Varför vetenskap inte nödvändigtvis skapar mer vetande, del 2
Mångsidiga Gundula Schatz är chef för Waldzell institutet, ambassadör för “Architects of the Future” och tidigare ställföreträdare för första distriktet i Wien, Österrike. (Foto: privat)


Nedan följer den andra delen av en intervju som Epoch Times gjorde med tyska Gundula Schatz som är ambassadör för ”Architects of the Future” (”Framtidens arkitekter”)

Epoch Times (ET): Jag har talat med en ekonom på Boltzmann-institutet och han sade att ekonomi är en tro, ett ställningstagande, som ingen vill överge. För min egen del verkar det som att vår vetenskap till och med har utvecklats till en strikt tro, en slags religion. Ser du också vetenskapen på det sättet?

Schatz: Den har helt klart utvecklats till det och därtill under täckmanteln av strikt objektivitet och seriös vetenskap. Det kommer förmodligen att hända väldigt mycket med detta under de kommande åren tror jag. Vi blir tvungna att erkänna att många av de grundläggande antaganden i vår vetenskap inte alls stämmer. Man ser också när man tittar på vetenskapens historia att mycket, som vi nu upplever som doktriner till exempel inom genetiken, mycket av det stämmer egentligen inte alls.

ET: Och i vilken riktning utvecklar det sig?

Schatz: Jag ser att det utvecklas mot de gamla mänskliga värden, de som finns beskrivna i alla gamla vishetsläror, vilka också är kärnan i våra religioner, att människan är en del i ett enormt, underbart kosmos, full av mirakel, där en sak hör ihop med en annan.

Jag är då inte någon som säger att allt det vi har gjort är förskräckligt, hemskt och falskt, utan min uppfattning är att allt som finns har en orsak till att det blivit så, det omfattar även orsak och verkan.

Och vad händer när jag gör saker här, när jag gör något, har tankar och känslor vilka inte passar in i denna kärlek och närhet…

ET: Det där låter som något från det buddistiska kärlekskonceptet…

Schatz: Ja.

Et: Menar du något i stil med medlidande eller barmhärtighet? Alltså inte denna känsla som vi känner till sedan tidigare, utan något djupare. Eller har jag missuppfattat saken?

Schatz: Du har uppfattat saken rätt. Vad vi vanligtvis menar med kärlek är egentligen något ytterst barnsligt, förskoleaktigt skulle jag vilja säga. Kärlek är ett mycket, mycket större koncept och man kan se det överallt i naturen, hur solblomman vänder sitt huvud mot solen…

Celler kan ju också bara förekomma i två stadier. Antingen i tillväxt, det är vad jag också kallar kärlek, med kommunikation öppnar man sig. Eller i skyddsställning, i rädsla, då stänger cellen sig och låter ingenting komma in eller ut. Med skyddsställningen blockerar cellen sin överlevnad, det kan den bara göra en stund.

ET: Eller vi ser det metaforiskt: som mörker och ljus – vilken princip är då den starkaste? Ljuset existerar för sig självt medan mörker bara kan uppkomma där inget ljus finns.

Schatz: Det är ju det vackra, eftersom även kreativiteten bara kan komma genom denna kraft. Kreativiteten kommer ju också ut ur detta självöppnande …

ET: Ja. En sista fråga. Ni har just nämnt att det mellan de gamla kulturer, vishetsläror, finns vissa likheter. Vad kan man mer säga om vad som kopplar samman dessa kulturer?

Schatz: För mig är den mycket stora, övergripande principen i de flesta stora religioner och vishetsläror denna kärlekens princip. Det är för mig något som binder alla samman, något vi kan vara mycket väl eniga om.

Även omtanke, tacksamhet och ärlighet är för mig dygder som säkert är till stor hjälp. I slutändan, och för mig är detta verkligen enastående, gäller kärlekens princip även mot en själv. Och alla de andra dygderna kommer då också tillbaka till mig. Allt vad jag utstrålar kommer tillbaka till mig. Alltså, vad jag har sått det kommer jag att få skörda. Många av dessa principer låter vettiga när man tänker efter lite.

ET: Med det skaffar man sig inte många vänner när man säger att “gott belönas med gott” och “ont med ont”. Det är få som tror på det nuförtiden.

Schatz: Ja exakt, och det är också för mig en önskan att släppa ut dessa grundläggande principer och visdomar lite ur sitt religiösa sammanhang.

Min uppfattning är, att när vi erkänner att allting vad jag gör mot andra i slutändan faller tillbaka på mig själv, att det endast då går att verkligen få något. Och det är logiskt även för mig som naturvetare. Allt är i svängning, varje tanke, känsla, även materia. Det svänger bara med olika hastigheter. Det betyder också att varje negativ tanke i mitt liv kommer att komma tillbaka. Och när människor börjar inse detta då behöver vi inte längre några lagar eller straff eftersom ingen frivilligt skär sig i sitt eget skinn.

ET: Nåväl, vi får väl se hur det faller tillbaka. Jag tackar för samtalet.

Schatz: Jag tackar er!

Den som intervjuade var Florian Godovits

Översatt från tyska: http://www.epochtimes.de/articles/2010/07/28/602042.html