Världens äldsta sång
Den äldsta kända notbeteckningen i världen har upptäckts genom studier av forntida kilskrifter på en uppskattningsvis 3400 år gammal lertavla i Syrien. (Foto: File photo, Public Domain/Wikimedia Commons)


Världens äldsta kända bevarade musiknoter, kompletta med både text och musik, upptäcktes i mitten av 1990-talet i ruinerna av den förlorade staden Ugarit, numera Ras Shamra, vid norra Syriens medelhavskust.

Lertavlan är märkt med kilskrift, kilformade tecken på det forntida språket hurrian. Artefakten är 3200 år gammal, men ändå har experter lyckats bringa liv i denna länge försvunna sång genom moderna noter och inspelningar.

I mars i år var det premiär för en provsjungning av sången vid den Orientaliska institutionen i Chicagos universitetsområde. Dr Theo J H Krispijn, professor i assyriologi vid Leidens universitet i Nederländerna och skicklig vokalist, framförde sången, komplett med text, och ackompanjerade sig själv med en reproduktion av ett uråldrigt stränginstrument, lyran.

Sången är en hymn till mångudens hustru, Nikkal, och dr Krispijns oförglömliga och sorgsna tolkning kallas ”En infertil kvinnas bön”. Ett stycke ur sångtexten, som återfinns i Chicago Tribune, lyder:

‘Hon [gudinnan] låter de gifta paren få barn,
Hon låter dem födas till fäderna
Men den födande utropar: ‘Hon har inte burit något barn’
Varför har inte jag som äkta maka burit något barn åt dig?

Även om experterna tolkar sången med olika melodier och rytmer, låter tonerna väldigt bekant i västerländska öron. Noterna är jämförbara med den västerländska skalan ”Do-Re-Mi”, vilket leder till ifrågasättande av teorin om att en sådan skala inte är äldre än antikens greker för 2000 år sedan.

Ytterligare en tolkning, från 1972 efter 15 års studier, gjordes av Anne Draffkorn Kilmer, professor i assyriologi vid Kaliforniens universitet. Hennes version innefattar även en slags harmonisk stil, där två eller flera noter spelas samtidigt vilket man över huvud taget inte trodde existerade i forntida musik.

Lertavlan, som återfunnits i två delar vid olika tillfällen, har en horisontell linje vilken delar den övre halvan, sångtexten – från den nedre halvan, musikinstruktionerna. Det var en av flera lertavlor som grävdes fram i den försvunna staden Ugarit, en plats som först upptäcktes av en jordbrukare som plöjde sin åker 1928. Tack vare utgrävningar i den försvunna staden uppdagades att Ugarit varit en viktig kosmopolitisk stad med både en hamn och en ingång till en handelsväg genom forntida Mesopotamien, vilket man daterar så långt tillbaka i tiden som 6000 år före Kristus.

Tack vare att man funnit flera fynd av lertavlor i kilskrift i den uppskattningsvis 3400 år gamla staden, ger det oss en rik kunskap om dåtidens samhälle och kultur och musikens betydelse. Enligt dr Krispijns studier: ”[Musik] lärdes ut i skrivskolorna, för det var av vikt för de litterära kompositionerna, och de tekniska konstruktionerna av musikinstrument var ett instruktionselement i matematik. Att spela musikinstrument var en del i utbildningen bland Mesopotamiens intellektuella. Professionella musiker var aktiva i templet och i palatset.”

Ugarit är inte längre en försvunnen, tyst stad, utan en påtaglig inspiration och ett forntida minne, ett minne vars uråldriga melodier väckts till nytt liv genom modern kunskap och teknologi.

Översatt från engelska: http://en.epochtimes.com/news/7-4-11/53951.html