Detta är del 2 av 2. Del 1 kan läsas på denna länk.

För 60 år sedan kom det kinesiska kommunistpartiet (KKP) till makten efter ett blodigt inbördeskrig och grundade ”Folkrepubliken” Kina.

KKP vann inbördeskriget på grund av att de flesta kineser var missnöjda med Guomindang-regeringens korrupta och odemokratiska regim – och KKP gav folket underbara löften.

Två av dessa löften var särskilt tilltalande: Den första lovade jordreform, och riktades till bönderna som utgjorde mer än 80 procent av befolkningen. Det andra var löftet om demokrati, som riktades framför allt till den bättre utbildade urbana befolkningen.

Vad hände med dessa båda löften?

Samtidigt som Folkets befrialsearmé , Folkets beväpnade polis och den vanliga poliskåren upprätthåller fysisk kontroll över befolkningen, försöker KKP:s propagandaorgan kontrollera folkets tankar. Kina har numera fler än 2000 tidningar, 9000 tidskrifter, 2000 tevekanaler såväl som 450 radiostationer, men de är alla, utan ett enda undantag, under noggrann övervakning av propagandadepartementet i Peking eller i provinserna.

Chefer för KKP:s propagandaorgan ger dagligen instruktioner om vad som ska och inte ska rapporteras samt hur man rapporterar om känsliga ämnen. Här är ett exempel: Den 4 juni varje år det en stor demonstration i Hongkong för att påminna om massakern på Himmelska fridens torg 1989 och behovet av demokrati i Kina. Det är den största politiska demonstrationen i området där tiotusentals medborgare deltar. Men på andra sidan gränsen sades inte ett ord om detta i kinesisk press, radio eller teve.

Den 1 juli 2003 deltog en halv miljon hongkongbor i en omfattande demonstration om behovet av demokrati. Men det var knäpptyst om detta i kinesiska medier på andra sidan gränsen. Vanliga kineser vet helt enkelt inte om att dessa händelser sker, på grund av att partiet har bestämt att det inte är passande för folket att känna till dem. Istället matas folket i Kina hela tiden med sådant som hur ”patriotiska” hongkongmiljardärer älskar sitt ”socialistiska” moderland.

Journalister som inte följer KKP:s instruktioner kommer att bli av med sina arbeten eller till och med bli fängslade. Enligt en Amnesty International-rapport från 2008: ”Omkring 30 journalister sitter fängslade och åtminstone 50 personer sitter fängslade för att de publicerat sina åsikter på internet. Ofta bestraffades folk för att de bara varit inne på förbjudna webbsidor.”

KKP:s propagandadepartement kontrollerar också vad som ska läras ut och inte vid kinesiska skolor. Politisk utbildning där KKP:s styre lovordas är obligatoriskt för alla skolelever, och obligatoriskt vid slutexamen om eleven ska utexamineras från skolan. Efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 kom den högsta ledaren och gamla kollegan till Mao, Deng Xiaoping, fram till att orsaken till den prodemokratiska rörelsen berodde på att politisk utbildning hade negligerats.

De följande månaderna och åren tryckte man nya skolböcker som betonade KKP:s glans, utelämnade obekväma sanningar och bortförklarade de många ”fel” som KKP hade gjort. Denna så kallade patriotiska utbildning sträcker sig inte bara inom skolutbildningen utan också till teve, film och nyhetsmedier.

Allt detta har lett till allvarliga konsekvenser. Modern kinesisk historia skrivs om medan deltagare och vittnen till händelser fortfarande lever. Många i medelåldern känner inte till att det bara var 50 år sedan som den värsta svälten i mänsklighetens historia ägde rum i Kina och som krävde minst 36 miljoner liv. Än mindre känner de till om antihögerkampanjen som orsakade 20 års lidande för en halv miljon kineser i det kinesiska samhällets toppskikt.

Många i den yngre delen av Kinas befolkning känner inte till vad Kulturrevolutionen var. Och många unga känner inte till massakern på Himmelska fridens torg i Peking som skedde för 20 år sedan. På grund av den omfattande propagandan tror många i Kina istället på KKP:s ofelbarhet och dess exklusiva och nästan gudagivna rättighet att styra landet.

”Perception management” [1] må vara en term som skapats av USA:s försvar, men det är en förmåga som KKP skickligt besuttit genom årens lopp. Detta har inneburit att flera generationer av kineser har hjärntvättats. Detta tycker jag är Kinas stora förlust som nation.

Det finns inget mer bisarrt när det gäller KKP:s kontroll av religioner. Kina är det enda landet i världen vars regering inkluderar en Religionsbyrå. Detta organ övervakar alla religiösas aktiviteter. Troende tillåts endast att utöva sin religiositet i statssanktionerade och övervakade kyrkor och tempel. Alla religiösa organisationer som KKP finner svåra att kontrollera utsätts för obarmhärtig förföljelse. Den blodiga förföljelsen av Falun Gong är ett illustrerande exempel.

