Våldtäkt har blivit en form av folkmord
Fader Samuel (vänster) håller ett våldtäktsoffer i handen. Den unga kongolesiska kvinnan har genomgått operation för att reparera fysisk skada hon fått genom våldtäkt. (Roberto Schmidt/AFP/Getty Images)


Trots att våldtäkt som krigsmedel har funnits lika länge som krig självt, fortsätter det att ta ut ett högt pris i kvinnornas liv i dagens konflikter runt om i världen. En stor del av de kvinnliga våldtäktsoffren blir smittade med sexuellt överförbara sjukdomar och infektioner, inklusive HIV.

Eftersom de flesta länder med ett nästan oupphörligt tillstånd av interna strider saknar mediciner och grundläggande sjukvård är det i princip en dödsdom att bli smittad av HIV.

Med tanke på hur utbrett det är att använda våldtäkt som krigsmedel i vissa länder, speciellt i länder som går igenom konflikter som är etniska eller mellan stammar, och den stora andelen HIV-smittade bland de krigförande fraktionerna, håller våldtäkt snabbt på att bli ett sätt att begå folkmord på.

Våldtäkt sker i stor skala i Demokratiska republiken Kongo (DRK), Uganda och Sudan. I DRK, där mer än 3 miljoner människor tvingats flytta på grund av kriget, är våldtäktsoffren flera tiotusental. Enligt en del uppskattningar är upp till 60% av de stridande i DRK HIV-smittade.

I Uganda har soldater från Lord’s Resistance Army (Herrens Motståndsarmé) begått våldtäkter och stympat kvinnor i sin kamp för att ersätta den sekulära regeringen i landet. Trots att fientligheterna upphört är situationen i landet fortsatt dyster.

– Det fasansfulla våldet som pågått under många år av konflikter i norra Uganda fortsätter att förvärra diskrimineringen mot kvinnor och flickor i området idag, säger Godfrey Odongo, forskare för Amnesty International i Kampala.

Våldtäkt var utbrett i Rwanda. Enligt gruppen Women’s Equity in Access to Care and Treatment (”Kvinnors rätt till tillgång på vård och behandling”) är 67% av de överlevande våldtäktsoffren i Rwanda HIV-smittade.

– Våldtäkt är en motor för HIV-smitta, menar Anne-Christine d’Adesky, som är vd för gruppen.

Våldtäkterna i Rwanda har upphört men fortsätter i Sudan och DRK. Människorättsaktivister säger att flickor så unga som tre år har utsatts för våldtäkt med knivar, käppar och gevär. I DRK har gängvåldtäkter blivit så vanligt att tusentals kvinnor lider av vaginala fistlar (onormala gångar till andra organ) som gör att de inte kan kontrollera kroppsfunktionerna och leder till livslånga problem med försvagad hälsa.

Våldtäkt som ett sätt att förödmjuka kvinnor, deras familjer och de grupper de tillhör begås ofta offentligt, framför makar och barn. Det är i grund och botten ett brutalt sätt att visa eller bibehålla dominans över kvinnor och deras familjer.

En rapport från Amnesty International, “Darfur: Rape as a Weapon of War: Sexual Violence and Its Consequences,” drog uppmärksamheten till fenomenet i Sudan. Enligt Amnesty-rapporten finns det ett mönster av systematiska och brutala attacker mot civila i Sudans Darfur-stater, av en regeringssponsrad militia, kallad Janjaweed, och av regeringens armé. Attackerna är den sudanesiska regeringens svar på attacker från två stora rebellgrupper som grundades 2003.

Konfrontationen i Sudan har lett till att över 1,2 miljoner människor tvångsförflyttats av vilka de flesta har placerats inom landet. Resten har tagit sin tillflykt till grannländer. Dessa handlingar har bevisligen regeringens samtycke eftersom varken någon i Janjaweed eller i regeringens armé har anklagats för våldtäkt eller andra brott mot mänskliga rättigheter.

Det finns många andra konsekvenser av våldtäkt förutom det uppenbara fysiska och psykiska våldet, samt den höga risken att smittas av HIV. Många kvinnor blir gravida efter att de blivit våldtagna. I många fall dödar våldtäktsmännen kvinnorna efter våldtäkten. Bland de som överlever tvingas en stor del att bli sexslavar.

Många män vars fruar blivit våldtagna ser våldtäkten som en förnedring inte bara mot dem själva utan också mot sin stam eller mot den etniska eller religiösa grupp de tillhör. Det här kan få männen och de grupper de tillhör att avvisa de kvinnliga offren och även deras barn. Kvinnorna som fått uthärda brutaliteten i våldtäkten och dess fysiska och psykologiska konsekvenser, förvägras sedan sina mest grundläggande mänskliga rättigheter.

Även när kvinnorna inte blir gravida, kan det hända att män i patriarkala samhällen avvisar sina fruar, mödrar eller döttrar efter att de blivit våldtagna. Lepa Mladjenovic, en serbisk psykoterapeut och antikrigsaktivist, säger att en våldtäkt lämnar en kvinna “hemlös i sin egen kropp”.

Med tanke på hur utbredd misshandeln mot civila i Sudan är, inkluderat våldtäkter på barn så unga som åtta år och kvinnor så gamla som åttio år har Amnesty International gjort ett upprop för en internationell forskningskommission. En sådan kommission skulle finansieras av FN och ledande västerländska demokratier. Problemet är svårt och bara snabb handling och utbrett politiskt stöd kan möjliggöra en minskning av dess barbariska verkan.

Dr César Chelala är en internationell folkhälsokonsult och prisbelönt skribent inom frågor som rör mänskliga rättigheter. Han är författare till “AIDS: A Modern Epidemic”, som getts ut av Pan American Health Organization. Han är utrikeskorrespondent för Middle East Times International (Australien).

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/22751/