loadingEpoch Times internationella redaktionsråd menar att de 13 senaste årens katastrof i Kina ställer varje regering och alla individer runt hela jorden inför ett val. (Composite image: L: Minoru Iwasaki-Pool/Getty Images; R: creekmyst/Photos.com)
Epoch Times internationella redaktionsråd menar att de 13 senaste årens katastrof i Kina ställer varje regering och alla individer runt hela jorden inför ett val. (Composite image: L: Minoru Iwasaki-Pool/Getty Images; R: creekmyst/Photos.com)
Opinion

Valsituation och kris för den kinesiska regimen

Epoch Times redaktionsråd

Vid en konferens som arrangerats av 610-byrån i april 2003 i Hebeiprovinsen förespråkades att en tortyrmetod som kallades ”tvångströjan” skulle användas över hela Kina. Den kallades ”en avancerad metod i fråga om transformering” av Falun Gong-utövare.

Metoden innebär att Falun Gong-utövares armar binds ihop och vrids upp bakom ryggen i en specialdesignad jacka. Vakterna drar sedan upp armarna över axlarna och fram över bröstet, vilket förstör axlarnas ledband. Benen binds ihop, munnen täcks av munkavle och hörlurar placeras i öronen. Ett rep knyts runt utövarens armar och repändarna träs genom gallret i ett högt placerat fönster så att vakterna kan dra upp fången från marken.

Utövarens axlar, armbågar och handleder bryts omedelbart. Under tiden spelas en ljudinspelning som kränker utövarens tro, på hög nivå i hörlurarna. Om någon får hänga länge i ställningen bryts ryggraden och utövaren dör under fruktansvärda plågor.

Efter att i juli 1999 ha inlett kampanjen för att ”utrota” Falun Gong, befordrade kommunistpartiets dåvarande ledare Jiang Zemin bara dem som var beredda att beordra helvetiska tortyrmetoder som den ovan beskrivna mot Falun Gong-utövare.

I dagens Kina finns det dock tjänstmän som inte längre vill blunda för att terrorn fortsätter.

Kärnfrågan i den kris som skakar Kinas regim är om partitjänstemän fortsätter att förfölja Falun Gong. I bakgrunden till den heta strid som pågår bakom den höga röda muren till ledarskapsförläggningen Zhongnanhai i Peking, står om ett val mellan gott och ont.

”Blodiga händer-fraktionen”

När Jiang Zemin tvingade fram beslutet om att börja förfölja Falun Gong-utövare, med hjälp av politbyråns ständiga utskott, gick utskottets sex övriga medlemmar emot honom.

När den väl startats var den inte mer populär bland allmänheten än vad den hade varit bland de högst uppsatta i det ständiga utskottet. Men Jiang Zemin hade metoder för att föra sin kampanj framåt.

Jiang Zemin hade makt och makten gav honom möjlighet att godkänna olika saker. Girighet, som hos miljardären Bo Xilai, uppmuntrades. Smak för våldtäkter, som hos den då kommande chefen för inrikes säkerhet Zhou Yongkang, gavs fritt utlopp. Blodtörst, som hos polischefen Wang Lijun, vilken i ett tal berättade om den förtjusning han kände inför den skräckinjagande synen av påtvingad organskörd från levande människor, bejakades.

Den pajasaktige och tafatte Jiang Zemin kunde inte leda män, men han kunde tillfredsställa dem. De som fortfarande hade några skrupler fick släppa dem, medan de rasade ner till sådana moraliska avgrunder som anständiga människor inte ens kan föreställa sig.

Med utpressning och tvång piskade Jiang Zemin dem han rekryterade. Mutor och uppmuntran av deras olika laster drev dem vidare. På detta sätt skapade Jiang vad som kommit att kallas ”blodiga händer-fraktionen”, som genomdrivit hans förföljelse.

Under hans ledning använde kommunistpartiets toppar den makt han gav dem. Den användes till att förtala goda och oskyldiga människor; till att stjäla allt av värde från Falun Gong-utövare – de tog till och med bönders utsäde; till att fängsla miljontals utövare och utsätta dem för slavarbete, sömnbrist och rutten mat; till att knäcka utövares vilja och deras tro på vad de upplevde var gott och sant; till att förstöra utövares kroppar med mardrömslik tortyr; till att begå sexuella övergrepp, våldta och gruppvåldta dem; och till att för en liten ekonomisk vinning spänna fast levande och vakna utövare vid operationsbord och skära upp dem, och ta organ från deras kroppar (utförlig information ges på www.organharvestinvestigation.net)

Den skuld som alla medlemmar i ”blodiga händer-fraktionen” delade blev också deras gemensamma försäkring. Jiang Zemin kunde ge dem makt eftersom ingen i fraktionen skulle ställa någon av de andra till svars. De hade alla varit delaktiga.

