Den mäktiga Yangtzefloden är Kinas största flod och var tidigare den perfekta hemvisten för en speciell vit delfin som simmat i flodens strömmar i 20 miljoner år. Den snabba tekniska utvecklingen i regionen blev dock för dramatisk för detta märkliga däggdjur. ”Yangtzes gudinna” som delfinen kallades i det forntida Kina har på ett magiskt sätt levt tillsammans med mänskligheten i årtusenden. Den långa relationen fick dock ett abrupt slut när de ekonomiska reformerna i regionen förde med sig nya produktionsmetoder och omfattande nedsmutsning som slagit ut det unika djuret.
Idag finns floddelfinen, Lipotes vexillifer, bara på fotografier. Det finns naturligtvis ett antal skelett kvar, men delfinen (som kallas Baiji i Kina) lever nu bara vidare i de många dikter som inspirerats av den. Dessa karismatiska djur vägde omkring 100 kg och var cirka 2,5 meter långa och simmade med sitt unika läte omkring längs den drygt 6000 km långa Yangtzefloden och dess många bifloder.
Yangtzedelfinen saknade den skarpa syn som kusinerna i Amazonfloden har, men kunde på ett fenomenalt sätt bestämma sin position med hjälp av ekot från sina ljud, vilket gjorde det möjligt för dem att hitta mat och att effektivt navigera i de turbulenta flodvattnen. Djuret hade också utvecklat ett komplext socialt system så att varje delfin ägde ett speciellt ljud: sitt eget namn.
Utbredningen av den vita delfinen i dessa vatten i Fjärran östern var unik förr i tiden. Några få år av mänsklig påverkan var dock tillräckligt för att utrota delfinerna från jorden. Den ökande nedsmutsningen av Yangtzefloden i kombination med olyckor med båtpropellrar och försämrad tillgång på mat var förödande för delfinerna. Det har också spekulerats i om oljudet från båtmotorer orsakat förvirring bland arten och fått vissa individer att isoleras från gruppen. Fiske med elektrisk ström eller genom att använda flerkrokig utrustning orsakade också skada på dessa gamla invånare i Yangtzefloden.
Enligt berättelser från Handynastin (202 f.kr. till 220 e.kr.) var populationen av vita delfiner på den tiden riklig och vital. 18 århundraden senare, 1979, hade djuret placerats på listan över utrotningshotade djur. 1990 hade populationen minskat till 200 individer. Siffran sjönk med tiden snabbt genom byggandet av dammen i De tre ravinerna som började 1994 och den konstant ökande nedsmutsningen. 1998 fanns det totalt bara sju delfiner kvar, och när reservoaren i De tre ravinerna fylldes 2003 tycktes den vita delfinen har försvunnit. Vissa observationer rapporterades men ifrågasattes.
En expedition startade i november 2007 för att söka efter Yangtzedelfinerna, men resultatet var dystert. I sju månader användes sofistikerad utrustning som kameror och undervattensmikrofoner i floden. Men de en gång så muntra lätena från den pratande delfinen hördes aldrig. Ingenting. Den vita delfinen hade lämnat världen för alltid.
Historien med den vita delfinen är en viktig läxa för den nutida människan. Men lyssnar vi? Samma Yangtzeflod bevittnar nu dödskampen för en gäddart som likt Yangtzedelfinen har levt i kinesiska vatten i miljontals år. Trots det anser miljövänner att det inte vidtas tillräckligt med åtgärder för att rädda den hotade arten. Många är oroade över att denna fisk, tillsammans med andra arter som lever i Yangtzeflodens förorenade vatten, snart kommer att möta samma öde som den vita delfinen.
Hoten mot deras existens är bland annat att man hindrar fiskens förflyttning med dammarna och därmed minskar tillgången på föda, att fiskare av misstag fångar fisken samt båtpropellrar. Nedsmutsningen av Yangtzefloden är också ett hot mot arten. Sedan 1975 har arten skyddats av lagen och program för att föda upp Yangtzedelfiner i fångenskap har förekommit för att bevara arten.
Översatt från: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/22374/