Varför kvinnor inte tar cancerprov


Livmoderhalscancer är en av de vanligaste cancerformerna bland kvinnor i hela världen. Ändå avstår cirka tolv procent från att delta i gynekologisk cellprovskontroll. Varför? Den frågan ställde sig Marie Oscarsson som nu skrivit en avhandling om detta. Hon disputerar vid Linköpings universitet den 9 november.

Avhandlingens titel ställer frågan om de här kvinnorna är friska eller om de befinner sig i riskzonen. En studie genomfördes i ett landsting och där saknades ett registrerat cellprov de senaste fem åren från tolv procent av kvinnorna i åldern 28-65 år.

– Många kvinnor upplevde att de kände sig friska, och så länge som kroppen inte signalerade några symptom ansåg de att de inte behövde delta i gynekologisk cellprovskontroll, berättar Marie Oscarsson.

Naturligtvis fanns det andra skäl till varför de inte gått på kontrollen. Det finns ett motstånd mot hälso- och sjukvården. Det var allt från känslor av obehag till totalt avståndstagande. Det berodde på dåliga erfarenheter av sjukvården, på negativa upplevelser av tidigare gynekologiska undersökningar och då ville de inte hamna i samma situation igen. Andra tror inte på den sjukvård som bedrivs.

Vilka förändringar krävs då? Först och främst att bli försäkrad om att få ett vänligt bemötande. Det andra önskemålet var att få en tid som passar.

– Kvinnorna uppgav att de haft det svårt att få tiden att räcka till. De prioriterade den tid de hade till familj och arbete och dämed blev en inbjudan till screeningen ett ytterligare stressmoment i deras liv, säger Marie Oscarsson.

Följaktligen ändrades tiden för provtagningen så att den passade varje enskild kvinnas önskemål. Trots det avstod de flesta av dessa kvinnor fortfarande från att delta i gynekologisk cellprovskontroll.

Marie Oscarsson disputerar vid Linköpings universitet den 9 november.

Hennes avhandling heter ”Healthy women or risk patients? Non-attendance in a cervical cancer screening program”.