Mycket har upplevts under Kinas 5 000-åriga historia. Men den löjeväckande Jiang Zemin har fört landet till dess mörkaste och mest degenererade period.

Ohållbart

Den 25 februari 2012 arresterades Falun Gong-utövaren Wang Xiaodong sedan polis hittat en cd med information om Falun Gong i hans hem i byn Zhouguantun i Hebeiprovinsen i nordöstra Kina.

Efter fruktlösa vädjanden till makthavarna om att Wang Xiaodong skulle släppas fri, gick hans familj genom byn med en namninsamling som krävde att han skulle friges. De fick 110 underskrifter första dagen och inom några dagar hade 300 bybor skrivit under kravet med sina riktiga namn och satt sina tumavtryck i rött vax. Den lokala partikadrern satte en officiell stämpel på petitionen.

Såväl byborna som de lokala kadrerna visste mycket väl att Falun Gong var bannlyst. De var också införstådda med vilka konsekvenser som kan drabba dem som utövar Falun Gong, eller dem som bara vill hjälpa en utövare. Trots detta krävde de öppet Wang Xiaodongs frihet.

Bybornas öde reflekterar dagens splittring inom kommunistpartiet. Lokala säkerhetsstyrkor lojala med ”blodiga händer-fraktionen” trakasserar dem. Som ett tydligt bevis på att byborna har vänner på höga poster lades deras petition fram inför politbyråns ständiga utskott.

I 13 år har Falun Gong-utövarna utfört den största civila olydnadskampanjen i världen. De har tålmodigt gått från den ena individen till den andra för att berätta sin historia. De distribuerar informationsblad och cd-skivor, de berättar om sina egna erfarenheter av att utöva den andliga metoden.

Utövarna berättar hur de lever sina liv i enlighet med principerna sanning, medkänsla och tålamod. De förklarar hur de har lärt sig tänka på andra innan de tänker på sig själva och att ta mindre allvarligt på olika typer av passioner och begär.

De berättar om den utomordentliga hälsoförbättringen de upplevt, med allvarliga kroniska sjukdomar som blivit helt botade. Och de berättar om familjer som blivit hela, där konflikter ersatts av harmoni.

Tålmodigt avslöjar de propagandalögnerna som demoniserar Falun Gong. De berättar vad som sker mot Falun Gong-utövare i hjärntvättscenter, arbetsläger, mentalsjukhus och i de ofta provisoriska operationsrum som används för organskörd.

Varje minut varje dag riskerar tiotals miljoner utövare sina liv för att utbilda sina kinesiska landsmän om vad Falun Gong är och hur regimen har förföljt metodens utövare.

När de gör detta vill de skynda på processen som får förföljelsen att upphöra. Men de har också ett högre syfte.

Utövarna tror att det ligger sanning i det gamla kinesiska ordspråket ”goda handlingar belönas med gott, onda belönas med ont”.

Alla som har stöttat förföljelsen riskerar att själva bli förföljelsens offer. De kommer att drabbas av konsekvenserna av det onda som gjorts under förföljelsen.

När utövarna har försökt nå ut till det kinesiska folket har de särskilt försökt hjälpa dem som bedragits av ”blodiga händer-fraktionen” att begå onda handlingar.

Det invånarna i Zhouguantun gjorde är anmärkningsvärt, men de är inte ensamma om att motsätta sig förföljelsen. I vissa byar i Kina ringer en klocka varje morgon för att meddela att Falun Gong-övningen ska börja. I andra byar har de lokala säkerhetsstyrkorna i tysthet låtit utövarna förstå att de inte längre jagar dem.

Innan förföljelsen startade samlades folket i Kina i stora skaror för att lära sig Falun Gong. Nu upptäcker de återigen dess godhet, trots ”blodiga händer-fraktionens” hot och fiffel.

