med en åldrande befolkning och för få unga människor för att fylla behoven på arbetsmarknaden har andra länder det motsatta problemet: för många arbetslösa ungdomar som vill resa till länder där de kan hitta sysselsättning.
Indiska pendlare tar sig fram längs en gata med trafikstockning i Calcutta på världsbefolkningdagen den 11 juli. (Foto: Dibyangshu Sarkar/AFP/Getty Images)
För första gången i historien bor majoriteten av världens befolkning i städer. Denna snabba urbanisering är ett resultat av att människor söker mer social rörlighet och möjligheter att ta sig ut ur fattigdomen. Men det leder också till problem. Redan nu lever nära en miljard människor i ”informella bosättningar”, såsom slum, kåkstäder eller bosättningar i och runt städerna. Denna siffra beräknas ha fördubblats till 2030.
En del av siffrorna är fascinerande: Inte förrän 1804 nådde befolkningsmängden i världen en miljard och 1974 fanns det fortfarande bara fyra miljarder människor i världen. Även om tillväxten beräknas plana ut kraftigt kommer det att finnas åtta miljarder av oss år 2025 och tio miljarder i slutet av detta århundrade.
En mer ingående titt på några av problemen och utmaningar presenteras av National Geographic som också har fokuserat på milstolpen sju miljarder i en årslång serie.
I en artikel om Albertine Rift i Östafrika ställs den relevanta frågan ”finns det tillräckligt för alla?” mot den skrämmande bakgrunden av en av de blodigaste konflikterna sedan Andra världskriget. Det bördiga området är rikt på naturtillgångar, har stor biologisk mångfald och den höga höjden gör det ogästvänligt för sjukdomsbärande insekter. Men just denna rikedom har lett till en brist eftersom människor från omgivande områden har slagit sig ner där genom att beslagta mark och kriga vilket har lett till att miljontals människor har dött så väl i utrotning av arter som förstörelsen av livsmiljöer.
Experter hävdar att både folkmorden i Rwanda och det stora afrikanska krig som följde i området, huvudsakligen i Kongo, delvis var en följd av ökat befolkningstryck och brist på mark. Eftersom det alltid kommer att finnas områden som är mer gästvänliga mot människor än andra, finns det en risk att scenariot kommer att uppträda igen, särskilt i Afrika, en kontinent som kommer att ha den mest dramatiska befolkningsökningen under detta sekel.
Ändå är UNFPA:s rapport i huvudsak optimistisk om att rätt typ av planering och åtgärder kan göra en värld med tio miljarder människor funktionell, välmående och hållbar. Men befolkningstillväxten i underutvecklade områden med mycket höga födelsetal måste stabiliseras för att säkerställa en positiv ekonomisk utveckling, säger rapporten.
Översatt från engelska
