Var finns Kinas gamla konstformer? - Del 1
Shen Yun orkesterns rytmer hörs till berättelsen och dansen på scenen. De fokuserar inte enbart på sitt eget framförande. Bilden visar slutscenen vid föreställningen på Lincoln Center, New York i januari 2011. (Foto: Larry Dai / Epoch Times)


Shen Yun Performing Arts fortsätter att turnera världen runt, där de visar det gamla Kinas förlorade traditioner. Epoch Times tittar närmare på dessa konstformer, deras nuvarande tillstånd i dagens Kina, den obestridliga påverkan de har på vår värld och betydelsen av deras mirakulösa återkomst.

Världsekonomierna skjuter i höjden och sönderfaller, maktbalansen ter sig osäker. I det här läget har Kina trätt fram och tagit en framträdande plats på världsscenen. Jordens mest befolkade nation, som tidigare var stängd för världen, har nu slagit upp sina portar. Nu kan hela världen se landets tillstånd, fortfarande plågat av kommunismens riktlinjer. Riktlinjer som nära nog totalt ödelagt det gamla Kinas kultur och traditioner.

För att förstå vart ett land är på väg, är det viktigt att förstå var det tidigare har varit. Folk blir mer och mer medvetna om att dagens Kina varken är Kina från förr eller ett framtidens Kina. Det är tydligt att deras gamla traditioner är utbredda och omfattande och har en långtgående påverkan på vår värld.

Att förstå ett lands konstnärliga arv är att förstå de djupaste värderingarna hos dess folk. Tankarna och känslorna som förmedlas i ett penseldrag, musikens noter eller i dansen representerar idealen och attityderna som finns invävda i kulturen, något som är svårt att fånga i ord.

Kinas dokumenterade historia började för mer än 5000 år sedan, vilket gör den till jordens äldsta. Konsten har utvecklats stadigt från tiden för den förste kejsaren. Varje dynasti har fört med sig nya idéer, ideal och uttrycksformer.

Genom historiens gång har varje etnisk folkgrupp i Kina oupphörligt förfinat sitt eget unika bidrag till landets kulturarv.

Det esoteriska och djupt religiösa Tibet skapade en kultur som under många årtionden har fångat hela världens fantasi. Samtidigt har de mongoliska slätterna genom sin obarmhärtiga natur, skapat ett orubbligt folk som har utvecklat en karaktär och konst som reflekterar det land som format dem. På något sätt är ändå kontrasten och variationen i kulturen enhetlig och bär en märkbar kinesisk karaktär.

Kinas konstnärliga och sociala utveckling hade sin höjdpunkt under Tangdynastin (618-907), vilken betraktas som Kinas gyllene era. Konstformerna blomstrade med en anda av delaktighet vilket stärkte den kollektiva karaktären hos Kinas konstformer. Sidenvägen nådde sin kulmen och handel mellan öst och väst förde med sig olika musikaliska och konstnärliga idéer till Kinas kultur. Konfucianska tankar fanns sida vid sida med buddhistisk och daoistisk filosofi, vilket skapade en period av stor utveckling av moral och filosofi.

Att fullända sin skicklighet och att kultivera moralen gick hand i hand. För att kunna bli framstående i sitt artisteri, vilken det än må vara, betonades starkt kultivering av individens sinne. Oavsett om det var dans, musik eller kalligrafi så var personens natur en viktig del av arbetet. Inte någonstans har detta betonats lika starkt som i Kinas traditionella konst. 

Kampsporterna har kanske
blivit den mest erkända exporten till resten av världen, där Hollywood ofta har använt det visuella skådespelet hos den här konstformen för att fånga västvärldens fantasi. När man ser tillbaka i historien kommer faktiskt utformningen av och teknikerna i kampsporterna från klassisk kinesisk dans, vilket är den mest djupgående konstformen som har uppstått i Kina.

Klassisk kinesisk dans är graciös och har en teknisk briljans som överträffar stelheten i balett och kampsport. Klassisk kinesisk dans går bortom den rena tekniken och in i artistens inre. Man kan säga att den bär essensen av kinesiska kulturella uttrycksformer i sina rörelser, poser och sin estetik. 

För första gången i
vår moderna historia förs dessa forntida konstformer fram i ljuset, med  återupplivandet av Kinas “förlorade kultur” av New York-baserade Shen Yun Performing Arts.

Det viktigaste kännetecknet för en traditionell kinesisk konstform är dess avsikt att koppla sig till det högre universum. Konsten var inte ett medel i sig, utan ett sätt att uttrycka och ansluta sig till det gudomliga, ett begrepp som är djupt rotat i kinesiska traditioner. Det är inte lätt att hitta ett hjälpmedel för självkultivering och frigörelse i dagens samhälle, men dessa konstformer vinner åter igen mark, tack vare Shen Yun.

Översatt från engelska.