Liksom byborna i Zhouguantun gör Kinas folk ett val. Det vill inte längre sammankopplas med den galenskap som Jiang Zemin har utsatt landet för. Det står något mellan raderna i namninsamlingen i Zhouguantun: Förföljelsen är ohållbar, och det är bara en tidsfråga innan den upphör.

Misslyckad syndabock

Förändringen hos det kinesiska folket har byggts upp gradvis, år efter år. Jiang Zemin och hans fraktion har sett hur folket vänt ryggen till kampanjen mot Falun Gong och de förstod vad detta innebar: En dag upphör förföljelsen och ”blodiga händer-fraktionen” kommer att ställas inför rätta för sina brott.

I februari 2011 publicerade magasinet Frontline i Hongkong en artikel som påstod sig avslöja de två saker Jiang Zemin ångrade i livet. En av dem sades vara förföljelsen av Falun Gong. Artikeln beskriver Jiang Zemin som en diktator med en flexibel hållning till demokrati och politisk frihet. Ångern som uttrycks i fråga om förföljelsen fick det att verka som att det faktum att den fortsatte efter att Jiang lämnade makten år 2002 helt berodde på efterträdaren Hu Jintao.

I artikeln i Frontline försökte Jiang Zemin, eller hans fraktion, knyta Hu Jintao till förföljelsen och göra honom till en syndabock. Om Hu var skyldig skulle han aldrig ställa Jiang och hans kumpaner till svars.

Men listen förfelades. Den senaste tidens händelser inom partiet, inklusive avsättandet av Bo Xilai och utredningen mot Zhou Yongkang, visar att Hu Jintao, och premiärminister Wen Jiabao vill sätta stopp för ”blodiga händer-fraktionen”.

De har fortfarande tid att ändra Jiangs förföljelsepolicy mot Falun Gong. Om Hu och Wen gör det kommer de att bana väg för en historisk förändring i Kina.

Misslyckad kupp

Det misslyckade försöket att smutsa ner Hu och Wen innebar att Jiangs fraktion bara hade ett alternativ kvar: att försöka behålla makten inom kommunistpartiet.

Jiang Zemin hade arrangerat så att hans egen fraktion skulle dominera partiet även efter hans avgång. Vid den 16:e partikongressen år 2002, som innebar slutet för Jiangs period som generalsekreterare, gick han emot partitraditionen och utökade politbyråns ständiga utskott från sju till nio medlemmar.

Jiang fick in Luo Gan liksom sin gamle kumpan Zhen Qinghong och tvingade bort den högt respekterade Li Ruihuan från ständiga utskottet. Dessutom ändrade han reglerna för hur det styrdes. Istället för att lyda generalsekreteraren skulle utskottet fortsättningsvis styras med konsensus.

Med dessa drag såg Jiang Zemin till att behålla makten i partiet, trots att Hu och Wen intog de högsta posterna i partiet och regeringen.

Luo Gan ledde det politisk-rättsliga utskottet (PLAC). Under 1980-talet var utskottet ett litet partiorgan, men efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 började det förtrycka dissidenter och dess inflytande växte.

610-byrån, som inrättades av Jiang Zemin år 1999 för att utplåna Falun Gong, ingick i politisk-rättsliga utskottet och utnyttjade dess resurser för att genomdriva förföljelsen. På de platser där det inte fanns någon 610-byrå skötte utskottet självt förföljelsen.

Vid den 17:e partikongressen år 2007 gick Luo Gan i pension och ersattes av Zhou Yongkang, som också blev ledare för politisk-rättsliga utskottet. Zhou fortsatte att utvidga utskottets makt. Dagens politisk-rättsliga utskott kontrollerar den 1,5 miljoner man starka Folkets befrielsearmé, ministeriet för offentlig säkerhet, domstolarna, åklagarväsendet, advokaterna, fängelserna och arbetslägren, liksom det stora övervakningsnätverk som kontrollerar den kinesiska befolkningen.

Med en budget större än militären har Zhou Yongkang gjort politisk-rättsliga utskottet till ett andra maktcentrum inom det kinesiska kommunistpartiet, som hotar centralpartiets förmåga att regera.

”Blodiga händer-fraktionen” visste att Zhou skulle tvingas avgå vid partiets 18:e kongress senare i år och planerade för att Bo Xilai, som var partichef på provinsnivå i Chongqing i central-Kina, skulle ta hans plats i politbyråns ständiga utskott och som ledare för politisk-rättsliga utskottet.

