Jag har länge förundrats över utländska företag som hjälper kinesiska företag att bygga produkter som helt uppenbart ska ta över deras plats på den kinesiska marknaden. Nu kan Boeing och Airbus läggas till den listan.
Den kinesiska regimens Commercial Aircraft Group (Comac) lanserade i måndags Kinas första inhemskt producerade kommersiella flygplan. Enligt Business Insider besöktes evenemanget som hölls på flygplansfabriken i Shanghai av nästan 4 000 regimföreträdare och gäster.
Kina är för närvarande en av världens största kommersiella flygmarknader och köper flygplan från Boeing och Airbus. Men den nya C919:an är tänkt att ändra på det. Planet har en mittgång, 168 platser och är konstruerat för att konkurrera med Airbus 320 och Boeing 737.
I dagsläget tillverkas många av de viktiga delarna till C919 utanför Kina, men det kan snart ändras. Kommunistpartiet kräver att man i första hand använder kinesiskproducerade delar till planet.
Och här kommer ironin: Trots att C919:ans tillverkare, Comac, tydligt har deklarerat att man planerar att ersätta Aribus 320 och Boeing 737, så har de båda utländska bolagen villigt bistått den kinesiska regimen i satsningen.
I september skrev Boeing på ett samarbetsavtal med Comac om att starta en anläggning för slutmontering i Kina av sina 737:or. Enligt tidningen Crain’s Chicago Business är monteringsanläggningen för 737:orna Chicagobaserade Boeings första sådana anläggning utanför USA.
Då var Airbus redan ett par steg före i ansträngningarna att främja den kinesiska flygutvecklingen, med en monteringsanläggning i Tianjin för sin 320-modell.
Airbus meddelade dessutom 2 juli att man ska etablera slutmonterings- och leveransanläggning i Tianjin, för sin större modell A330. Företaget hade då signerat en uppgörelse med Aviation Industry Corporation of China och Tianjin Free Trade Zone Investment Company.
Och då kommer det ju knappast som en överraskning att Kinas Comac, enligt CNN, har sagt sig planera att bygga ett plan i samma storlek som just A330:an.
Dessa planer har funnits länge, och när Boeing och Airbus skrev under avtalen om att bygga fabrikerna i Kina borde de rimligen ha varit medvetna om att Comac tänkte ersätta deras maskiner med sina egna på den kinesiska marknaden.
Kina stjäl sig till framgång – hur drabbas Sverige?
Tankesmedjan Rand Corporation avslöjade i april 2014 att Comac befann sig i processen att bygga sin C919 och att den skulle konkurrera med liknande modeller från Boeing och Airbus.
Enligt Rand bildades Comac år 2008, då den kinesiska regimen samlade sina resurser i ett nytt statsägt kommersiellt bolag för flygplanstillverkning. Avsikten var att inom landets gränser konstruera två flygplan, ARJ-21 och C919.
Även om Comac nu har dragit täckelset från C919:an är det fortfarande några år kvar tills den kan byggas utan utländsk hjälp.
CNN har konstaterat att de flesta kritiska komponenterna – landningssystem, däck, svart låda, kontrollsystem och mycket annat – fortfarande byggs av amerikanska företag. De enda viktiga delar som byggs i Kina är vingar, radar, flygplanskropp och stjärtvinge.
Detta stämmer bra med planen. Den kinesiska regimens strategi är enligt Rand att ”först skapa en inhemsk produktion och montering genom att använda utländska konstruktioner” vilket har medfört att Boeing och Airbus har byggt fabriker i Kina.
Nästa steg i den kinesiska regimens plan är enligt Rand att utveckla ”sina egna konstruktioner med utländsk hjälp”. Denna process kommer att kulminera i att man bygger ett ”kommersiellt flygplan utan hjälp från utlandet”.
Airbus och Boeing har alltså självmant gått in i en gemensam process att hjälpa den kinesiska regimen bygga ett kommersiellt flygplan, i vilken kineserna lär av dem tills deras närvaro i Kina är överflödig.
Det stämmer med den kinesiska affärsfilosofin om att ha en ”pei lian” eller ”träningspartner” som de lär sig ett yrke eller en kompetens av tills de själva kan ta över ansvaret.
C919 planeras rulla ut ur fabriken under nästa år, och är tänkt att tas i drift omkring år 2019.
Den kinesiska regimen anstränger sig hårt för att lära sig konstruera olika flygplanskomponenter. Problemet har till stora delar lösts med att man köpt upp utländska flygföretag som redan besitter den eftertraktade kompetensen.
Jag berättade under förra året om några av dessa händelserna. Bland annat den 19 maj, om att Guangdong Elecpro Electric Appliance Holding skulle förvärva två europeiska flygplansföretag, schweiziska Mistral Engines SA och tyska SkyTrac.
Det låg i linje med liknande aktiviteter under 2013. Aviation Industry Corporation of China köpte då upp det tyska Thielert Aircraft Engines, och 2009 förvärvades österrikiska Fischer Advanced Composite Components.
Det är viktigt att ha i minnet att detta inte bara är vanliga affärer. Kinas kommunistparti driver på satsningarna. En rapport från U.K.’s Royal Aeronautical Society år 2013 säger: ”Flyget har angivits som ett primärt medel för att stärka Kinas ekonomi genom att klättra på ‘stegen av högteknologiskt industriellt ekonomiskt värde’.”
