Vårfrudagen blev till våffeldagen
Även om det ursprungligen var jungfru Marias dag så firar vi med våfflor i dag. (Foto: Wikipedia)


En gång för länge sedan, före vår tideräkning, var många människor närmare det gudomliga. Ett exempel på det är Maria som helt ställer sig till Guds förfogande. Hon gör det för att hon vill, hon gör det medvetet.

På tisdag är det Jungfru Marie bebådelsedag. Det var den dagen som ängeln Gabriel kom till Maria och berättade för henne vad som skulle hända, han bebådade Jesu födelse nio månader senare.

Den här dagen har firats av de kristna sedan 600-talet och fram till 1953 var den en röd helgdag i den svenska almanackan. När den arbetsfria dagen togs bort, flyttades det kyrkliga firandet av Jungfru Marie bebådelsedag till söndagen i påskveckan.

Den ”riktiga” Marie-bebådelsedagen ligger kvar på den 25 mars och i folkmun kallas den för vårfrudagen. I det gamla bondesamhället markerade den här dagen att vissa sysslor skulle vara avslutade, till exempel skulle timmerkörningen och tröskningen vara avklarade. Vintern var slut och våren började.

Maria, var ju Vår fru, Marias dag inom kyrkan och i folkmun har ordet vårfrudagen blivit förvrängd och förvanskad till våffeldagen. I många hem åker därför våffeljärnen fram på tisdag och åtskilliga våfflor kommer att gräddas. Det här är en gammal tradition och i Sverige har vi ätit faktiskt ätit våfflor sedan 1600-talet.

Recepten är många men de ska vara lätta och frasiga och serveras med sylt/bär och vispad grädde. Cajsa Warg, hon som sade att man tager vad man haver, skrev i sitt recept på våfflor:

Till ett kvarter sur grädda tages två kvarter vatten, ett halvt kvarter smält smör och två stycken ägg. Alltsammans vispas väl tillhopa med så mycket gott vetemjöl att det ringlar sig efter vispen när han upplyftes. Bakas sedan på vanligt sätt. Till dessa våfflor bör vara god tjock grädda, som intet är för gammal, så bliva de goda.