Bo Xilai skulle garantera att ”blodiga händer-fraktionens” standard upprätthölls, eftersom han var så djupt involverad i förföljelsen. När Bo Xilai var borgmästare i staden Dalian åren 1999 till 2001, och när han var guvernör i Shenyang i den nordöstliga Liaoningprovinsen åren 2001-2004, fängslades tiotusentals Falun Gong-utövare.

Stora mängder utövare dog. Shenyang blev en experimentplats för organskörd från levande Falun Gong-utövare. Bo skulle aldrig kunna ställa fraktionens övriga medlemmar till svars för att de genomdrivit förföljelsen utan att samtidig förgöra sig själv.

Jiang Zemin hade hoppats på att Bo Xilai skulle bli Hu Jintaos efterträdare. Men enligt de regler som gäller inom kommunistpartiet var han två steg under generalsekreterarens rang. Det skulle inte vara möjligt för Bo att göra ett så stort hopp.

Jiang godtog motvilligt Xi Jingping, tidigare guvernör i Zhejiangprovinsen och ledare för den centrala partiskolan, i tron att denne var svag och lätt skulle kunna fösas åt sidan. Xi Jinping hade dock inte medverkat i förföljelsen och Jiang skulle aldrig kunna sova gott om Xi skulle få makten.

I ett desperat försök att få ”blodiga händer-fraktionen” att behålla makten, kläckte Zhou Yongkang och Bo Xilai den konspiratoriska idén att genomföra en kupp för att avsätta Xi Jinping när han tagit makten.

Kuppen hade kanske kunnat lyckas, men Bo Xilai kunde inte lita på sin högra hand Wang Lijun, trots den skuld denne hade i förföljelsen. Bo fruktade vad som skulle avslöjas i centralpartiets utredning av Wang Lijun, och tog avstånd från honom. Den 6 februari flydde Wang Lijun till USA:s konsulat i Chengdu och komplotten avslöjades. Sedan dess har partiet skakats av en bitter kamp.

En möjlighet

Som trakasserierna mot byborna i Zhouguantun visar fortsätter ”blodiga händer-fraktionen” att slåss. Även om fraktionen inte kan undvika att förlora makten kan den fortsatta att skapa kaos ett tag till.

Fraktionen kämpar på grund av att dess medlemmar är mycket rädda. De små tyranner som utan att blinka beordrade tortyr och organstöld fruktar nu att en stillsam tribunal snart kan fälla sin dom över dem.

När fraktionen slår vilt omkring sig befinner sig Hu, Wen och Xi i fara och det kinesiska samhället i kaos.

Denna spända period ger alla en värdefull möjlighet att uppvisa rättfärdighet, moral och mod.

Partitjänstemännen står inför akuta konflikter på liv och död. När de slåss inbördes tror de kanske att de kämpar för att rädda sig själva och för att behålla makten.

I själva verket handlar det grundläggande val som partitjänstemännen står inför, inte om självbevarelse eller makt. Det är ett val mellan gott och ont.

Principerna sanning, godhet och tålamod är universella och grundläggande för vår mänsklighet. I förföljelsen av Falun Gong har ”blodiga händer-fraktionen” ställt sig på den mänskliga naturens och det kinesiska samhällets moraliska grunders motsatta sida.

Att fortsätta med handlingar som att hissa upp Falun Gong-utövare ihopknutna i tvångströja innebär att man väljer barbari framför civilisation. Det är ett val som drar katastrof och skam över Kina.

Att motsätta sig förföljelsen av Falun Gong är att välja en framtid som bygger på det som är bäst för mänskligheten. Även om den senaste tidens dramatiska händelser i Kina kan vara distraherande, är det enkelt för alla att se valmöjligheterna. Varje tjänsteman i kommunistpartiet måste bestämma sig för var han eller hon står. Detsamma gäller för alla kinesiska medborgare.

Varje regering på hela jorden och alla jordens människor måste också göra det valet.

I detta ögonblick, innan förföljelsen upphör, har alla möjlighet att reflektera över vad som har förevisats i Kina. Det är ett tillfälle att välja en god framtid.

Översatt från engelska.