Patriarkal auktoritet är djupt rotat i kinesisk kultur. Det kinesiska ordet för ”land” eller ”stat” är sammansatta av de två tecknen guo och jia, vilket betyder ”stat” och ”familj”. Landet styrs som en familj, där ledarna är föräldrar och folket är barnen. Precis som ”pappa vet bäst”, fattar ledarna besluten åt folket, från vad de bör veta till hur många barn ett par bör ha. Folket har inga medborgerliga rättigheter, ingen åsiktsfrihet eller mötesfrihet och deras deltagande i samhällsaktiviteter kontrolleras strikt.

Å andra sidan, på samma sätt som ansvariga föräldrar, ska goda ledare se till att folket har mat för dagen, kläder och skydd. Det är den storskaliga sociala hjälpen och de stora sociala projekten som rättfärdigar en sådan auktoritet.

Problemet med patriarkal auktoritet är att ledarna inte är folkets verkliga föräldrar. Som en följd av det kommer inte ledarna att genuint se till folkets bästa så som genuina föräldrar vanligtvis är med sina barn. Med all denna enorma och obegränsade makt har nästan alla kinesiska ledare blivit korrupta, vilka har parasiterat på folket och istället ackumulerat förmögenheter som gått till sina egna familjer.

KKP-tjänstemän har satt nytt rekord i att ackumulera personlig förmögenhet på bekostnad av folket. En studie som gjordes för två år sedan av kinesiska forskare visar att inkomsten för parti- och regeringstjänstemän är 8 till 25 gånger högre än för stadsbor och 25 till 85 gånger högre än för landsbygdsbefolkningen. Av de 3200 superrika i Kinas fastland vars personliga förmögenhet överstiger 100 miljoner kinesiska yuan (ungefär det samma i svenska kronor) eller över 90 procent, är vuxna barn till kinesiska topptjänstemän. Samtidigt lever 400-500 miljoner kineser på landsbygden, nästan 35 procent av befolkningen, på 2 dollar om dagen eller under existensminimum.

Numera har KKP övergett de kommunistiska idealen offentligt ägande och jämställd distribution av tillgångar, och det fortsätter att håna de universella värdena demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Partiet saknar värderingar. Dess handlingar styrs av en ideologi som bygger på socialdarwinism.

Socialdarwinism började få starkt fäste bland kinesiska intellektuella i början av 1900-talet. Det användes för att förklara varför västerländska maktländer kunde kuva andra länder (som Kina), och på samma gång var det en varningsklocka för kineser att göra vadhelst de kunde för att göra landet starkt för att därmed överleva och blomstra.

Kinas erfarenheter under 1900-talet förstärkte den nationella övertygelsen om vikten av obarmhärtig tävling för ekonomisk och militär makt. Alla kinesiska barn får lära sig Mao Zedongs uppmaning: ”Om du är motsträvig kommer du att bli misshandlad.” Och det innebär att om du blir misshandlad beror det troligtvis på att du är svag och oanvändbar (och helt enkelt får skylla dig själv).

Om du omvänt är stark och kraftfull är det rättmätigt för dig att slå andra. Mao lärde också ut till sina anhängare att om man konfronteras av svårigheter handlar det om att döda eller dödas. Det är ett nollsummespel som KKP spelar. Det är i denna socialdarwinistiska anda som Deng Xiaoping instruerade att ”[ekonomisk] utveckling är viktigare än allt annat”. Det innebär ekonomisk tillväxt till varje grad, även om det har ökat klyftorna mellan rika och fattiga och lett till katastrofala konsekvenser för miljön.

I dagens Kinas blandas socialdarwinistiska känslor med populistisk nationalism – en nationalistisk känsla baserat på att den starkaste överlever och har resulterat från ambitionen att få bort USA som en dominant maktfaktor – först i Asien och därefter resten av världen. Ökad nationalism används för att fylla vakuumet som skapats av KKP i och med att man övergett kommunistideologin.

Ross Terrill, författare från Australien och ledande Kina-expert säger: ”För att partiet skulle undvika sin död, lät man dölja bristerna i dess trossystem och lade i stället till en prålig mask i form av nationalism.” (The New Chinese Empire, sid 154). Numera är patriotism nr 1 i KKP-boken. Över 200 år sedan sade Samuel Johnson: ”Patriotism är skurkarnas sista tillflykt.” Så sant!

Tack för ordet.

Professor Li Dong är pensionerad kinesisk akademiker och har tidigare undervisat vid universitet i Kina, Storbritannien och Nya Zeeland.

Fotnot: 1. ”Perception management” är åtgärder för att förmedla och/eller förneka information till främmande målgrupper, underrättelsesystem och ledare på alla nivåer, som syftar till att påverka känslor, motiv och argumentation och således förändra allmänna omdömen till förmån för uppgiftslämnarens syften.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/23759/