Den här dokumentären har fått lite extra uppmärksamhet på grund av att filmstjärnan Leonardo DiCaprio är medproducent. Då drar man lätt slutsatsen att filmen kommer att måla upp en förenklad bild och vara lite slarvigt producerad, eftersom kändisar lätt får hybris och många gånger tror att allt de säger är bra. Vissa tycker man bara borde koncentrera sig på sitt område, exempelvis Paris Hilton, som nog borde tänkt sig för både en och två gånger innan hon uttalar sig i vissa ämnen. Detta är dock inte fallet med ”Elfte timmen”, som faktiskt är väldigt välproducerad.

På senare år har dokumentärfilmen fått mer utrymme, främst tack vare intelligenta, roliga och provocerande filmer från filmmakare som Michael Moore, som bland annat ligger bakom ”Bowling for Columbine” (Kanada/USA/Tyskland, 2002) och Morgan Spurlock, som bland annat ligger bakom ”Super Size Me” (USA, 2004). Detta är dock en annan typ av dokumentärfilm. 

Filmen fokuserar mest på så kallade ”talking heads”, vilket betyder filmen mestadels består av intervjuer med olika kunniga människor (begreppet ”talking heads” kommer från det faktum att de som intervjuas filmas i halvbild). Regissörerna och producenterna har verkligen inte sparat på krutet, utan har samlat eliten från forskarsamhället. Det mest kända namnet för lekmannen är nog Stephen Hawking. 

Intervjuerna korsklipps med ett flertal montage av olika miljöbilder. Många av dessa bilder består av fula industrilandskap, stadsmiljöer och människor som konsumerar. Regissörerna undviker dock en pessimistisk ton då de flesta montagen består bilder av jordens vackraste miljöer. 

DiCaprio står även med i eftertexterna som berättare. Han undviker dock den värsta formen av narcissism genom att hålla en ganska låg profil; han dyker endast upp ett fåtal gånger i filmen med kommentarer. Resten av tiden överlämnas till de olika intervjuerna av experter. Så om man hyr eller köper filmen i hopp om att få se nittio minuter DiCaprio, kommer man att bli besviken. 

Jämför man med senare års mest populära dokumentärer av filmmakare som Moore och Spurlock, är detta alltså en mer traditionell dokumentär. Har man det allra minsta intresse av miljöfrågan är detta definitivt en film man borde se. Intervjupersonerna erbjuder träffsäkra kommentarer och än mer träffsäkra skrämmande frågor av karaktären ”Hur länge kan vi vänta innan vi gör något åt miljöförstöringen?” Men filmen är inte bara intellektuellt utmanande, den är även visuellt hänförande med vackra bilder av regnskogar, kustlinjer, bergstoppar med mera.