Epoch Times ges ut i 35 länder och på 19 språk.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingEpoch Times internationella redaktionsråd menar att de 13 senaste årens katastrof i Kina ställer varje regering och alla individer runt hela jorden inför ett val. (Composite image: L: Minoru Iwasaki-Pool/Getty Images; R: creekmyst/Photos.com)
Epoch Times internationella redaktionsråd menar att de 13 senaste årens katastrof i Kina ställer varje regering och alla individer runt hela jorden inför ett val. (Composite image: L: Minoru Iwasaki-Pool/Getty Images; R: creekmyst/Photos.com)
Opinion

Valsituation och kris för den kinesiska regimen

Epoch Times redaktionsråd

Vid en konferens som arrangerats av 610-byrån i april 2003 i Hebeiprovinsen förespråkades att en tortyrmetod som kallades ”tvångströjan” skulle användas över hela Kina. Den kallades ”en avancerad metod i fråga om transformering” av Falun Gong-utövare.

Metoden innebär att Falun Gong-utövares armar binds ihop och vrids upp bakom ryggen i en specialdesignad jacka. Vakterna drar sedan upp armarna över axlarna och fram över bröstet, vilket förstör axlarnas ledband. Benen binds ihop, munnen täcks av munkavle och hörlurar placeras i öronen. Ett rep knyts runt utövarens armar och repändarna träs genom gallret i ett högt placerat fönster så att vakterna kan dra upp fången från marken.

Utövarens axlar, armbågar och handleder bryts omedelbart. Under tiden spelas en ljudinspelning som kränker utövarens tro, på hög nivå i hörlurarna. Om någon får hänga länge i ställningen bryts ryggraden och utövaren dör under fruktansvärda plågor.

Efter att i juli 1999 ha inlett kampanjen för att ”utrota” Falun Gong, befordrade kommunistpartiets dåvarande ledare Jiang Zemin bara dem som var beredda att beordra helvetiska tortyrmetoder som den ovan beskrivna mot Falun Gong-utövare.

I dagens Kina finns det dock tjänstmän som inte längre vill blunda för att terrorn fortsätter.

Kärnfrågan i den kris som skakar Kinas regim är om partitjänstemän fortsätter att förfölja Falun Gong. I bakgrunden till den heta strid som pågår bakom den höga röda muren till ledarskapsförläggningen Zhongnanhai i Peking, står om ett val mellan gott och ont.

”Blodiga händer-fraktionen”

När Jiang Zemin tvingade fram beslutet om att börja förfölja Falun Gong-utövare, med hjälp av politbyråns ständiga utskott, gick utskottets sex övriga medlemmar emot honom.

När den väl startats var den inte mer populär bland allmänheten än vad den hade varit bland de högst uppsatta i det ständiga utskottet. Men Jiang Zemin hade metoder för att föra sin kampanj framåt.

Jiang Zemin hade makt och makten gav honom möjlighet att godkänna olika saker. Girighet, som hos miljardären Bo Xilai, uppmuntrades. Smak för våldtäkter, som hos den då kommande chefen för inrikes säkerhet Zhou Yongkang, gavs fritt utlopp. Blodtörst, som hos polischefen Wang Lijun, vilken i ett tal berättade om den förtjusning han kände inför den skräckinjagande synen av påtvingad organskörd från levande människor, bejakades.

Den pajasaktige och tafatte Jiang Zemin kunde inte leda män, men han kunde tillfredsställa dem. De som fortfarande hade några skrupler fick släppa dem, medan de rasade ner till sådana moraliska avgrunder som anständiga människor inte ens kan föreställa sig.

Med utpressning och tvång piskade Jiang Zemin dem han rekryterade. Mutor och uppmuntran av deras olika laster drev dem vidare. På detta sätt skapade Jiang vad som kommit att kallas ”blodiga händer-fraktionen”, som genomdrivit hans förföljelse.

Under hans ledning använde kommunistpartiets toppar den makt han gav dem. Den användes till att förtala goda och oskyldiga människor; till att stjäla allt av värde från Falun Gong-utövare – de tog till och med bönders utsäde; till att fängsla miljontals utövare och utsätta dem för slavarbete, sömnbrist och rutten mat; till att knäcka utövares vilja och deras tro på vad de upplevde var gott och sant; till att förstöra utövares kroppar med mardrömslik tortyr; till att begå sexuella övergrepp, våldta och gruppvåldta dem; och till att för en liten ekonomisk vinning spänna fast levande och vakna utövare vid operationsbord och skära upp dem, och ta organ från deras kroppar (utförlig information ges på www.organharvestinvestigation.net)

Den skuld som alla medlemmar i ”blodiga händer-fraktionen” delade blev också deras gemensamma försäkring. Jiang Zemin kunde ge dem makt eftersom ingen i fraktionen skulle ställa någon av de andra till svars. De hade alla varit delaktiga.

