Varför den kinesiska regimen inte kan lösa miljöproblemen
Partiet påstår sig ta itu med korruptionen, men vid horisonten finns ett mer fundamentalt problem som kan orsaka större problem. (Foto: Jeff Nenarella/The Epoch Times)


Föroreningar är en stor fråga i Kina eftersom de påverkar alla. Folk blir oroliga när man diskuterar den smutsiga luften, sandstormar, förorenade floder och grundvatten och ”cancerbyar”, där giftiga kemikalier har en skrämmande effekt på byborna.

Kinesiska tjänstemän pratar om att skydda miljön, men har själva särskilda möjligheter till ren mat, vatten och även luft. I december 2012, när den nye partiledaren Xi Jinping gav sitt tal om den ”kinesiska drömmen”, innehöll hans vision ”en bättre miljö”.

Om då alla är så oroliga över miljön i Kina, hur kommer det sig att nedsmutsningen blir värre dag för dag och att antalet cancerbyar ökar? Det är uppenbart att tjänstemännen säger en sak men gör en annan. De uppmuntrar till att offra miljön i utbyte mot ekonomisk utveckling och straffar dem som spenderar pengar på att rena miljön.

Varför? Till att börja med är kommunistpartiet en illegitim diktatur. För att förlänga sitt maktinnehav anstränger sig regimen väldigt hårt för att knuffa på och skryta om den ekonomiska tillväxten.

Före 2012 försökte partiet desperat att hålla tillväxten av bruttonationalprodukten (BNP) kring åtta procent. Efter 2012 gick det hela ut att hålla på cirka sju procent. Under denna nivå kommer arbetslösheten att öka, vilket orsakar social instabilitet som skulle äventyra regimens styre.

En studie av U.S. National Bureau of Economic Research påvisar detta med välgrundade siffror. Författaren studerade 283 städer i Kina och fann att tjänstemän som spenderar sina budgetar på att hantera föroreningar normalt inte har något hopp om att befordras. De som spenderar stora summor på att bygga motorvägar och annan infrastruktur – det vill säga ökar den lokala BNP:n på bekostnad av miljön – kan emellertid högst sannolikt förvänta sig befordran.

Med andra ord, om en tjänsteman tar hänsyn till folkets välfärd och tar itu med föroreningarna bör han inte förvänta sig någon befordran. Men om en tjänsteman ser till att BNP ökar så ger regimen honom en belöning utan att bry sig om hur mycket föroreningar som skapades. Med dessa flagranta, personliga vinningar som drivkraft, hur många tjänstemän kan vi förvänta oss ska skydda miljön?

Den kinesiska regimen förbjuder också miljöskyddsrörelser bland folket. Sedan 1996 har antalet massdemonstrationer och upplopp på grund av miljöfrågor ökat med cirka 30 procent per år.

Vid föroreningarna av p-xylen i de kustnära städerna Xiamen, Ningbo, och Dalian, föroreningarna av kopparmolybden i Shifang i sydvästra Kina och vid företaget Oji Papers nedsmutsning i Qidong, nära kusten i centrala Kina, har lokala tjänstemän varit i maskopi med företagen och tillåtit förorenande projekt innan allmänheten blivit medveten om konsekvenserna.

Folket har ingen kanal genom vilken de kan överklaga statens beslut. Därför tar de till demonstrationer och upplopp, och regimen svarar med ”stabilisering av samhället” – mobilisering av väpnad polis för att kuva demonstranterna. Detta har blivit partiets standardmetod för att lösa miljöproblem.

Den kinesiska diktaturen och regimens fientlighet gentemot folkets vilja är också en anledning till de svåra föroreningarna. Västvärldens miljöskyddspolitik började som civila rörelser under 60- och 70-talet, och det krävdes demokrati för att det skulle lyckas. Amerikanerna skapade en stark grund för miljöskydd genom att rösta och demonstrera.

Under Japans industrialisering orsakade stora lokala föroreningsolyckor allvarliga sjukdomar för invånarna. På 60-talet fanns det många civila grupper som förespråkade miljöskydd och utmanade det liberaldemokratiska partiet, det dominerande partiet efter kriget, som inte brydde sig om miljöförstöringarna. Dessa grupper uppmuntrade också människor att bojkotta de värsta företagen.

I mitten av 70-talet förändrade miljöaktivister framgångsrikt Japans situation och många politiker gav sitt stöd till miljöskyddet. Företagen ville förbättra sin offentliga image och började kontakta miljögrupper med löften om att ta hand om miljön. Positiva mekanismer för att hantera miljöproblem etablerades så småningom.

Föroreningarna i Kina återspeglar korruptionen inom den kommunistiska regimen – föroreningar kommer att existera så länge partiet existerar. Jorden är förorenad av tungmetaller. Industriellt kemiskt avfall finns i floder, sjöar och grundvatten och färgar dem i en mängd olika färger. Luften är fylld med små partiklar som orsakar lungcancer och maten är full av gifter.

Kineserna har nått en kritisk punkt för deras livskvalitet. Om det kinesiska samhället fortsätter att vara likgiltigt och fortsätter att låta sig luras av regimen kommer det att begå en form av självmord.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/opinion/why-the-chinese-regime-cannot-solve-environmental-problems-370293.html