Mycket har upplevts under Kinas 5 000-åriga historia. Men den löjeväckande Jiang Zemin har fört landet till dess mörkaste och mest degenererade period.

Ohållbart

Den 25 februari 2012 arresterades Falun Gong-utövaren Wang Xiaodong sedan polis hittat en cd med information om Falun Gong i hans hem i byn Zhouguantun i Hebeiprovinsen i nordöstra Kina.

Efter fruktlösa vädjanden till makthavarna om att Wang Xiaodong skulle släppas fri, gick hans familj genom byn med en namninsamling som krävde att han skulle friges. De fick 110 underskrifter första dagen och inom några dagar hade 300 bybor skrivit under kravet med sina riktiga namn och satt sina tumavtryck i rött vax. Den lokala partikadrern satte en officiell stämpel på petitionen.

Såväl byborna som de lokala kadrerna visste mycket väl att Falun Gong var bannlyst. De var också införstådda med vilka konsekvenser som kan drabba dem som utövar Falun Gong, eller dem som bara vill hjälpa en utövare. Trots detta krävde de öppet Wang Xiaodongs frihet.

Bybornas öde reflekterar dagens splittring inom kommunistpartiet. Lokala säkerhetsstyrkor lojala med ”blodiga händer-fraktionen” trakasserar dem. Som ett tydligt bevis på att byborna har vänner på höga poster lades deras petition fram inför politbyråns ständiga utskott.

I 13 år har Falun Gong-utövarna utfört den största civila olydnadskampanjen i världen. De har tålmodigt gått från den ena individen till den andra för att berätta sin historia. De distribuerar informationsblad och cd-skivor, de berättar om sina egna erfarenheter av att utöva den andliga metoden.

Utövarna berättar hur de lever sina liv i enlighet med principerna sanning, medkänsla och tålamod. De förklarar hur de har lärt sig tänka på andra innan de tänker på sig själva och att ta mindre allvarligt på olika typer av passioner och begär.

De berättar om den utomordentliga hälsoförbättringen de upplevt, med allvarliga kroniska sjukdomar som blivit helt botade. Och de berättar om familjer som blivit hela, där konflikter ersatts av harmoni.

Tålmodigt avslöjar de propagandalögnerna som demoniserar Falun Gong. De berättar vad som sker mot Falun Gong-utövare i hjärntvättscenter, arbetsläger, mentalsjukhus och i de ofta provisoriska operationsrum som används för organskörd.

Varje minut varje dag riskerar tiotals miljoner utövare sina liv för att utbilda sina kinesiska landsmän om vad Falun Gong är och hur regimen har förföljt metodens utövare.

När de gör detta vill de skynda på processen som får förföljelsen att upphöra. Men de har också ett högre syfte.

Utövarna tror att det ligger sanning i det gamla kinesiska ordspråket ”goda handlingar belönas med gott, onda belönas med ont”.

Alla som har stöttat förföljelsen riskerar att själva bli förföljelsens offer. De kommer att drabbas av konsekvenserna av det onda som gjorts under förföljelsen.

När utövarna har försökt nå ut till det kinesiska folket har de särskilt försökt hjälpa dem som bedragits av ”blodiga händer-fraktionen” att begå onda handlingar.

Det invånarna i Zhouguantun gjorde är anmärkningsvärt, men de är inte ensamma om att motsätta sig förföljelsen. I vissa byar i Kina ringer en klocka varje morgon för att meddela att Falun Gong-övningen ska börja. I andra byar har de lokala säkerhetsstyrkorna i tysthet låtit utövarna förstå att de inte längre jagar dem.

Innan förföljelsen startade samlades folket i Kina i stora skaror för att lära sig Falun Gong. Nu upptäcker de återigen dess godhet, trots ”blodiga händer-fraktionens” hot och fiffel.

Liksom byborna i Zhouguantun gör Kinas folk ett val. Det vill inte längre sammankopplas med den galenskap som Jiang Zemin har utsatt landet för. Det står något mellan raderna i namninsamlingen i Zhouguantun: Förföljelsen är ohållbar, och det är bara en tidsfråga innan den upphör.

Misslyckad syndabock

Förändringen hos det kinesiska folket har byggts upp gradvis, år efter år. Jiang Zemin och hans fraktion har sett hur folket vänt ryggen till kampanjen mot Falun Gong och de förstod vad detta innebar: En dag upphör förföljelsen och ”blodiga händer-fraktionen” kommer att ställas inför rätta för sina brott.

I februari 2011 publicerade magasinet Frontline i Hongkong en artikel som påstod sig avslöja de två saker Jiang Zemin ångrade i livet. En av dem sades vara förföljelsen av Falun Gong. Artikeln beskriver Jiang Zemin som en diktator med en flexibel hållning till demokrati och politisk frihet. Ångern som uttrycks i fråga om förföljelsen fick det att verka som att det faktum att den fortsatte efter att Jiang lämnade makten år 2002 helt berodde på efterträdaren Hu Jintao.

I artikeln i Frontline försökte Jiang Zemin, eller hans fraktion, knyta Hu Jintao till förföljelsen och göra honom till en syndabock. Om Hu var skyldig skulle han aldrig ställa Jiang och hans kumpaner till svars.

Men listen förfelades. Den senaste tidens händelser inom partiet, inklusive avsättandet av Bo Xilai och utredningen mot Zhou Yongkang, visar att Hu Jintao, och premiärminister Wen Jiabao vill sätta stopp för ”blodiga händer-fraktionen”.

De har fortfarande tid att ändra Jiangs förföljelsepolicy mot Falun Gong. Om Hu och Wen gör det kommer de att bana väg för en historisk förändring i Kina.

Misslyckad kupp

Det misslyckade försöket att smutsa ner Hu och Wen innebar att Jiangs fraktion bara hade ett alternativ kvar: att försöka behålla makten inom kommunistpartiet.

Jiang Zemin hade arrangerat så att hans egen fraktion skulle dominera partiet även efter hans avgång. Vid den 16:e partikongressen år 2002, som innebar slutet för Jiangs period som generalsekreterare, gick han emot partitraditionen och utökade politbyråns ständiga utskott från sju till nio medlemmar.

Jiang fick in Luo Gan liksom sin gamle kumpan Zhen Qinghong och tvingade bort den högt respekterade Li Ruihuan från ständiga utskottet. Dessutom ändrade han reglerna för hur det styrdes. Istället för att lyda generalsekreteraren skulle utskottet fortsättningsvis styras med konsensus.

Med dessa drag såg Jiang Zemin till att behålla makten i partiet, trots att Hu och Wen intog de högsta posterna i partiet och regeringen.

Luo Gan ledde det politisk-rättsliga utskottet (PLAC). Under 1980-talet var utskottet ett litet partiorgan, men efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 började det förtrycka dissidenter och dess inflytande växte.

610-byrån, som inrättades av Jiang Zemin år 1999 för att utplåna Falun Gong, ingick i politisk-rättsliga utskottet och utnyttjade dess resurser för att genomdriva förföljelsen. På de platser där det inte fanns någon 610-byrå skötte utskottet självt förföljelsen.

Vid den 17:e partikongressen år 2007 gick Luo Gan i pension och ersattes av Zhou Yongkang, som också blev ledare för politisk-rättsliga utskottet. Zhou fortsatte att utvidga utskottets makt. Dagens politisk-rättsliga utskott kontrollerar den 1,5 miljoner man starka Folkets befrielsearmé, ministeriet för offentlig säkerhet, domstolarna, åklagarväsendet, advokaterna, fängelserna och arbetslägren, liksom det stora övervakningsnätverk som kontrollerar den kinesiska befolkningen.

Med en budget större än militären har Zhou Yongkang gjort politisk-rättsliga utskottet till ett andra maktcentrum inom det kinesiska kommunistpartiet, som hotar centralpartiets förmåga att regera.

”Blodiga händer-fraktionen” visste att Zhou skulle tvingas avgå vid partiets 18:e kongress senare i år och planerade för att Bo Xilai, som var partichef på provinsnivå i Chongqing i central-Kina, skulle ta hans plats i politbyråns ständiga utskott och som ledare för politisk-rättsliga utskottet.

Bo Xilai skulle garantera att ”blodiga händer-fraktionens” standard upprätthölls, eftersom han var så djupt involverad i förföljelsen. När Bo Xilai var borgmästare i staden Dalian åren 1999 till 2001, och när han var guvernör i Shenyang i den nordöstliga Liaoningprovinsen åren 2001-2004, fängslades tiotusentals Falun Gong-utövare.

Stora mängder utövare dog. Shenyang blev en experimentplats för organskörd från levande Falun Gong-utövare. Bo skulle aldrig kunna ställa fraktionens övriga medlemmar till svars för att de genomdrivit förföljelsen utan att samtidig förgöra sig själv.

Jiang Zemin hade hoppats på att Bo Xilai skulle bli Hu Jintaos efterträdare. Men enligt de regler som gäller inom kommunistpartiet var han två steg under generalsekreterarens rang. Det skulle inte vara möjligt för Bo att göra ett så stort hopp.

Jiang godtog motvilligt Xi Jingping, tidigare guvernör i Zhejiangprovinsen och ledare för den centrala partiskolan, i tron att denne var svag och lätt skulle kunna fösas åt sidan. Xi Jinping hade dock inte medverkat i förföljelsen och Jiang skulle aldrig kunna sova gott om Xi skulle få makten.

I ett desperat försök att få ”blodiga händer-fraktionen” att behålla makten, kläckte Zhou Yongkang och Bo Xilai den konspiratoriska idén att genomföra en kupp för att avsätta Xi Jinping när han tagit makten.

Kuppen hade kanske kunnat lyckas, men Bo Xilai kunde inte lita på sin högra hand Wang Lijun, trots den skuld denne hade i förföljelsen. Bo fruktade vad som skulle avslöjas i centralpartiets utredning av Wang Lijun, och tog avstånd från honom. Den 6 februari flydde Wang Lijun till USA:s konsulat i Chengdu och komplotten avslöjades. Sedan dess har partiet skakats av en bitter kamp.

En möjlighet

Som trakasserierna mot byborna i Zhouguantun visar fortsätter ”blodiga händer-fraktionen” att slåss. Även om fraktionen inte kan undvika att förlora makten kan den fortsatta att skapa kaos ett tag till.

Fraktionen kämpar på grund av att dess medlemmar är mycket rädda. De små tyranner som utan att blinka beordrade tortyr och organstöld fruktar nu att en stillsam tribunal snart kan fälla sin dom över dem.

När fraktionen slår vilt omkring sig befinner sig Hu, Wen och Xi i fara och det kinesiska samhället i kaos.

Denna spända period ger alla en värdefull möjlighet att uppvisa rättfärdighet, moral och mod.

Partitjänstemännen står inför akuta konflikter på liv och död. När de slåss inbördes tror de kanske att de kämpar för att rädda sig själva och för att behålla makten.

I själva verket handlar det grundläggande val som partitjänstemännen står inför, inte om självbevarelse eller makt. Det är ett val mellan gott och ont.

Principerna sanning, godhet och tålamod är universella och grundläggande för vår mänsklighet. I förföljelsen av Falun Gong har ”blodiga händer-fraktionen” ställt sig på den mänskliga naturens och det kinesiska samhällets moraliska grunders motsatta sida.

Att fortsätta med handlingar som att hissa upp Falun Gong-utövare ihopknutna i tvångströja innebär att man väljer barbari framför civilisation. Det är ett val som drar katastrof och skam över Kina.

Att motsätta sig förföljelsen av Falun Gong är att välja en framtid som bygger på det som är bäst för mänskligheten. Även om den senaste tidens dramatiska händelser i Kina kan vara distraherande, är det enkelt för alla att se valmöjligheterna. Varje tjänsteman i kommunistpartiet måste bestämma sig för var han eller hon står. Detsamma gäller för alla kinesiska medborgare.

Varje regering på hela jorden och alla jordens människor måste också göra det valet.

I detta ögonblick, innan förföljelsen upphör, har alla möjlighet att reflektera över vad som har förevisats i Kina. Det är ett tillfälle att välja en god framtid.

Översatt från engelska.

Epoch Times ges ut i 35 länder och på 19 språk.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024